I lördags var det politikerutfrågning på Spötorget i Västerik. Frågestunden gällde sjukförsäkringen och utförsäkringarna i synnerhet. Från M kom Jörgen Andersson, kommunpolitiker och från S kom riksdagskvinnan Lena Hallengren S som passande nog sitter i socialutskottet.
Vilka frågor ställdes och vilka svar gavs?

Det var alltså tre privatpersoner som fått nog av att frågan om sjuka sjukförsäkringen inte lyfts mera så här inför valet, de slog näven i köksbordet och drog på bara några dagar ihop en frågestund med politiker. De har en Facebookgrupp där de redovisat frågor och svar.

“Jag (Helen) som förde pennan vill reservera mig för felcitat och liknande som kan ha smugit sig in. Det finns ingen ursäkt men en förklaring är att informationen inte alltid hamnar på rätt plats i min hjärna… Jag ber om ursäkt för eventuella fel!”

Frågor till
Jörgen Andersson, Moderaterna

Lena Hallengren, Socialdemokraterna

1. Utförsäkringarna har ännu inte visat sig räcka som metod att få sjuka att bli friska och arbetsföra. De har istället blivit fattiga och i viss mån ännu sjukare. Hur kan ni då motivera att fortsätta med utförsäkringarna?
JÖRGEN A:
“Jag tycker att siffrorna som presenteras inte helt överensstämmer med verkligheten. Sverige hade världens sjukaste befolkning 2006. Sjuka behöver en fungerande sjukvård och hjälp att återgå i arbete. Försäkringskassa, Arbetsförmedling och läkare måste samarbeta bättre och ta det här på allvar för att ge människor ett värde”.

2. Ni vill stoppa utförsäkringarna och förbättra rehabiliteringen. Bra, men hur ska rehabiliteringen se ut? Hur skiljer den sig från dagens ej fungerande?
LENA H:
“Vi vill se till att rehabiliteringen fungerar bättre så det inte blir möjligt att utförsäkras en andra gång. Nuvarande system gör ingen friskare och människor kommer inte snabbare ut i jobb. Det ska inte finnas någon tidsgräns och ersättningen måste bli bättre. Resurser finns för detta men så länge vi inte sitter vid makten kan vi inte presentera ett färdigt program för hur det ska se ut”.

3. Ni brukar prata om att tidsgränserna är viktiga. Varför? Varför skulle man inte kunna ha så kallade stödpunkter där tiden när de infaller är individanpassade och utformade för att ge stöd… inte för att kastas ut ur försäkringen?
JÖRGEN A:
“Det är en relevant synpunkt men det har inte fungerat utan tidsgränserna. Tidigare blev alldeles för många förtidspensionerade. Det gäller att sätta in insatser så tidigt som möjligt. Vi accepterar inte ett system som slussar bort människor. Systemet fungerar inte till 100% nu men det är ute i verkligheten som misstagen sker”.

4. Sjukersättningen är så låg att många tvingas söka försörjningsstöd. Ni vill höja nivån på sjukpenningen, men hur blir det med sjukersättningen?
LENA H:
“Vi vill höja sjukpenningen så att man har 80% under hela sin sjukskrivning. Utförsäkringarna måste stoppas men vi ska självklart fortsätta satsa på en fungerande rehabilitering för att möjliggöra återgång i arbete för de som kan. De sjukskrivna ska slippa stressen som utförsäkringar skapar och man ska vara sjukskriven så länge man är sjuk. Ett bättre samarbete behövs mellan Arbetsförmedling och Försäkringskassa. Det finns ingen som vinner på utförsäkringarna. Sjukpenning och sjukersättning är inget BIDRAG. Det enda jag kan säga om storleken på sjukersättningen är att vi vill få upp den till 8 prisbasbelopp”.

5. När man söker sjukersättning (förtidspension) så kan läkare och annan behandlande personal, Arbetsförmedling och den sjuke själv anse att det inte finns någon arbetsförmåga… men då kan en tjänsteman på Försäkringskassan bestämma att personen har full arbetsförmåga. Hur tänker ni kring det här?
JÖRGEN A:
“Det måste bli en bättre beslutsgång. Det ska vara rättssäkert för den enskilda. Sjukersättningen var tidigare 64% men vi höjde upp den till 65%. Bedömningarna som görs får inte vara godtyckliga…. (Jessica läser här delar ur ett läkarutlåtande samt delar av FK:s beslutsmotivering)… Jörgen fortsätter… “Jag kan inte gå in i enskilda fall men alla måste få hjälp till ett drägligt liv och de som är FÖR sjuka för rehabilitering ska självklart få hjälp”.

