Regeringens ”arbetslinje” slår hårt mot alla grupper som inte är lyckats etablera sig på arbetsmarknaden. Ungdomar tillhör i allmänhet den kategorin . Utanförskapet bland ungdomar har ökade med mer än 50 procent under perioden 2006-2010. I dag är arbetslösheten bland ungdomar tre gånger högre än bland den övriga befolkningen. Alla är överens om att skolan är helt avgörande för att unga skall ta sig in på arbetsmarknaden, men regeringen gör kraftiga nedskärningar på gymnasiet. Samtidigt förs en bostadspolitik som gör det hart närt omöjligt för ungdomar att hitta en bostad såvida de inte har rika föräldrar som kan köpa en bostadsrätt. Regeringen har konsekvent fört en politik som gynnar ombildning av hyresrätter till bostadsrätter. De som äger sin bostad har fått ta del av ett antal skatteförändringar.
Min son fick bo i tredjehand i korta perioder men mest hos kompisar eller hemma igen i mer än tre år innan han hittade sin första egna lägenhet . Många ungdomar bor kvar hemma och har redan gett upp i 20 års ålder. Sen undrar man varför Sveriges ungdomar mår sämre än någonsin . Det är ingen psykiatrisk utan en politisk fråga!
Men det som skrämmer mig mest är att så få säger ifrån när vi ser hur våra barn, liksom övriga svaga grupper i samhället inte ges samma möjligheter som de välmående friska och etablerade ”etniska svenskarna mitt i livet”!
Dags att säga ifrån och bjuda motstånd mot hela den utveckling som lede till ökade klyftor.
Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.