Jag var och lyssnade på en föreläsning med Daniel Suhonen här om dagen. Han är författare, journalist och socialdemokratisk debattör. Han är också chef på det fackliga idéinstitutet Katalys. Han var inbjuden till Linköping av Folkampanj för gemensam Välfärd.

 Att lyssna till honom innebär att man får många goda skratt, åtminstone om man är vänster, men också stor insikt i att politik verkligen går att påverka. Och att politik är att välja. Han är också väldigt bra på att beskriva saker och ting på ett lättförståligt och okomplicerat sätt. Det är lätt att ta till sig det han säger.

 Politik är att välja. Så här har Alliansen gjort det möjligt att ge de friska sina jobbskatteavdrag, citerar Daniel Suhonen:

”Man tar pengar från sjuka och arbetslösa, man tar pengar från skolor, där barn inte får riktiga kunskaper. Man tar pengar från äldreomsorgen, där gamla inte får en promenad, inte får komma ut i friska luften, får dö i sina vägda blöjor. Därifrån tar man sina resurser och så ger man det till de relativt starka löntagarna. De som är mellan 25 och 65 och som har ett jobb och som är hela och friska och jobbar. De får 1.000, 1.500, 2.000 kr i månaden. I sänkt skatt. Och så ger man ännu mer till dem som har fastigheter, förmögenheter, de som är rika helt enkelt. Dem får jättemycket pengar.

 För en sjuk människa så är det kanske 50.000 mindre om året nu än vad man fick när Sossarna satt. Jag har inte kollat om de siffrorna stämmer men det stod så i en tidning.

 Så vad händer då när vi tar exemplet Ulla blir sjuk? Jo av dessa 50.000 går 20.000 till hennes granne som är sjuksköterska, till hennes jobbskatteavdrag och resterande 30.000 går till Stig som har villa, sommarstuga, och fastighetsskatten är sänkt och han har rutavdrag och rotavdrag och äger en liten firma och har fått sänkt förmögenhetsskatt.”

Det Suhonen pratade mest om på sin föreläsning, den 12:e februari, var dock om hur Alliansregeringen medvetet bryter ner vår gemensamma välfärd och gör att människor blir mer eller mindre tvungna att skaffa sig egna privata försäkringar för att i framtiden kunna få vård och omsorg. Han visade på ett konkret sätt hur man ändrat färdriktningen för svensk välfärd utan att människor riktigt förstått hur det egentligen gick till.

Han har också självkritik mot det egna partiet, Socialdemokraterna. Det tycker jag är bra och ärligt, för att nog är det så att även S har haft fingrarna med i spelet i denna soppa. Tyvärr. Han ger svar på tal om Vinster i Välfärden här.

Han skrev här om dagen en krönika om detta där man bland annat kan läsa:

 

”År 2000 tog samhället in 51,5 procent av BNP i skatt. 2015 kommer det enligt prognoserna att vara 44 procent. Den differensen motsvarar 330 miljarder kronor, en obeskrivligt stor summa. Det motsvarar runt 700 000 anställda – exempelvis sjuksköterskor eller lärare.

Nästa gång du kommer in på akuten och får vänta eller när det inte finns en vikarie i barnens skola vet du skälet. Vi har sänkt skatten med 700 000 anställda.”

Med den matematiken så hade vi inte haft några arbetslösa i Sverige idag. Då skulle alla de drygt 400.000 arbetslösa kunnat få jobb i den offentliga sektorn. Vi skulle istället ha haft arbetskraftsbrist (vilket ju förvisso sägs råda inom vissa bristyrken även idag, där de arbetslösa saknar rätt kompetens).

 Vi HAR råd! Allt handlar om hur man väljer att prioritera, hur man väljer att fördela våra medel, om man väljer solidaritet eller egoism. Men det sistnämnda är ändå alltid att själv förlora i längden. För med ett solidariskt samhälle så håller man ihop och hjälps åt när det blåser kallt. I ett egoistiskt samhälle får de som är sämst lottade klara sig bäst de kan. Det kan aldrig löna sig för ett samhälle. 

Sedan kunde man också läsa i Göteborgsposten, GP, ledaren, den 9/2-14:

 

”Många klagomål på kvalitetsbrister i välfärden är högst befogade. Att elever i behov av stöd inte får hjälp är exempelvis ett allvarligt problem. Likaså att omsorgen om många äldre inte håller måttet.”

Och vidare:

”Vi har inte råd att erbjuda mer gratis. Vi måste snarare hitta nya betalningslösningar.”

Men vi HAR RÅD! Om vi väljer att ha råd.

VI HAR RÅD! Men allt beror på hur man vill finansiera det hela. Hur man ska fördela pengarna. Att Socialdemokraterna är så rädda för att prata om höjda skatter, det måste vi ändra på. Det som hänt i Sverige är en väl genomförd plan av borgerligheten. Man vill helt enkelt inte att de som har mest ska behöva betala för dem som har minst. Att sprida myter om att arbetslösa är lata och att sjuka är bidragsfuskare har lyckats väl. Medelklassen har gått på den lögnen.