Idag klockan 11.00 presenterade den Parlamentariska socialförsäkringsutredningen sitt slutbetänkande. Vad kom ut av det när det kommer till utförsäkringarna? Vi har i media idag kommenterat utredningen både före och efter publiceringen av betänkandet.

Först ut var Christine Holmberg i Morgon P4 Kalmar. Hon intervjuas av programledarna 1 timme och 48 minuter in i programmet.
Lyssna gärna på vad hon svarar på frågan av programledaren Liselott om “vilken motivation sjuka egentligen behöver för att börja jobba”.

Sedan var det Carina Welltons tur att bli intervjuad av Dagens Arena, också det innan slutbetänkandet offentliggjorts. Som Carina i artikeln säger så är vi försiktigt optimistiska, det är vi alltid, men vi hoppar inte av glädje heller för vi är ju dessutom ganska luttrade vid det här laget.

Sedan var klockan elva slagen och det var dags för presskonferens från Rosenbad om slutbetänkandet.

Efter konferensen så skrev jag (Lippe) och Monica Armini på förfrågan en artikel i Dagens Samhälle. Där vi konstaterar att goda intentioner är en klen tröst i ett fattigt hem. Nu har regeringen chans att trösta fattiga hem blev rubriken på den.

Många är vi som väntat på den här utredningen och vi är också många som nu hoppas på att regeringen nu ska använda sig av det innehåll som finns i den här utredningen som faktiskt visar på att utförsäkringarna ska bort. Nu står de iofs och säger lite olika Gunnar Axén, ordförande, och Ingemar Eriksson, sekreterare. Eriksson säger att utförsäkringarna kommer att stoppas när och om andra insater tagit över så att utförsäkringarna inte längre behövs. Vad då behövs undrar vi.
Och när Axén får frågan om ifall att måluppfyllandet av andra insatser är ett krav för att stoppa utförsäkringarna svarar han att så är ej fallet. Så nu vet vi ju det att det finns utrymme för tolkningar, som vanligt. Så här står det i slutbetänkandet:

Det är kommitténs uppfattning att insatserna för återgång i arbete skyndsamt
bör utvecklas och förstärkas så att den bortre tidsgränsen i
princip inte behövs.Kommittén bedömer att det förstärkta samarbetet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen bör tidigareläggas för
de försäkrade som är i behov av arbetslivsinriktad rehabilitering.
Försäkringskassan ska, tillsammans med Arbetsförmedlingen, senast
efter 15 månaders sjukskrivning initiera insatser om det inte
finns särskilda skäl däremot, exempelvis om det skulle medföra risk
för allvarlig försämring av den försäkrades sjukdom.
När de förstärkta insatser som kommittén föreslår är införda
kan den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen ersättas av en regelbunden
kontroll där Försäkringskassan med högst ett halvårs mellanrum
utreder den sjukskrivnes arbetsförmåga, behov av arbetslivsinriktad
rehabilitering eller om det är motiverat att bevilja en
sjukersättning. Dessa kontroller bör senast inledas efter 18 månaders
sjukskrivning. Den tekniska utformningen av detta får göras i
den vidare beredningen.

Men om man nu kokar ner det här så slutar det nog i samma slutledning som Kjell Rautio, välöfärdsutredare på LO, skriver “Det är ytterst upp till regeringen och regeringen kan faktiskt göra rätt mycket. Därför borde vi nu samla oss och sätta tryck på regeringen!” Han beskriver i sin blogg utredningen som ömsom vatten ömsom vin och det är så det känns.

Ska ta en stund och sedan återkomma i ärendet.
Antagligen mera än en gång och som sagt; en klen tröst i ett fattigt hem tills vi får se lite verkstad av intentionerna.

Men hur var det nu med det där att vara optimistisk? Jo då, Tomas Eneroth (S) som är mycket insatt i frågorna om socialförsäkringarna skriver om utredningen “Det förbättrar förutsättningarna för regeringen att få förslagen genom riksdagen.
Sverige behöver en mänsklig sjukförsäkring!”

Så även om vi inte hoppar av glädje idag så står vi beredda att göra det så fort anledning ges.