Torsdag och fredag den här veckan har jag varit på en konferens i Göteborg som hette Mycket snack & Mycket verkstad. Det var avslutningskonferensen för ett arvsfondsprojekt, Utvecklingscentrum Dubbelt Utsatt – som belyser våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. Projektet har pågått sedan 2007 och konferensen lockade deltagare från hela Sverige. Själv var jag med både som deltagare och som utställare för Social Aktion.nu och tidskriften Social Politik.

Att ta upp ett sånt här ämne på Solrosuppropets sida kan kanske verka lite konstigt. Men egentligen finns där en logik. Att det förekommer våld och hot i relationer där kvinnan har en funktionsnedsättning är inte unikt på något sätt. Däremot talas och skrivs det väldigt lite om det. Bara hälften av de kommuner som har en handlingsplan för våldsutsatta kvinnor nämner funktionsnedsatta kvinnor och ännu färre belyser att denna grupp är extra utsatt.

Att drabbas av fysiskt, psykiskt, funktionshindersspecifikt, ekonomiskt eller sexuellt våld – liksom försummelse – av den eller de man lever med (i en relation, ett gruppboende eller annat slutet förhållande) innebär att man bryts ner och tappar tron på sin egen förmåga och sitt människovärde. I dagens Sverige när mycket vårdansvar läggs på anhöriga är det extra viktigt att vara uppmärksam på signaler om maktobalans. Makt och kontroll är lätt att utöva på någon som har en fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning.

När det är svårt att få personligt ombud som kan hjälpa till med ansökningar om t ex sjukpenning blir det maken/sambon/föräldern/syskonet som får rycka in och fylla i blanketter. Man tappar kontrollen över den egna ekonomin och någon man har en personlig relation till blir per automatik ansvarig för ens transaktioner. Likaså kan kontakter med vård och socialtjänst ske genom personer som man lever med, och då är det svårt att berätta om ev övergrepp eller olika typer av våldshandlingar.

Vad vill då Utvecklingscentrum Dubbelt Utsatt? Jo, att våldet mot funktionsnedsatta kvinnor ska synliggöras på samma sätt som våld riktat mot kvinnor generellt. Det ska också bli lättare för kvinnor med funktionshinder att kontakta kvinnojourer – både kommunikationsmässigt och rent fysiskt. Man måste också se till att alla som kommer med en berättelse om våld eller övergrepp ska bli trodda – även om det handlar om en kvinna med psykisk sjukdom.

Låt mig avsluta med ett citat från Per Isdal från Alternativ til vold i Oslo:

 ”Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra något som den vill.”