Jag vet att det finns många som undrar var årets upprop vid påsk tog vägen. Har Solrosuppropet gått i ide eller? Riktigt så illa är det inte. Däremot var det svårt i år att få ihop planeringsgrupper och anordna upprop. De flesta som är engagerade i Solrosuppropet är sjuka. En del är arbetslösa. De som är friska med arbete, och som vill hjälpa till, är i minoritet. Många som tidigare fixat allt praktiskt vågade inte ta på sig den arbetsbörda det innebär att anordna ett upprop. Jag är en av dem. Förra året stod jag nästan ensam med ansvaret, fick tvinga familj och vänner att hjälpa mig. Men helt tyst var det inte under påsken. Helsingborg genomförde en manifestation med tal, musik m.m. Norrköping ligger också i startgroparna inför sin manifestation som de kommer hålla den 4:e maj. Stockholm kommer senare i höst vara en del av Välfärdsmanifestationen 2013  (gå in och gilla sidan och boka in den 21 september). Vitsen med att vi bytte namn från Påsk- till Solrosuppropet var ju att vi inte skulle vara knutna till en viss tid. Inför nästa år bör vi vara mer organiserade och ha bättre dialog över landet för att få ett stort genomslag och göra välfärdsfrågorna till en viktig valfråga. Så liket lever :)

Föreningen för Rättvis Välfärd i Helsingborg var de som arrangerade i Helsingborg den 1 april.  Jesper Bengtsson och Stig Broqvist från föreningen inledde med tal vid terasstrapporna där de hade strålande solsken. I Gustav Adolf-kyrkans församlingshus samlades människor sedan för att lyssna på musik av SFO(Mia Sandqvist’s familj) med Michaella Tehagen på flöjt plus Magic Mama och Jan Gerfas. Irene Gunnehill – läste 2 dikter, den ena skriven av Helen Albertsson och den andra av Jesper Bengtsson. Varvat med musik, dikter och fika hölls fler tal av Jesper och Stig och även Helen Albertsson, Enhetsgruppen, Vänsterpartiet.

Varje gång vi sätter fokus på Solrosuppropets frågor är viktig. Vi behöver fortsätta sprida information om hur det står till med våra gemensamma trygghetsförsäkringar. Hur ser det ut? Varför ändrades reglerna? Och vad kan vi göra för att ändra dem? Tack för ert upprop Helsingborgare, bra jobbat!

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi andra hänger snart på och kampen går vidare. Avslutningsvis kopierar jag in Jesper Bengstssons tal från uppropet. Läs det! Trevlig helg!

“Idag står vi här igen, ett år ytterligare har gått. Ett år där sjuka och arbetslösa ännu ska fållas in i hopar.
Detta istället för att få rehabiliteringen att fungera, att få jobbsektorn till att växa med meningsfulla jobb. Istället mutar man företag med pengar för att ta emot folk vilket senare snedvrider hela sektorer med arbete och så går spiralen på helt fel håll.
Tom. AF anser nu att det är ok att man ska utföra de reguljära arbetsuppgifterna med FAS3 insatta människor? Och då är snart samhället i farozonen. Risken är väl att alla blir av med jobben för att sen komma tillbaka, med ersättning storlek A-kassa och företagen får 5000 per månad per person? Vilket samhälle vill vi ha? Vilket system vill vi ska fungera?

Reguljära jobb är lika med Full lön enligt avtal som finns, sätt fokus på att få folk till skola vård och omsorg. Ge unga jobb istället för jaga de sjuka.

De unga vill få en ekonomi för att sedermera kunna starta sina liv, skaffa familj slå rot och få igång ekonomin underifrån på detta sätt.

De sjuka jagas ännu, jag vet för jag är drabbad- man ska antingen underordna sig det sociala eller försvinna ut som hemlösa, ersättningslösa – men glöm inte ALDRIG aldrig värdelösa.
Att leva som sjuk, är en tuff tillvaro, man ska ta kampen med vården och hävda sin rätt.

Man ska ta kampen med AF eller FK trots man förmodligen är sjukskriven, nu tror folk ju att ja men? är man sjukskriven så är man väl sjukskriven och får ersättning??
Så illa är det att folk som idag är friska inte har en aning om vad som kan hända efter sjukdom eller som i mitt fall skada. Man utförsäkras och får då gå till försörjningsstödet, ja det som förr kallades socialen.

