Den 30: mars skrev Helena Rivière iSvenskaDagbladet Sjukskrivningssjukan är inget att önska tillbaka. Idag har Solrosuppropets Monica Armini inne en replik på Svenska Dagbladets ledarblogg.
“Mer än hälften av alla de som utförsäkras återgår direkt till sjukförsäkringen igen efter de tre månaderna i Arbetslivsintroduktion. Det är ett underkännande av systemet. Vi kan inte ha en prövotid som skadar eller försämrar mer än hälften av deltagarna – eller i bästa fall inte orsakar någon effekt. Det är ett inhumant spel med människors hälsa. Sjukdom eller skada förbättras efter god vård och individuellt utformad rehabilitering och kan ta olika lång tid. Att sätta en tidsgräns på två och ett halvt år är oerhört naivt. Många hinner inte tillfriskna på den tiden, andra som kanske hamnat i isolering under sjukskrivningen skulle må bättre av att rehabiliteras tidigare.”
Precis så enkelt, och samtidigt komplicerat, är det. De tiotusentals sjuka som utförsäkras efter 2,5 år i sjuförsäkringen (som ett led i den s.k. rehabiliteringskedjan) har väldigt olika behov. Några hade behövt rehabinsatser mycket tidigare för att återkomma i arbete och några är fortfarande för sjuka och behöver fortsatt vård. Det ingen av dem behöver är oro över hur de ska försörja sig, det är vetenskapligt bevisat att oro över ekonomin gör en redan sjuk människa sjukare. Vi i Solrosuppropet är medvetna om att det fanns stora brister i sjukförsäkringen även före 2008 då den gjordes om. Både rehabilitering och viss vård var eftersatt. Det fanns även en problematik med att vissa av de som varit sjukskrivna länge fördes över till sjukersättning (tidigare sjukpension) utan att ordenliga utredningar gjordes om vilken vård och rehabilitering som kunde hjälpa.
Men varken vi i Solrosuppropet, eller oppositionen, vill tillbaka till det. Det vi vill är att sjukförsäkringen görs om på ett mer vetenskapligt sätt, det kommer göra den mer mänsklig. Individuella bedömningar och insatser när den sjuke är kapabel att ta emot rehab kommer ge bättre chanser både för återhämtning och återgång i arbete. De problem vi har i sjukförsäkringen nu kunde ha undvikits om man lyssnat på de varningar som kom från flertal håll innan den genomfördes. Men istället sjösattes den av Alliansen liksom “på prov” efter enkvinnasutredaren Anna Hedborgs (s) förslag. Funkar det så funkar det, verkade man tänka. Med tiotusentals människor som försökskaniner. Att inte frågan engagerar mer är för oss obegripligt. De som är friska just nu verkar tro att så kommer det vara livet ut, sjukförsäkringen är inget som rör dem. Och de sjuka är väldigt svåra att organisera, av förklarliga orsaker. Tro mig, vi har försökt, men satsar nu den lilla ork vi har på att skriva istället. Dels har sjuka sina egna besvär att hantera, dels har omgivningens syn på sjuka förändras efter åratal av hätska fuskdebatter och till slut så finns en rädsla för att göra sig hörd. Läs mer om det här och här.
Monica beskriver också hur den av Rivière och många andra hyllade rehabiliteringskedjan fungerade för henne:
“Jag som själv varit utförsäkrad kan intyga att det inte sker någon professionell utredning på Arbetsförmedlingen. Man hamnar på en ALI-plats och där får man jobba som vilken annan anställd som helst. Kontakten mellan vård, försäkringskassa, Arbetsförmedling och arbetsgivare är obefintlig. I mitt fall slutade det med att utförsäkringen fick avbrytas i förtid pga att jag blev inlagd på sjukhus till följd av extremt hög stress i form av söndertrasad ekonomi och extremt hårt arbetstempo. Det gjorde på inget sätt att jag kom närmare arbetslivet. Tvärtom fick jag ligga några veckor på LPT i slutenvården och sedan återhämtas i hemmet innan nästa rehabiliteringsförsök kunde påbörjas.”
