Det här kommer inte bli något kontroversiellt inlägg. Utan snarare en uppräkning av de för- och nackdelar vi kan se med sjukersättningen (tidigare kallad sjukpension).

 

Alliansregeringen kommer ofta med påståendet att man tidigare sjukpensionerade människor i mot deras vilja. Och om detta stämmer vet jag inte. Vad vi däremot vet med säkerhet är att det är betydligt färre som får sjukersättning idag. Regelverket har stramats åt och det krävs mycket bevisföring för att en långtidssjuk eller skadad ska få permanent sjukersättning (som namnet till trots omprövas vart tredje år).

 

Vilka är då fördelarna för individen med sjukersättning? Jo, man slipper springa med intyg mellan behandlande läkare och försäkringskassa ideligen. Man slipper oroa sig för att intygen inte ska bli godkända. Man slipper tidsgränser och så småningom utförsäkring och ALI (arbetslivsintroduktion när man får leva på aktivitetsstöd – se artikel 5 maj på Solrosuppropet.se). Likaså tillåts man arbeta i liten skala utan att ersättningen påverkas – något som uppmuntrar till aktivitet och gemenskap. Man kan alltså i viss liten grad påverka sin egen inkomst.

 

Nackdelarna då? Jo, ersättningen är fruktansvärt låg. 64% av de senaste årens inkomster. Det blir inte mycket i plånboken. Man måste i princip bli bidragsberoende (bostadstillägg). Och det är stigmatiserande med pension i tidig ålder. Vi som har förmånen att få behålla en del av vår arbetsförmåga och bara har sjukersättning på deltid har det lättare. Man kan alltid framhäva arbetet snarare än det faktum att man är sjukpensionär. Men för de som inte arbetar alls är det kärvt. Ytterligare en negativ aspekt är att a-kassan inte synkat sina nivåer med försäkringskassans. Därför står en person som arbetar 25% helt utan arbetslöshetsförsäkring.

 

Summan av det hela är att sjukersättning är en bra lösning för många som sannolikt aldig kommer kunna arbeta heltid igen på grund av skada eller sjukdom. Men att ersättningen måste ses över – dels så att fler kan omfattas av den och att nivåerna blir skäliga. Att låta människor gå år ut och år in på sjukpenning är inte bra för någon. Allra minst individen som blir utförsäkrad vart 2,5 år. Nej, se över sjukersättningen och låt fler som är i behov av den få ta del av dess begränsade, om än, privilegium.