Johan Forsell (M) använder siffror som fan läser bibeln, det vill säga väldigt selektivt, i sin slutreplik till Annika Strandhäll (S) i Aftonbladet.
Han konstaterar att det 2006 fanns 550 000 förtidspensionärer och att det 2013 hade minskat med 190 000. Vad hände med förtidspensionärerna?  Vidare var 40 000 färre sjukskrivna 2013 mot 2006. Vart tog de vägen? Blev de helt plötsligt motiverade att ta sig i kragen, slutade fuska och lata sig och tog ett jobb?

Om vi kollar på vad gruppen av 550 000 förtidspensionärer 2006 bestod av så ser vi:

296 000 var i åldern 55 – 64 år så hela den åldersgruppen hade 2013 gått över till ålderspension. Det handlar inte om folk som kommit tillbaka till arbetsmarknaden utan ur sjukförsäkringen. Man skulle också kunna tänka sig att här återfinns en del utslitna människor som jobbat i tunga yrken. När man tittar på den här åldersgruppen så är det också så att många som inte orkar bråka tar ut tidigare pension. Vilket i sin tur gör att de får en lägre inkomst.

153 000 var sjukskrivna deltid och arbetade deltid. Om man är sjukskriven 25 % och jobbar 75 % när man blir utförsäkrad så är nog risken stor att man inte säger upp sig från det jobb man har utan klarar sig på de 75 % man har. Det är nämligen så det kan gå till, att man uppmanas att säga upp sig från det deltidsjobb man har för att söka jobb på heltid.

Om sänkningen av antalet förtidspensionärer berodde på att de blivit friska eller iaf återfått sin arbetsförmåga så skulle jag och de flesta med mig vara överförtjusta. Men nu är det ju inte så. Det har blivit svårare att få en ansökan om sjukersättning godkänd och där och i utförsäkringarna ligger den stora förändringen.

40 000 färre är sjukskrivna. Det är väl inte så mycket att skryta med när man utförsäkrat 100 000 personer och när det är 32 000 sjuka människor med läkarintyg som lever på försörjningsstöd efter att ha blivit utförsäkrade. 16 000 utförsäkrade försvann och man vet inte hur de försörjer sig. Antagligen så gör de inte det – någon annan gör det.

Nu vill inte Forsell att Annika Strandhäll ska bråka så mycket i riksdagen – vi å andra sidan uppskattar och stödjer att det bråkas i den här frågan. När det kommer till frågan om utförsäkringarna så har Strandhäll och regeringen stöd av 85 % av det svenska folket, vi applåderar det. I stället för att det applåderas åt att försämra för sjuka, så som högern gjorde i riksdagen när utförsäkringarna infördes.
När det kommer till att följa riksdagens beslut så kan ju Forsell tänka sig tillbaka till juni 2011.
Då när det togs riksdagsbeslut på att stoppa anvisningarna till FAS3.

 

Forsell avslutar sin slutreplik med: Det är djupt beklagligt, liksom att den enda skarpa reformen regeringen har aviserat, är att montera ned delar av rehabiliteringskedjan. Istället för att ta bort det som haft effekt borde regeringen lägga sin tid på att utveckla politik för att få bukt med de växande sjukskrivningarna.

Jag suckar lite och låter Strandhäll själv svara. (vilket hon gjorde i repliken som Forsell kanske inte läst?)
Vi är eniga om problembilden: allt fler som blir sjuka är kvinnor med psykiska diagnoser. Det är helt rätt att vi ska lägga vår energi på att stötta dem tillbaka till jobb. Forsell säger själv att sjukförsäkringen ska ge trygghet vid sjukdom. Jag håller med. Människor blir friska av ett bra arbetsmiljöarbete och av individanpassad, tidig rehabilitering. Inte av att bli utförsäkrad till fattigdom och osäkerhet.

Så ska alltså det här replikskiftet i Aftonbladet vara avslutat för den här gången. Forsell vill helst att det ska vara slut på diskussionen i riksdagen också. Jag kan förstå att han vill det….

Men jag tror nog att fortsättning följer.

Här följer ett filmtips till de som tror att ett visst antal mindre i sjukförsäkringen betyder att de per automatik blivit friska och arbetar.