LENA H:
“Vi tycker att arbetsförmågan ska bedömas av FK och inte av läkarna som står för den medicinska bedömningen”.

6. Rehabiliteringskedjan består idag av arbetsförmågeutredning, arbetsträning eller arbetsprövning. Ingen rehabilitering i ordets verkliga bemärkelse. Hur tänker ni att sjuka ska kunna jobba sig friska? Om ni nu inte utgick ifrån att sjuka är lata?
JÖRGEN A:
“Det är omgivningen som i så fall upplever de som lata… inte systemet. Sjuka måste få mera hjälp men jag har förståelse för att de är rädda för att upplevas som lata”.

LENA H:
“Vi vill att rehabiliteringen ska ske i andra steg. Utförsäkringarna måste bort. Arbetsförmågebedömningen i nuvarande form måste bort. Ingen ska heller behöva vänta länge på vård och rehabilitering”.

JÖRGEN A inflikar: “Det finns säkert någon form av sysselsättning även för den som endast bedöms ha en arbetsförmåga på t.ex 17% och därigenom ges möjlighet att komma in i systemet igen. 200.000 personer har gått från ett system till arbete”… (Jörgen A nämner inte vilka/vilket system han avser).

7. Ska Försäkringskassan använda sig av förvaltningslagen i sina bedömningar?
Båda svarar ja på frågan och menar att ingen ska behöva bollas runt mellan myndigheter när man är sjuk.

8. Kommer de arbetsskadade att få ut sina ersättningar?
JÖRGEN A:
“Det är en ren försäkringsfråga som jag inte kan svara på”.

9. Varför har ni inte gjort sjukförsäkringen till en stor valfråga?
LENA H:
“Vi har försökt att ta upp de mest väsentliga frågorna men har hela tiden lämnat förslag om förändringar och kommit med besked om hur vi ser på nuvarande system. Vi vill även höja taket i sjukförsäkringen”.
JÖRGEN A inflikar att “de personer som ligger i taket i princip inte finns än”…

10. Hur tänker ni kring alla de tusentals som redan är utförsäkrade? Kommer det ske någon förändring för dom om ni kommer till makten i september?
LENA H:
“I dagsläget kan jag inte ge ett exakt svar på den frågan”… Jessica ber Lena att publicera ett svar på någon av partiets internetsidor när ett svar finns, med tanke på att det rör sig om så många människor.
Jag (Helen) ställde en fråga om hur Moderaterna resonerar kring de som inte KAN bidra genom att arbeta? De som jagas av systemet samtidigt som de ska orka vara aktiva i sin egen sjukdom och rehabilitering, jaga intyg, söka information mm? Eftersom varken jag eller Jessica skrev ner svar under denna fråga är svaret mycket kortfattat… jag minns tyvärr inte mer. Så är det ofta när man är sjuk… man tappar tråden och kan inte ha hur mycket som helst i minnet…
JÖRGEN A:
“Vi vill sätta den enskilda individen i centrum. Det är viktigt att man får prova på olika arbeten”..
LENA H svarar också…. “Dilemmat är att systemet inte ser individen. Varför finns det över huvud taget en dag 915 (utförsäkrad)”?
Vår tid är slut och vi får tyvärr inget svar från Jörgen på frågan om dag 915!
ÄN EN GÅNG… VARMT TACK!

Gänget från Västervik ställde mycket bra frågor och har gjort ett kanonjobb. Vi är glada att det finns folk som tar tag i det och vågar – fastän jag vet att de egentligen inte orkar.
Naturligtvis kan jag nu inte avhålla mig från att kommentera ett av svaren. Jag bemöta påståendet att vi i Sverige hade världens sjukaste befolkning.

Björn Johnson, forskare vid Malmö högskolas Centrum för tillämpad arbetslivsforskning, skrev i Sydsvenskan redan februari 2010 om myten att vi var världens mest sjukskrivna folk. Han skriver:

I statistiken brukar Sverige jämföras med sex andra EU-länder samt Norge – länder som alla ansetts ha ungefär jämförbara sjukförsäkringssystem.

Problemet är att det har de inte alls; flertalet av de övriga länderna i jämförelsen har tidsbegränsade sjukförsäkringar och annorlunda rehabiliteringssystem.

I Finland, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien, fyra av de länder man brukar jämföra med, begränsas sjukskrivningsperioderna till högst ett år. Därefter åker man ur försäkringen, vare sig man är frisk och arbetsför eller inte.

Detta innebär med stor sannolikhet att dessa länder har en dold sjukfrånvaro, som göms undan i andra socialförsäkringar och pensionssystem, framför allt arbetslöshetsförsäkringarna.

