En bokrecension är det inte – snarare en kort presentation av en teoretisk guidning i den svenska samhällsparken

Jag har läst antologin ”Jobben kommer och går – behovet av trygghet består”
Redaktörer Alice Teodorescu och Lars-Olof Pettersson

Det är sammanlagt elva inflytelserika, forskare, opinionsbildare och intellektuella som resonerar kring tryggheten på svensk arbetsmarknad.

De medverkande är utöver de två nämnda; Lena Hagman, David Eberhard, Wadih El-Achkar, Annika Elias, Per Skedinger, Jan Edling, Elisabeth Thand Ringqvist, Mads Peter Klindt och Calle Leinar.

Vad som i allmänhet är viktigt när man läser något är i synnerhet viktigt här, nämligen att se vem som är avsändare. Medarbetarna till boken bidrar med synsätt och perspektiv utifrån sin specifika bakgrund. Läser man utifrån det, så kan boken ses som en teoretisk guidad tur i den svenska samhällsparken och man kan lära sig mycket intressant.

 

Alice Teodorescu, redaktör, är som jag ser det en ”ulv i fårakläder” eller varför inte eller ännu hellre en ”ulv i lammkläder”. Hennes skräddarsydda dräkt är gjord med sådan skicklighet att när hon speglar sig tror hon att hon är en människa som gör alla människor gott och att hon står i människans tjänst.

You could have fooled me.

Alice Teodorescu hänvisar till sin kloka mor i kapitlet; ”Arbetsmarknadens trygghetskonstruktion – en farlig illusion”och berättar där att hennes mor minsann lärt henne att ansvaret ligger på varje individ.

 ”Hennes ord har för mig blivit en påminnelse om att min enda räddning ligger i att jag investerar i mig själv- helst innan det blir jobbigt.”

Hmm, något att tänka på eller hur?
I en annan del av hennes kapitel, går det att läsa följande:

”I Sverige äger staten eller banken din bostad, ditt sommarställe och din bil. Du äger ångesten för nästa avbetalning.”

För dig som varken har bostad, bil eller sommarställe som ägs av staten eller banken kan jag bara krasst förkorta detta budskap till att; du äger ångesten!

Inte behöver vi fastna i denna min syrliga ton.

Nej på med nackkragen, stoppa i dig utav dagens maxdos av smärtstillande preparat, ställ dig eller sätt dig (eller, för all del, lägg dig) i ett så ergonomiskt läge som det är möjligt, på med glasögonen du köpt för en tia och så följer vi med en bit till i presentationen.

 

Lars-Olof Pettersson redaktör, skriver inledningsvis i sitt kapitel, ”Vad är trygghet?”, om trygghet på arbetet. Han tar upp några basala faktorer; tryggheten i arbetsmiljön, tryggheten i att ha tillräckliga kunskaper, feedback och kompetensutveckling.

Det verkligt utmanande, menar Lars-Olof Pettersson, är att förena trygghet med frihet. Det bör, som han påpekar, vara en bärande tanke i samhällsutvecklingen att allt fler ska växa, känna trygghet och vara friare.

Av det svenska trygghetssystemets tre delar: anställningsskydd, omställningsskydd och inkomstskydd anser han att omställningsskyddet måste få mer tyngd om vi vill påstå att ”vår beredskap är god”, för att återanvända de ord som Per Albin Hanssons uttryckt under andra världskriget.

David Eberhard…känns namnet bekant?
Det kan bero på att han bl.a. skrivit boken ”I trygghetsnarkomanernas land”, vilken han för övrigt hänvisar till i kapitlet ”Ett trygghetsnarkomant arbetsliv?”
Han menar i stora drag att den svenska statliga omsorgen om medborgarna som är tänkt att skapa trygghet paradoxalt nog ger motsatt effekt.

För den som inte visste det kan jag nämna fyra saker som David Eberhard menar förbättrar det psykiska välbefinnandet:

1. Man ska röra på sig
2. Man ska göra saker man tidigare tyckt om att göra
3. Man ska göra saker som man vet att man känner sig duktig av
4. Man ska stärka känslan av socialt sammanhang

Om man vill missförstå, vilket jag gärna gör i detta fall, så kan man lätt få den uppfattningen om att om man bara ökar sitt psykiska välbefinnande genom att föra in de här punkterna i våra liv, så blir vi trygga och jobben kommer bara av sig självt. Det blir nog automatiskt fler jobb också.

Resonemangen i boken kretsar ju faktiskt kring frågan om arbete och trygghet. Och med min misstänksamhet så gissar jag att David Eberhart vill nog inte bara ha en massa människor som går omkring och mår bra och att det skulle vara ett självändamål i sig. Nej jag tror, håll i er ordentligt i nackkragen nu, att han menar att vi ska återgå till arbete.

I Wadih El-Achkars personliga kapitel; ”Trygghet genom arbete – erfarenhet från verkligheten” uppmanar han kommunerna att ständigt söka nya kreativa sätt att få in fler människor på arbetsmarknaden.

 

Mads Peter Klindts kapitel; ”Trygghet och konkurrenskraft i Danmark och Sverige: en komparativ institutionell analys” tillför ytterligare dimensioner för analys i denna resonerandets bok.

 

Kan hända saknar jag i denna bok en gemensam sammanfattning av samtliga skribenter, men i huvudsak tycker jag ändå att boken är bred, resonerande och nyanserad.

Jag läste den och fick ännu mer att resonera om med andra människor. Så det slutar väl med att jag gör som David Eberhard rekommenderar.

Tar en promenad med en vän, diskuterar vad vi kan göra för att få till en stor förändring i det här omoderna samhällssystemet och så går vi ut i ett gemensamt Solrosupprop!