Idag har jag varit på Arbetsförmedlingen för att träffa min handläggare och försäkringskassans dito. Väl där fick jag veta att tiden som var bokad var först imorgon – och då är jag upptagen med ett barn som ska till sjukhus. Jobbigt. Jag som var så taggad. Något hade gått fel i kommunikationen mellan försäkringskassa och arbetsförmedlingen och mig. Men sånt händer. Väl?
Men jag fick även veta att även om jag lyckats få igenom mötet idag hade jag ändå inte kunnat börja jobba som planerat på tisdag nästa vecka. Lönebidrag är tydligen komplicerade historier. Facket ska kontaktas, försäkringar ordnas, löner kontrolleras. Det är bra att det är ordning och reda. Men jag är rastlös. Har arbetstränat på sjukpenning i flera veckor nu och vill verkligen komma tillbaka till arbetslivet. På fullaste allvar.
Saknar tillhörigheten. Att vara behövd. På riktigt. Att man inte bara är någon som räknar gem på kontoret. Det försvinner ofta ur debatten. Hur mycket man tappar i tilltro till sig själv när man gått långtidssjukskriven. Bit för bit tappar man sin identitet, inte bara i yrkesrollen, utan även i relation till andra. ”God dag, vad jobbar du med?” ”Öh, sjukskriven…” är ingen ovanlig konversation men inte desto mer uppmuntrande. Och barnen som får frågor om vad mamma jobbar med har svårt att svara. Det har nämligen blivit inte så lite skamligt i Sverige att vara sjukskriven.
Och jag tror det är hela poängen. Arbetslinjen finns här för att vi ska hålla oss så långt ifrån sjukpenning och sjukersättning som det bara går. Det är ett knep i sann luthersk anda att få oss att känna oss odugliga när vi i själva verket är sjuka. Helt utan egen förskyllan. Sjukdom är svaghet och svaghet är fult.
Jag förespråkar ingen bidragslinje – för jag tror inte det är lösningen. Men däremot en större förståelse från samhället att inkorporera sjuka i verkliga livet. Acceptera att vi är aktiva i samhället medan vi är sjukskrivna. Att vi utövar hobbies, håller det sociala livet igång och arbetstränar efter bästa förmåga. Utan den förmånen är det svårt att bryta ensamheten och isoleringen det innebär att inte ha ett jobb att gå till.
Själv måste jag nu jaga rätt i en läkare som kan sjukskriva mig ytterligare några veckor pga tekniskt trassel mellan olika aktörer (Af, fk, facket, försäkringsbolaget, arbetsgivaren). Och jag som trodde det var klart. Där ser man…ibland blir man sjukskriven mot sin vilja. Det är ju jobb jag vill ha.
Monica Armini
Hej
Jag bara undrar hur kan någon läkare sjukskriva dig ytterligare ett par veckor när Din arbetsförmåga enl Ditt eget uppfattning är på toppen just nu – tar alla blivande samverkande aktörer som redan hade klandrat tillräckligt mycket, inte Din uppfattning som ledande – jag tror att när jag läste om blivande samverkan( kallad i dag gemensam karläggning om jag har rätt) då huvudorsaken att alla dessa av Dig nämnda “aktörer” hade beslutat att nu – nu ska vi lyfta upp patienter/sjukskrivna egna uppfattningar om vad de kan eller inte kan och vilket arbetsmiljö samt diverse ska stödja deras arbetsåterkomst. Det var tråkigt att Du fick inte ha ” samordingsmöte” men det säkert finns ansvariga både hos Försäkringskassan och Arbetsförmedligen som kommer att be om ursäkt.
Har pratat med min fk-handläggare idag och både hon och Af-handläggaren säger att det är sjukpenning som ska vara min ersättning under tiden jag arbetstränar och befinner mig i väntan på lönebidrag. Själv är lite skeptisk. Har jag någon försäkring? Eller står jag helt rättslös om jag arbetstränar utan rehabpenning tro…Förhoppningsvis rör det sig bara om ett par veckor och min läkare har skrivit ett intyg på en månad som jag kan riva upp så fort allt med jobbet blir färdigt.
Tack för att du tog dig tid att läsa och kommentera!
Monica – en sak till – kolla vad har Du för SGI – sjukpening grundande inkomst och i fall den inte är noll – kan hända – kan Din handläggare bekräfta att SGI bli skyddat när Du arbetstränar i väntan på lönebidrag.
jag hade vid flera tillfälle upptäckt att läkare sjukskriver en patient och denne skulle kunna säkert räkna med adekvat sjukpening – arbetsförmåga är ju nedsatt och FK inte ifågasatte – men “plötsligt” upptäcker en annan handläggare på FK att patienten har ingen SGI kvar. Så sjukdom sätter ner arbetsförmåga – trots det finns ingen ersättning alls.
Ja min SGI är redan väldigt låg eftersom jag blev avskedad pga “arbetsbrist” av min förre arbetsgivare. Min SGI sänktes då rätt mycket.
Men det är helt klart befogat att kolla upp vad som händer nu.
Tack för påminnelsen!