Vi tycker också att det vore på sin plats att SvD presenterar Helena Rivière, inte bara som fristående skribent, utan som f.d. riksdagsledamot för moderaterna 2006-2010 och ledamot i Socialförsäkringsutskottet. D.v.s. hon är ansvarig för att nuvarande sjukförsäkring ser ut som den gör. Vet man det kan man förstå hennes iver att försvara den. Vi i Solrosuppropet tycker det går för mycket partipolitisk prestige i sjukförsäkringsfrågan och de som får betala är de sjuka. Den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen, PSFU, har fått i uppdrag av riksdagen att utreda alla våra trygghetssystem. Utredningen är komplex, det har vi förståelse för, men att utredningen (som skulle ta tre år) har skjutit upp datumet för slutbetänkandet från maj 2013 till januari 2015 ser vi som en valteknisk fint. Att ändra åt ena hållet gick väldigt fort men när effekterna av nya sjukförsäkringen visade sig och en utredning behövdes får det ta hur lång tid som helst. Målet är att i valrörelsen slippa ta i både sjukförsäkring, a-kassa, försörjningsstöd och vilka nivåer de ska ligga på. Räkna med att få höra “Jag vill inte föregripa Socialförsäkringsutredningens betänkande” på många obekväma frågor om hur de som inte kan lönearbeta ska kunna leva ett värdigt liv.
Vi i Solrosuppropet kommer göra en sammanställning av vad partierna tycker i dessa frågor innan valet så att alla som vill påverka framtidens trygghetsförsäkringar kan välja det de tycker är rätt. Även om det blir en röd-grön seger i valet (vilket vi hoppas på då Alliansen inte är intresserade av förändring) kommer vi fortsätta debattera och ställa den nya regeringen till svars. Vi ser akuta problem i samtliga trygghetsförsäkringar, klyftorna ökar och människor far väldigt illa. Ställ dig själv frågan: I händelse av sjukdom eller arbetslöshet – hur skulle du eller din familj klara er? Får du en klump i magen bara av att tänka tanken? Den klumpen lever en del människor med dagligen, år ut och år in. Det ger nämligen, enligt Alliansen, incitament att ta alla de där jobben som inte finns och att bli frisk från din kroniska sjukdom. Antingen fortsätter vi så eller så ordnar vi solidariska trygghetssystem där sjuka och arbetslösa kan leva på sina ersättningar.
Jag undrar om många har svårt att förstå att utförsäkringen gör människor sjukare. Det handlar inte om att “men prova att jobba i alla fall så vet vi om du kan”, det handlar om att man fullt medvetet utsätter sjuka människor för en behandling som gör dem sjukare. Det är inte rehabilitering, det är människoförakt.
Utförsäkringen är ju ett led i rehabiliteringskedjan som på pappret kanske ser bra ut. Men när vi nu sitter med facit i hand och vet vad utförsäkringarna leder till är det hög tid att stoppa dem. Gärna arbetsförmågeprövning tidigare för dem som är redo för det och individanpassad rehabilitering och vård till dem som inte är redo än. Försäkringskassan borde kunna arbeta mer flexibelt med patientens bästa för ögonen.
“Vi i Solrosuppropet tycker det går för mycket partipolitisk prestige i sjukförsäkringsfrågan och de som får betala är de sjuka”
Kan tänka mig det är en av de viktiga förklaringar – prestige ligger även hos Försäkringskassans anställda handläggare. De är inte alla helt utan förmåga att självtänka, de ser själv vad som händer med ett system som inte funkar , de ser själv att samarbete med andra – inkl mig patienten – är högst nödvändinga för att återkomst till arbete efter lång eller kort sjukskriving – skulle kunna bli permament. Men vem vågar öppet erhänna det ?