Bra att det finns, men är till för kortare perioder ju och som sjuk så hör man inte hemma där heller ju. Den psykiska stressen ökar ja inte bara för min del men för alla, och det är bevisligen en stor ökning. Läste nyligen i Aftonbladet en artikel skriven av en man Daniel Swedin – ”Enligt regeringskansliets siffror så har andelen sjuka med psykiska diagnoser gått upp från 29 procent till 37 ¬procent på knappt tio år.”

Så detta är nog ingen överraskning för de styrande. Tanken slår en ibland om det är så att det är medveten strategi ? jag vill gärna tro gott om alla tills motsatsen bevisas, så naiv är jag som människa. Kanske därför man råkat illa ut genom att hamna mellan stolarna då jag tillhör en klick människor som många i vården har svårt att hantera, nämligen smärtpatienter. Vi skickas fram och tillbaka och ingen vill hålla sin hand över denna grupp.

Så tankarna har ju börjat bli så att OM, jag säger om det är så, att det finns medvetenhet bakom detta skådespel i landet Sverige där huvudrollerna och karaktärerna är skurkaktiga och gör saker för att enbart få tillskansa sig makt och pengar? Vad är vi då? vi alla som är här, alla som sitter hemma och inte vågar eller kan ta sig ut pga. sjukdomar, dels pga. av att vården och styrande har sett till att om man inte kan ta sig fram för egen maskin, ja då får man i bästa fall hjälp, vissa bestämda tider och stunder på dygnet, annars är man mer eller mindre inlåst?

Vilka är vi i detta skådespel, är vi bifigurer som testas, är vi något som ”tyvärr” finns eller hur tänker de styrande?

DÅ vill jag försöka uppmana till tanken att eftersom de gömmer sig bakom paragrafer som gör att vi utförsäkras, och noll klassas och som sen knappt har en chans att få rätt mot FK’s bedömningar där en tjänsteman stämplar en som paria och nu kan få bli någon annans problem.
Jag anser att det förts en förtalskampanj genom åren från framför allt borgerligt styre om det sk. (Bidragsfusket som sen visade sig vara minimalt
Det sades vara 10 miljarder i bidragsfusk som sen var 0,3-0,9 miljarder), allt fusk ska beivras givetvis detta vill jag framhäva.
Men förtalskampanj blev det, och blev själv illa berörd och fick skuldkänslor för att man inte dög för samhället.

Sen vill jag försöka få det testat att vi sjuka och som homogen grupp oavsett sjukdom, utsätts för det som heter ”Hets mot folkgrupp”.
Tänk er den tanken att få rätt mot paragraferna, kunna hävda att vi är sjuka, vi har rätten att få en vård och behandling, och blir vi inte bättre så måste något annat göras och det är INTE att kastas ut ur trygghetssystemet som nu sker.

Utan få ha rättigheten att försöka kunna bli bättre, om det tar ett år eller 3 år eller i värsta fall aldrig. För detta ändamål kan man ju alltid bygga en kontroll organisation för och införa i systemet, och inte bara kasta ut människan i desperation och fattigdom som sker för många i vårt land idag.

Jag tror ju att folk VILL arbeta, vill kunna känna sig behövda och känna att man tillför något, det är ju det hela samhället byggs på.
Ett samhälle där folk månar om varandra, samhälle där folk bryr sig om varandra ett samhälle där en stark solidaritetskänsla fått gro.
Inte den egoism som många vill pådyvla oss, inte det ego tänket som vill att det privata alternativen om våra försäkringar, vården och omsorgen ska styra, det bygger inga samhällen, det bygger murar och raserar samhällskänslan.

Så se till att få igång jobben- ge jobb till rätt person -med rätt lön och anställningsform.
Och ge rehabiliteringen de pengarna som stulits från oss de sjuka, och ekonomin så att det kanske går att få ordning på en hel del av oss sjuka och skadade.
Men framför allt
Sluta upp med att förtala arbetslösa och sjuka
Och SLUTA JAGA OSS SJUKA!”