Varje samhälle bör bedömas efter hur det behandlar sina mest utsatta. Delar vi denna grundvärdering som Tage Erlander formulerade som en riktlinje för det svenska väl­färdssystemet, har Sverige enbart under de senaste åren blivit ett betydligt sämre land.

Efter att tidigare ha legat i topp, halkar vi nu efter de andra OECD­-länderna i grundläggande trygghetssystem, enligt en parla­mentariskt tillsatt utredning (S 2010:04) Detta är en utveckling socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) uppger sig vara mycket nöjd med, eftersom sjuk­ försäkringens syfte numera är att få tillbaka människor i arbete.

I dagens sjukförsäkring blir man per automatik utförsäkrad (ute­stängd från sjukförsäkringen) efter två och ett halvt år, oavsett om man är färdigbehandlad eller ej. Även mycket svårt sjuka, utan möjlighet att utföra någon slags arbete, lämnas över till Arbetsför­ medlingen. Klarar man inte av att ta sig till en arbetsplats blir man helt utan hjälpinsatser. Och ersättningen kan bli mycket låg. Sjukförsäkringen av i dag må vara inriktad på återgång till arbete. Till varje pris. I dag lever allt fler människor i utanförskap. Utan SGI (sjukpenninggrundande in­komst) eller a­-kassa är det svårt att ta del av trygghetssystemen.

Detta är även något som ledande ekonomer reagerat över. Lars Calmfors, tidigare ordförande i Finanspolitiska rådet, konstate­rar i DN 120424. Effekterna på sysselsättningen är små med­ an däremot försämringarna av försäkringsskyddet och den soci­ala tryggheten vid ekonomiska svårigheter för den enskilde är påtagliga och många behövande har kommit i kläm. Regeringens syn på sjukdom följer samma logik som den så kallade arbetslinjen förhåller sig till arbetslösheten. Om villkoren för den arbetslöse görs tillräckligt hårda antas denne pressas till att ta ett jobb. Utifrån samma logik tycks man också utgå från att sjuka blir friska om de bara ut­ sätts för tillräckligt hårda villkor.

Regeringen uppfattar inte längre sjukdom som en medicinsk fråga vi kan anförtro åt läkarkåren att bedöma, utan något som bör underordnas regeringens över­gripande politiska mål. Låt läkarnas bedömning väga tyngst för sjukskrivning. Tids­ gränserna ska finnas där som en trygghet för individen, inte som ett hot, och det ska vara möjligt att arbeta och arbetsträna efter individuellt anpassade tider. Kan vi nå allt detta skulle förutsättningarna för landets långtids­ sjukskrivna att verkligen kunna återgå till arbete avsevärt förbätt­ras. Inga sjuka tvingas leva på socialbidrag eller arbetsmark­nadsåtgärder. Det, Kristersson, vore ett tryggt välfärdssystem.

Stefan Nordqvist, Lund
Monica Armini, Göteborg

 

[note color=”#eee”]Denna artikel publicerades i Svenska Dagbladet, 13 juni, men finns inte på webben. En PDF-version av artikeln kan läsas här.[/note]