Jag har pratat med några av dem som sitter i Socialförsäkringsutredningen, de säger att arbetet går väldigt långsamt framåt. Verkar som utredningen är till för att slippa diskutera dessa frågor – inte till för att verkligen få hållbara trygghetsförsäkringar. Jag kanske är konspiratorisk, men åren går utan att det händer något…
På det privata planet har jag faktiskt goda erfarenheter av Försäkringskassan som aldrig misstänkliggjort mig. Har även fått bra arbetslivsinriktad rehabilitering 2005 (ja, på den gamla “hemska” tiden enligt vissa) och medicinsk rehabilitering 2012. Den första möjliggjorde återgång i arbete och den andra dömde ut alla möjligheter för lönearbete eftersom jag blivit sämre i min sjukdom. Det är så alla borde bli bemötta.
jag har vart sjuk i tio år,inte kunnat jobba
skickad på tre utredningar,med samma svar.ingen arbetsförmåga
utförsäkrad två ggr å då hände inget alls i princip på af.
nu är min ekonomi i botten
har till hyra å räkningar,mat i ca 14 dar sen två veckor utan pengar
börjar må väldigt psykiskt dåligt
Människor som Helena Rivière förstår inte sådant som medmänsklighet och solidaritet. Ska man debattera med dem bör man först och främst lyfta fram de samhällsekonomiska konsekvenserna av att ha en socialförsäkring som är baserad på “fakta” som “det vet man ju, så är det nog och en grannes kompis släkting har sagt att…”. I bara mitt eget fall av “utförsäkring” är den extra kostnaden för sjukvården nu uppe i minst två miljoner kronor för att försöka stävja de konsekvenser som “utförsäkringen” medförde. Och då är ändå sjukvårdens extra kostnader bara småpengar i jämförelse med de konsekvenser som har påverkat mitt arbete. Jag hade en arbetsförmåga på 50% och blev “friskförklarad” av FK år 2007. De statistikförde mig sedan som “åter i arbete” trots att den enda skillnaden från tidigare var att min ekonomi nu hade raserats. Detta fick tyvärr fruktansvärda medicinska konsekvenser för min del då patienter med de svåra kroniska sjukdomar jag lider av ABSOLUT INTE får utsättas för stress och/eller extra belastningar (vilket min behandlande specialistläkare förgäves försökte få både FK och förvaltningsdomstolarna att ta till sig). Nu har jag dock nyligen fått tillbaka min sjukersättning, men tyvärr har de medicinska skadorna p.g.a. “utförsäkringen” blivit så omfattande att det finns risk att jag kan förlora även den lilla arbetsförmåga som jag har kvar. Därmed kan den samhällsekonomiska förlusten bara i mitt fall sluta i över 100 miljoner kronor :(
Jag hänger inte riktigt med. Hur får du det till att den samhällsekonomiska förlusten av att du inte längre skulle kunna jobba 50% skulle uppgå till över 100 miljoner?
Sverige består idag till väldigt hög grad av en massa specialister inom sina områden. Det är en utav de främsta anledningarna till varför vi som liten nation har kunnat förvärva och sedan upprätthålla den levnadsstandard som vi trots allt har idag. Många av dessa specialister är dessutom världsledande inom sina områden.
I mitt eget fall har vi lätt kunnat räkna ut den ekonomiska skada som då FK:s aggerande har kostat bara min arbetsgivare (som dessutom är oomstritt världsledande inom sitt område). Då i princip all försäljning av våra produkter sker utanför Sveriges gränser, så handlar det dessutom om rena inkomster till Sverige som stat, vilket gör att varje förlorad krona för företaget även är en förlorad krona för Sverige. Den enkelt verifierbara ekonomiska skadan i mitt fall handlar där om ca 10-15 miljoner idag, medan den mera subtila/svårberäknade skadan troligtvis är betydligt högre än så. Man ska då beakta att vi hittills ändå har lyckats ganska väl med att begränsa den skada FK indirekt har åsamkat även min arbetsgivare. Men om jag förlorar även min resterande arbetsförmåga till följd utav FK:s agerande, ja då blir den ekonomiska skadan betydligt högre än vad det hittills har blivit.
Det är ganska enkel matematik när man väl sätter sig ned och börjar räkna och jag lär på intet sätt vara ett unikum i den här sorgeliga härvan. En väl FUNGERANDE sjukförsäkring ÄR därmed en oerhört viktig komponent i Sveriges fortsatta överlevnad i en annars hårt konkurrensutsatt värld.
[…] särdeles vass M3-artikel samt en del övrigt material (som t.ex Nikes berättelse och den här från Solrosuppropet) få herrarna ifråga att förstå att jag är mycket väl medveten om vad […]