(………….)

Nästan hela ökningen av sjukfrånvaron – antalet sjukdagar fördubblades mellan 1996 och 2002 – berodde på längre sjukskrivningsperioder, inte på att fler lät sjukskriva sig.

Inflödet av nya sjukskrivna ökade bara marginellt under de här åren. Den höga sjukfrånvaron var alltså en effekt av att människor fick svårare att ta sig tillbaka till arbetslivet efter en sjukskrivning.

Detta hängde samman med ett havererat rehabiliteringssystem. Statliga beslut – fattade i enighet över blockgränserna – och kommunala besparingar under krisåren på 1990-talet bidrog till att anpassnings- och rehabiliteringsåtgärderna på arbetsplatserna fungerade allt sämre.

Tidigare behövdes ingen bortre gräns i sjukförsäkringen. De allra flesta långtidssjukskrivningarna var ändå avslutade inom ett år, den gräns som är vanlig i de utländska systemen.

Det som har hänt är alltså inte att vi fått en friskare befolkning utan att vi nu, som andra länder, gömmer sjuka i andra socialförsäkringar vilket Björn påpekar skedde i de länder man jämfördes med.
De sjuka blev inte friska de blev bara fattigare och i många fall sjukare.

Hur tyckte de som drog igång utfrågningen att det gick? Jag hör av mig till Helen och hon berättar för mig.

“Eftersom jag är mitt uppe i skiten är jag idag tacksam och stolt över att jag vågade och orkade arrangera den här utfrågningen. Jag är övertygad om att även Jessica är stolt. Hon skötte sig som ett proffs. Och alla som stöttade och hjälpte till med frågor och infallsvinklar är guld värda!

Frågorna kändes relevanta och nådde fram och det kändes som om de som lyssnade på oss tyckte vi valt rätt frågor (vi fick applåder flera gånger). Personligen hade jag önskat att det funnits utrymme för följdfrågor men jag antar att forumet var fel. Det var ju ingen debatt.

Det var inte bara två politiker som stod framför oss utan även två människor av kött och blod. Människor vars verklighet kan förändras snabbare än vi hinner blinka. M:s representant tryckte konstant på att alla ska “få en andra chans” utan att vilja prata om de som inte kan ta denna andra chans. Han var även pigg på att prata siffror och statistik trots att vi bett dem hålla sig till ett språk som även vi förstod.
S:s representant kändes mer “mänsklig” i sitt sätt att uttrycka sig om den här utsatta gruppen.
Det jag reagerade på var att S:s representant (innan utfrågningen) ville veta vem jag var, vad jag jobbade med, varför jag var sjukskriven och om jag fått den hjälp jag har rätt till av sjukvård, FK och AF.
Vi såg även hur hon efter utfrågningen tog sig tid att prata med de åhörare som ville. M:s representant hade inga frågor om vem jag var och efter utfrågningen ställde han sig och pratade med vårt moderata kommunalråd m.fl (icke åhörare).
Jag kanske vinklar men det var såhär. M pratade politik och om vikten att sätta människan i centrum, men han gjorde det inte själv. S pratade om åtgärder, skrotning av sjuka system och visade att hon var intresserad av människan bakom Helen arrangören m.fl.

Jag tror det kommer bli både positiva och negativa ringar på vattnet. Det positiva är att vi gjorde något för alla som inte orkar. Som har nog med att vara sjuka. Det negativa är att det säkert kommer finnas dom som undrar hur vi orkade eftersom både Jessica och jag är långtidssjukskrivna. I dagsläget kan jag säga att det är det minsta jag bekymrar mig om (utförsäkras exakt en månad efter valet).”

Västervikstidningen har idag en artikel om utfrågningen och i pappersversionen är den lite längre än på nätet. Bland annat så lägger Jörgen Andersson över ansvaret på läkarna. Han nämner också i frågestunden att det är viktigt att ta reda på den arbetsförmåga som finns och jag håller med. Han säger att finns det en arbetsförmåga på 17% så ska den tas tillvara. Då måste vi få ett mera individanpassat system för som det är nu kan du endast ha en arbetsförmåga på 25, 50, 75 eller 100%, inget där emellan.

Ja tack, en fungerande sjukvård och rehabilitering har vi alltid förordat för att människor ska få tillbaka sin arbetsförmåga men att skylla på läkarna att sjuka människor utförsäkras? Det blev lite fel va?

Vi tackar gänget i Västervik, önskar dem snar återhämtning och håller tummarna för ett valresultat som ger oss sjuka ett hopp om både vård, rehabilitering och en ekonomi på skälig levnadsnivå.