Jan Ericson (M) skriver en ledare i Aftonbladet den 27 februari där han hävdar att fattigdomen i Sverige inte ökar.
Vi ger replik tillsammans med Välfärdsmanifestationen 2014, Social Aktion, Soppkök Stockholm, Nätverket Krav för ny reform och nytt pensionssystem, Wiwi-Anne Johansson (v), Hillevi Larsson (s) och Gunvor G Ericsson (mp).
Ericsson tycker att siffrorna vantolkas och att vi i Sverige har en mycket jämn inkomstfördelning. Han använder både andelar och antal för att bevisa detta.
Vi bemöter honom genom att använda samma siffror fast resonerar på ett annat sätt.

Om Ericsson hävdar att fattigdomen inte ökar så kan vi med samma siffror visa på att den gör det så varför diskutera något som beror på hur man räknar? Jo, därför att man tar fokus ifrån det att klyftorna i det stora hela ökar och vi mår alla bättre i ett jämlikt samhälle med mera jämn inkomst fördelning. De som tjänar mest har ökat sin inkomst mera än de som har minst. Vi vill också uppmärksamma att en anledning till att det är färre fattiga i gruppen sjuka och arbetslösa kan vara att det är svårare att komma in i de trygghetsförsäkringar som ska skydda vid sjukdom och arbetslöshet. Det har dessutom aldrig varit så lätt att bli utkastad från de samma. Men andelen, procenten fattiga bland dessa har tredubblats, men antalet minskat.
Var i statistiken hamnar de som åker ur dessa system? De som inte ens får försörjningsstöd på grund av att de har ägande eller partner? Var finns siffrorna på avslagna ansökningar om försörjningsstöd?
Jag frågade Ericson men han verkar inte heller ha koll på det.

Jag får inget svar av Ericson och ska fortsätta leta. Vi vet att antalet sjuka med läkarintyg och arbetslösa med försörjningsstöd ökat. Vi vet också att det blivit svårare att få ansökan om försörjningsstöd beviljad. Jag vet att 2012 var det 140 000 människor utanför utanförskapet, det vill säga att de hade ingen lön, inga bidrag eller ersättningar och var ej studerande. Nästan 24 000 av dem var mellan 16 och 24 år så man kan ju misstänka att de var försörjda av sina föräldrar. Varför gränsen går vid 24 år skulle kunna vara för att man i många kommuner kräver särskilda skäl och omständigheter för att betala ut försörjningsstöd till unga under 25 år. Och naturligtvis undrar jag, precis som Kjell Rautio gjorde i Dagens Arena, hur många är partnerförsörjda utförsäkrade av de där som är utanför utanförskapet.

När man kritiserar effekterna av den förda politiken så brukar regeringens försvarare säga att vi svartmålar Sverige. Jag skulle kunna, och säger det väl ibland, att de skönmålar med ett selektivt seende, syns inte – finns inte.
Men nu är det så att Ericson också hävdar att alla har fått det bättre ekonomiskt, bara lite olika mycket. I Aftonbladet från juni 2013 läste jag att sedan 2006 har den ­tiondel av svenskarna som har lägst disponibel årsinkomst fått sin minskad från 82 100 kronor till 78 600 kronor.  Medan de andra har fått höjd inkomst, priserna på boende och mat har höjts.
Så jo, skillnaderna, fattigdomen och klyftorna ökar.

Läs vår gemensamma replik till Ericson i dagens Aftonbladet.