Hur är det att var sjuk? Inte bara rent hälsomässigt utan hur påverkas hela livssituationen vad gäller allt från ekonomi till möjligheten att faktiskt påverka sin situation när varken hälsa eller ekonomi räcker till?
Vi i Solrosuppropet.se får ofta rop på hjälp och förfrågningar om goda råd från dem i blåslampans sken. Det är inte mycket vi kan göra mera än att visa att vi vet och förstår.
Just det som verkar saknas hos de som förordar hårdare tag, incitament och regler med hårda kontroller. De som tror och tycker att sjuka behöver en blåslampa för att ta tag i sin situation.
Jag har just läst senaste meddelandet som är från en ensamstående kroniskt sjuk kvinna med en hemmavarande son. Sonen har fyllt 21 år och då minskas bostadstillägget för modern eftersom han nu räknas som inneboende och förväntas stå för halva bostadskostnaden. Det bostadsbidrag som hon och sonen hade så länge han studerade har också försvunnit.
Nu kan man ju tycka att när man är 21 år är man inget barn längre men gudarna ska veta att en 21-åring är inte gratis att dra runt.
Hon skriver att hennes största problem idag är att socialen inte betalar försörjningsstöd till hennes son som fyllde 21 år i januari. Trots att han är inskriven på Arbetsförmedlingen och gått AMU och nu går på en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. I augusti -14 kom beslutet att Försäkringskassan betalar bara bostadstillägg på halva hyran pga en annan vuxen person bor på adressen.
Det här är inte ovanligt utan ett stort problem som många sjuka dras med. Att de inte har råd att försörja sina halvvuxna barn.
Det belopp som sonen får i aktivitetsersättning räcker inte ens till halva hyran men hon är tvungen att ta hela sonens bidrag för tak över huvudet måste de ha.
Om hon kastar ut sonen får hon bostadstillägg beräknat på hela sitt hyresbelopp. Hon som så många andra i den här situationen vill inte slänga ut sin son utan nu säljer de vad som säljas kan. De gör sig av med hans cykel, mobil, bandyklubba, pingisracket, skridskor, examensklockan, examenskostym och så vidare. Julklapps- och födelsedagspengar går till hyran.
Hon avslutar: Försäkringskassan struntar i när jag förklarar att den andra personen på adressen är min arbetslöse son som inte kan betala halva hyran. De säger att reglerna är så att jag står för halva hyran bara och därför får jag bara bostadstillägg för halva hyran. Vem ska betala andra halva hyran då? Socialen säger nej. Jag blir vräkt om inte min son ger mig hela sitt aktivitetsstöd ca 3000kr varje månad. Fast det tror inte socialen på fast de sett mitt beslut från FK med min årsinkomst på.
Jag kan inte hjälpa henne, men jag vet och förstår. Kanske att Forsell (m) kan åka hem till henne och hjälpa henne med blåslampan sedan när det är mörkt och kallt och elen är obetald?
Fakta:
• hemmavarande barn kan ge rätt till bostadsbidrag upp till 21 år med förlängd studietid
• hemmavarande barn över 18 år som ej studerar räknas som inneboende och förväntas stå för halva bostadskostnaden utan hänsyn till inkomst, vare sig egen eller förälders
• enligt föräldrabalken har förälder försörjningsplikt tills dess att barnet fyller 18 år eller om det studerar som längst till 21 år
• socialtjänsten hjälper inte ungdomar under 25 år om de inte själva under ett halvår kunnat bo och försörja sig själva eller om inte särskilda omständigheter kan stärkas
• om ungdomen inte betalat hyra innan så kommer inte stöd till hyra att godkännas eftersom det räknas som att fördyra sina kostnader vilket man inte får göra på försörjningsstöd
Vilket lagrum styr Socialförvaltningens avslag på den 21 årige sonens ansökan om bistånd till hyra och uppehälle?
När jag hade ett vuxet barn hemma så ansåg socialen att hyran skulle räknas i delar, dvs 2 delar/rum + 1 del för köket, i vårt fall blev 7 delar (3 rum o kök). Barnet ansågs vara ansvarig för 3/7 av hyran och jag resten. Och inte hjälpte det att jag talade om att FK halverat mitt bostadstillägg pga delat boende… utan generösa vänner och släktingar hade vi aldrig tagit igenom den tiden, de såg till att vi hade mat iaf.
I Sverige – “världens bästa land” – är det helt lagligt att diskriminera den som är fattig. För våra lagstiftare – de som sitter i Riksdagen – har bestämt vad vi medborgare kan ha anledning att känna oss diskriminerade över; dit hör verkligen inte att vara fattigare än de övriga 4/5 av befolkningen. Inte heller att utstå Alliansens klappjakt på “bidragsfuskare”. Själv år jag relativt fattigare än både min farfar och morfar, som var födda 1903 resp. 1910. De var absolut inte högavlönade som bryggare och gjutare på den tiden. Snarare tvärtom. Min fattigdom beror främst på att jag är sjukpensionerad 100% efter en trafikolycka, varpå jag inte lyckades hävda mig mot försäkringsbolaget (vem gör det?) avseende skadebetingad arbetsoförmåga med rätt till livränta. Förresten hade jag bara det eller Fas 3 att välja på. Det finns vare sig rehabilitering eller omskolning numera. Lönebidragsanställningarna är snart ett minne blott; de har trängts undan av Fas 3.