Se upp för sjuktalen!
Så var ledaren i Expressen den 27 augusti rubriksatt. Vi läser och vi reagerar naturligtvis. Vi skriver en “replik” på ledaren men vi får inte in den. Det händer allt som oftast att man inte får sin text publicerad och då rycker man på axlarna och så är det inte mer med det. Men ibland kan man få en känsla av att nästa ha blivit tystad och det är en känsla vi inte gillar. Den var ju så fel ute den där ledaren och ska vi inte få säga…
Tur man har en egen blogg vid sådana här tillfällen.

Läs gärna först ledaren som är skriven av ledarredaktionen, det finns alltså ingen enskild författare.

Vi läser er ledare 27 augusti och reagerar med förskräckelse, är föraktet mot sjuka så utbrett?
Tar oron för kostnaden över och missunnsamheten gör att man anser att dessa sjuka som inte klarar egen försörjning inte ska få en skälig summa att leva på?
Ska man inte när det behövs får ut från den försäkring många har varit med o betalat till i många år innan sjukdomen/skadan slog ut individen?

Vad ska man göra med dessa sjuka människor då? Svälta ut dem och deras barn?
Det handlar inte om att en regering låter sjuktalen skena utan om att människor faktiskt är sjuka, allvarligt sjuka. Man kan vara allvarligt sjuk utan att ha cancer eller att utan att vara döende, så sjuk att det påverkar inte bara ens arbetsförmåga utan hela ens liv.
I ledaren tas upp att flertalet sjuka är kvinnor utan att gå in på anledningen utan förutsätter att det är psykiska diagnoser o därmed skulle kvinnor – ja vadå? Vara klenare?

Ni skriver att kostnaderna för sjukförsäkringen kommer att öka med 9 miljarder mellan 2013 och 2018. Det kunde vi ha råd med.
2010 innan man mjölkat pengarna ur sjukförsäkringen hade det samlade överskottet i socialförsäkringarna, exklusive arbetslöshetsförsäkringen och pensionssystemet, ett överskott på 45 miljarder! 2012 när man sänkt avgifterna till sjukförsäkringen och låtit den bekosta en skattesänkarpolitik var överskottet plötsligt 2 miljarder.
Det handlar inte om möjligheter att ha en fungerande sjukförsäkring, det handlar om vilja.

Utförsäkringarna fortsätter, kommunernas kostnader för försörjningsstöd ökar, soppköksköerna växer, självmorden ökar, psykisk ohälsa ökar, inkomstklyftor och barnfattigdomen ökar.
Folk som drabbats lever under existensminimum, har inte råd med mat, kan inte söka sjukvård som de borde och heller inte lösa ut de mediciner som egentligen behövs. Det blir ju lite som moment 22, om man inte kan få vård eller ta de mediciner man behöver, hur ska man då bli friskare och närmare arbetsmarknaden?”

Besvikelsen o frustrationen bland sjuka är väldigt stor. Den psykiska pressen det blir av detta sätt att behandlas och bemötas på är riktigt tärande.

Kjell Rautio, välfärdsutredare på LO säger:
“– Tanken med reformen är att människor kommer i arbete snabbare om de utsätts för ekonomisk press. Men man blir inte friskare av att bli fattigare.”

Många lyssnar inte på de berättelser och skildringar från verkligheten som når dem, de säger att vi ljuger och är undantagsfall. Men det är inte så. Vi är många. Nu har 86 000 personer har utförsäkrats, ställts utanför systemet. 9000 av dem som återförsäkrades men utförsäkrades en andra gång – inte heller denna gång för att de blivit friska eller arbetsföra utan för att en fastställd tidsgräns uppnåtts.
16 000 har försvunnit ur statistiken. Ingen vet hur de försörjer sig idag.

Sjukförsäkringen är den bortglömda valfrågan.
Vi är många som håller med er – frågan behöver belysas även i detta val. Men av anledningen att det är orimligt och omänskligt att behandla människor såhär.
Vi vill ha ett samhälle med trygghet för alla. Detta är en fråga som angår oss alla, även våra barn o barnbarn. :)

Christine Holmberg
Lisbeth Forsberg

Solrosuppropet.se

Ahhhh, kändes så skönt att få det sagt!!