Barnen i Linköpings kommun förnekas frukost inom barnomsorgen

I Östergötland och Sörmland har Skolinspektionen funnit att det bara är Linköpings kommun som inte följer de lagar och förordningar om att barnen ska erbjudas frukost på förskola och fritidshem.
Hörde ett uttalande av Catharina Rosencranz (m) från barn och fritidsnämnden på Östnytts sändning kl. 19.15 igår om varför man förvägrar barnen frukost på förskolor och fritids i Linköpings kommun. Detta trots Skolinspektionens starka kritik.

”Vi kommer inte att införa frukost till alla barn, därför att det kostar för mycket pengar” säger Catharina Rosencranz… ”…och det som föräldrarna kan göra för barnen, t.ex. att servera frukost eller skicka med en frukost till skolan…det är bra om dom kan göra det så vi kan lägga mer pengar på resurser istället.
Johan Nilsson från Skolinspektionen säger att ”omsorg är någonting som barnen ska få när de är i kommunens vård…d.v.s. alla barn som finns inom omsorgen under den tiden ska ha möjlighet att äta frukost.

Vidare resoneras det tydligen i Linköpings kommun att man kan överväga att göra en liten eftergift för de barn som kommer tidigt på morgonen och som har långa vistelsetider.
Reportern Örjan Larsson väljer att säga att kommunen kan tänkas göra en liten utgift för ”de utsatta barnen”.
Vet han att placera just de orden?
Jag vill tro att han visste vad han menade med det uttrycket.
De ”utsatta barnen”.
Tänk tanken längre.
Det är inte så dumt ändå.
Vi lämnar barnen och ser på deras mamma och pappa.
Vilka föräldrar har bäst förutsättningar att välja kortare tid för sitt barn på förskolan?
Är det kan hända samma föräldrar som, om barnet skulle ha tidiga morgnar, har möjlighet att göra i ordning en vettig frukost att äta hemma eller att ta med?

I Skolinspektionens beslut för förskola efter tillsyn av förskolan i Linköpings kommun står det:
Bedömning
Linköpings kommun måste vidta följande åtgärder:
– Säkerställa att barnen serveras måltider utifrån den tid de vistas i förskolan.
– Säkerställa att det finns en plan mot kränkande behandling som uppfyller författningarnas krav.
Motivering
Måltider i förskolan
Enligt skollagen ska förskolan stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda
barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå ifrån en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. Av Lpfö 98 framgår att förskolan ska erbjuda barnen i förhållande till deras ålder och vistelsetid väl avvägd dagsrytm och miljö. Såväl omvårdnad och omsorg som vila och andra aktiviteter ska vägas samman på ett balanserat sätt. Enligt prop. 2009/10:165 framgår att omsorg, utveckling och lärande innebär att se till hela barnet och dess behov. I begreppet omsorg ingår även att barnen serveras måltider.

Med anledning av att Linköpings kommun (se ovan) blivit ålagda att säkerställa att det finns en plan mot kränkande behandling.
Barn känner lätt skam.
Barn har precis som vi vuxna behov av att känna gemenskap.
De vet att om de andra barnen säger att de ätit frukost, så säger de också att de ätit frukost för att tillhöra och för att vara ”accepterade” i gruppen.
Dessutom har stunderna för måltiderna inom barnomsorgen både en relevant pedagogisk och social betydelse.

Ska barnen eller deras föräldrar komma med intyg då där det framgår att man är utsatt?
Eller förlåt, jag menar naturligtvis intyg som styrker att mamma och/eller pappa har sjukdom, psykisk ohälsa, ekonomiska problem, är arbetslös eller kanske är ensamstående förälder helt enkelt.
Ni ska veta att om de återinför frukost, så är det erat fel om kommunen inte har råd med tillräckligt med personal och resurser!
Varsågoda!

Det här är bara ett exempel på hur det kan vara och det förekommer liknande saker i vårt avlånga land, men Linköping och Chatarina Rosencranz får idag klä skott för det.

Något som gör mig lätt illamående är när någon pratar utifrån den positionen och visar klart och tydligt vilka föräldrar som är de ”dugliga” och ”exemplariska” föräldrarna.
De ser ju förstås till att ”servera” sina barn frukost. De stackarna som inte har vett och förstånd nog att ha livet ordnat för sig då?
Ja, då får man som politiker lägga om rösten och använda sig av en självgod och nedlåtande välgörenhetsmimik…

Så hej du Örjan Larsson, som insett att man bör vara insatt i utsattheten!

Dela:

•