När är det dags att erkänna att sjukförsäkringsreformen är ett fiasko av episka proportioner? Det finns flera odiskutabla konsekvenser av reformen som inte är värdiga ett demokratiskt samhälle, och som rimmar väldigt illa med FN:s mänskliga rättigheter.

Utredningen ”Mer arbete, mer försäkring”, som ligger till grund för reformen, grundar sig inte på fakta, utan på åsikter och feltolkning av statistik. Redan när den skrevs fanns det forskare som påpekade att antalet sjukskrivningar inte hade blivit fler, utan att sjukskrivningarna blivit längre. Orsaken till detta var de senaste två decenniernas stora nedskärningar i den offentliga sektorn, som ledde till att sjuka människor inte längre fick den vård de behövde för att bli friska. Detta gällde särskilt de som drabbats av psykiska besvär.

Införandet av en bortre gräns i sjukförsäkringen innebar inte att människorna som lämnade försäkringen hade blivit friska. Det innebar bara att de hade nått slutet av försäkringen, och nu hamnat i den 90 dagar långa karensen. Efter karensen kunde de återigen söka sjukersättning, men de skärpta kraven gjorde att inte alla tilläts komma tillbaka, trots att de saknade arbetsförmåga.

Tjänstemännen bedömer arbetsförmågan – inte läkarna

I och med reformen lades bedömningen av arbetsförmåga inte längre på den sjukskrivande läkaren, utan på handläggare utan medicinsk utbildning. Till stöd för besluten fick de försäkringsmedicinska rådgivare, som aldrig träffade patienten utan enbart uttalade sig om dem utifrån det medicinska underlaget.

Som stöd hade de också det försäkringsmedicinska beslutsstödet, som Socialstyrelsen tagit fram. Den anger rekommendationer för sjukskrivning vid olika tillstånd. 2010 infördes också undantagsregler som skulle hindra att svårt sjuka utförsäkrades. Även dessa tolkades i ett försäkringsmedicinskt perspektiv.

Godtyckliga bedömningar av Försäkringskassan

Försäkringskassans användning av dessa stöd stämde dock inte överens med Socialstyrelsens tolkning. För människor med komplicerade sjukdomsbilder, en hög grad av samsjuklighet, sällsynta eller för läkarvetenskapen relativt okända diagnoser, samt psykiska sjukdomar, fick detta katastrofala följder.

Inspektionen för Socialförsäkringarna konstaterade att trots tydliga påpekanden om att det försäkringsmedicinska beslutsstödet inte fick användas som en regelbok, utan att samsjuklighet måste tas in i beräkningen, visade statistiken på motsatsen. Undantagsreglerna tolkades så strängt att inte ens dödssjuka beviljades sjukpenning enligt dem. Det visade sig också att en hel del beslut fattades på otillräckligt underlag, och att besluten formulerats på ett sätt som var svårt att förstå, ibland till och med så att det var svårt att överklaga besluten.

Reformen innebar också att hanteringen av överklaganden lades över från Länsrätten till Förvaltningsrätten. Väntetiderna uppgår till mellan ett och ett och ett halvt år, en helt oacceptabel väntetid, och under denna tid står de sjuka oftast helt utan någon form av ersättning.

Godtyckliga bedömningar av Arbetsförmedlingen

I takt med att Arbetsförmedlingen översvämmats av svårt sjuka människor utan arbetsförmåga, har också en annan godtycklighet uppstått. För en del sjuka innebär den fruktade karensen och arbetslivsintroduktionen endast ett kort samtal, där man inte kan annat än att konstatera att ingen arbetsförmåga finns. Men likväl måste de leva på aktivitetsersättning under karensen, som för den som inte längre uppfyller A-kassans villkor uppgår till 1015 kr – före skatt.

För andra, de som Försäkringskassan anser har en arbetsförmåga, innebär det att de tvingas delta i arbetslivsintroduktionen – oavsett hur dåliga de än är. Att vägra innebär att man förlorar sin sjukpenninggrundade inkomst – och därmed kommer att bli bidragsberoende för livet.

Ökat bidragsberoende och utanförskap

Bidragsberoendet har inte minskat, utan tvärtom ökat. I takt med att sjuka människor utförsäkras, måste de söka försörjningsstöd. Sjukförsäkringen har inte heller minskat något utanförskap, utan ökat det. Det finns till och med 140’000 människor utanför utanförskapet, människor som inte har någon försörjning alls och tvingas leva på sina partners eller sin familj.

Hemlöshet och barnfattigdom

Nu har sjukdomen även fått en skrämmande konsekvens för de som äger sina hem. När de inte längre får ersättning från sjukförsäkringen måste de söka försörjningsstöd. Då får de inte längre äga några tillgångar, utan måste sälja dem först och leva upp pengarna – inklusive sina hem. Men utan någon fast inkomst kan de inte få ett hyreskontrakt. Man måste alltså välja mellan mat i magen eller tak över huvudet.

I takt med det ökande antalet människor i utanförskap och fattigdom drabbas också barnen hårdare än förut, för sjuka människor har också barn. Trots upprepade försäkringar om motsatsen det senaste decenniet så vräks fortfarande barnfamiljer från sina hem. Barn får gå hungriga i dagens Sverige, en verklighet som rimmar illa med uttalande om sunda statsfinanser i balans.

Fusket som inte fanns

I utredningen, och den debatt som fördes i samband med att den tillsattes, framfördes farhågor om överutnyttjande av sjukförsäkringen, samt ett omfattande fusk, som bedömdes uppgå till allt mellan fem och tio miljarder kronor. 2007 infördes därför en ny bidragsbrottslag som skulle stävja detta påstådda fuskande. Riksrevisionsverkets genomgång av hur den nya lagen fungerar visar dock inte alls på något utbrett fusk. Däremot visar den på brister i handläggarnas dokumentation, kunskap om regelverken, samt kunskap om bidragsbrottslagen. Ett misstänkt bidragsbrott tar dessutom i genomsnitt uppemot ett och ett halvt år att utreda. Och några miljarder handlar det inte heller om, långt därifrån…

Fyra år efter lagens införande kan vi se dess katastrofala konsekvenser.  Är det då inte rimligt att den parlamentariska utredning som ska föreslå förbättringar av sjukförsäkringen sätter sig in i den statistik, de granskningar och utredningar som gjorts av Riksrevisionen och olika myndigheter, och att de även tar del av den forskning som gjorts? Att de föreslår förändringar baserade på kunskap om systemet, inte om önsketänkande och ideologi?

 

Uppdaterat 10 juni: Denna artikel finns numer också på Newsmill: http://www.newsmill.se/artikel/2012/06/05/ett-fiasko-av-episka-proportioner