Artikelförfattare

Lisbeth Lippe Forsberg

Utförsäkrad, fattiggjord och uppretad. Efter steloperation av rygg arbetstränande jag och försökte med alla medel ta mig tillbaka till egen försörjning. Har nu hel sjukersättning. Jag vill se en upprustning av de nedmonterade trygghetssystemen. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Foto: John Ash

2 kommentarer

  1. Spaggex
    Spaggex at | | Reply

    “Arbetsplatsnära rehabilitering” kan säkert låta fint i somligas öron. Själv kräks jag nästan och får panik när jag hör dessa ord.
    Vi är många, många som plötsligt slagits ut från våra arbetsplatser p g a kränkande särbehandling, mobbning, empatistörda chefer etc. Detta är ett mycket stort problem.
    Att arbetsgivare som bryter mot lagar och regler på arbetsrätts- och arbetsmiljöområdena ställs till svars, straffas, avstängs etc. skulle få många utsatta att må bättre och kunna ta tag i sina fortsatta liv.
    När man mår uruselt och dessutom märker att det s k “rättssamhället” – inklusive “arbetsmarknadens parter” – inte alls fungerar KAN man inte rehabiliteras. Åtminstone är det mycket, mycket svårt.
    Detta är en väldigt viktig sida vad gäller de många sjukfallen p g a undermålig psykosocial arbetsmiljö.
    “Krokom-fallet” ang. Lars Perssons självmord är tyvärr ingen isolerad företeelse och det skulle behövas många fler rättsfall.
    Se till att Arbetsmiljöverket tvingas ingripa vid mobbning etc – det skadar hjärnan och är livshotande liksom att få en balk i huvudet.

  2. Herr Anark
    Herr Anark at | | Reply

    Håller med i det ni skriver. En ytterligare förändring är att personalen inom psykiatrin också börjar fullständigt skita i att stödja långvarigt sjuka patienter som genomlidigt mycket. Gärna då nytillsatta 28-åriga psykiatriker eller kuratorer från privligierade områden med privatskolebakgrund.

Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.