Det är viktigt med en rättssäker sjukförsäkring ur många aspekter. Inte bara den uppenbara att människor ska få rätt ersättning och det i rätt tid. Att man kan lita på att en sjukförsäkring faller ut när den ska betyder också att man är mera villig att betala till den när man är frisk och arbetar. Om man som sjuk får ersättning från en sjukförsäkring som det finns tilltro till rent rättssäkert bemöts man av mindre misstro från både individer och samhälle.
Så här skrev vi om rättssäkerhet i sista delen av vårt yttrande.
Det är viktigt att en allmän skattefinansierad socialförsäkring är rättvis och rättssäker för att den ska fungera och för att människor ska ha ett förtroende för den. Både på så sätt att den faller ut när man blir sjuk men även att de utbetalningar som görs är korrekta.
När Alliansen ville införa reformerna av sjukförsäkringen pratade man mycket om “överutnyttjandet” som inte betyder något annat än ”fusket”. Det var lätt att få gehör för dessa tankar då ingen vill betala för någon som anses fuska. När sedan kontroller genomfördes och man anmälde, kontrollerade och lagförde blev endast 0,04 procent dömda för fusk. Men förtroendet för sjukförsäkringen var redan ordentligt skadat.Av förra regeringens lagande och lappande av sjukförsäkringen blev resultatet för många och krångliga regler och ersättningar. Det gör att inte bara den försäkrade har svårt att tolka och förutse vad beslut ska kunna innehålla utan även att läkarutlåtanden och utredningar tolkas och bedöms olika. När flera regler och ersättningar kan komma ifråga, inte från bara en myndighet utan flera, gör det inte bara läget osäkert vart man hamnar utan risken finns också att man hamnar mellan stolarna. Det bör inte finnas möjlighet att man av Försäkringskassan blir bedömd som arbetsför medan Arbetsförmedling och läkare bedömer att arbetsförmåga helt saknas.
Om man anser att ett beslut från Försäkringskassan är felaktigt kan man överklaga. Först hos myndigheten själv, sedan vidare till Länsrätten, vidare till förvaltningsrätt och därefter eventuellt till kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen. I ISF:s årsrapport för 2014 kan man läsa att hur man fått sin omprövning bedömd beror mycket på vilken del av månaden man är född. Förklaringen är att ärendena fördelas mellan omprövningsenheterna utifrån födelsedatum och att de olika omprövningsenheterna har olika ändringsfrekvens (andel ändrade beslut). Möjligheten att få rätt vid
domstolsprövning varierar i stället beroende på var i landet man är bosatt. Det är stor skillnad i ändringsfrekvens även mellan de tolv förvaltningsrätterna i landet. Det visar sig också att de personer som anlitar ombud har en större benägenhet att överklaga beslut.Här skulle vi vilja att vanlig rättshjälp gällde. Ett ärende mot Försäkringskassan är det få sjuka som orkar driva själva eller har råd att anlita hjälp till. Man bör även se över möjligheten att återinföra tjänstemannaansvaret så att offentliga tjänstemän har ansvar för beslut, och därmed kan bli föremål för disciplinåtgärder eller avsked vid förseelser.
Vi berörde inte det här stycket så mera än att vi pratade om situationen man kan hamna i när myndigheterna Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan bedömer arbetsförmåga helt olika. Men en rättssäker försäkring kan man lita på och då måste ju alla delar som tidigare diskuterats fungera på ett bra och förutsägbart sätt.
Ska försöka oss på en sammanställning av vårt möte med socialförsäkringsminister Annika Strandhäll.
Den regering och socialförsäkringsminister vi nu har ser bristerna och riskerna i sjukförsäkringen. De är intresserade av att bygga upp den igen i stället för att bara lappa och laga. Vi kände att vi fick gehör för det vi sa och att särskilt det om tidsgränser vs tidpunkter för stöd var intressant där vi fick många frågor och fick komma med exempel på hur vi tänkte.
Vi har en känsla av att man litar på individen tills motsatsen är bevisad och inte som förra regeringen där det var tvärtom och man startade något som liknade en häxjakt på sjuka för att snygga till siffrorna i sjukförsäkringen.
Vi pratade om rasism, om hur det finns de som vill och försöker använda oss sjuka och fattiggjorda som ett slagträ i debatten om invandring, om hur vi vägrar vara det slagträt. Vi går ständigt in och förklarar hur vi uppfattar läget. Att det är politiska beslut som försämrat för oss, att Sverige aldrig varit så rikt som nu, att de enorma skattesänkningarna urholkat välfärden, att pengar från sjukförsäkringen gått till de som arbetar o.s.v. Vi argumenterar emot att s.k. svaga grupper ska slåss mot varandra.
Vi talade om politikerförakt som följer med i kölvattnet när folk behandlas illa av systemen. Om man i stället engagerar och organiserar sig så känner man att man är inte helt maktlös Om man formulerar sina frågor så har det aldrig varit så lätt som nu att nå fram till politiker och beslutsfattare. Även där försöker vi vara sakliga. Vi granskar och kritiserar politiska beslut och även om en och annan politiker kan reta gallfeber på oss hyser vi inget generellt politikerförakt. Vi vet hur hårt de arbetar och tror mer på en fungerande dialog med politiker.
Strandhäll frågade oss om vi sett en förändring i debatten om sjuka, om klimatet och tonen förändrats. I så fall hur? Vi tycker att den har förändrats. Det är svårare att få gehör nu, utförsäkring och fattigdom har normaliserats. Det är svårt att få den stora gruppen friska, medelinkomsttagare att engagera sig så länge de själva inte drabbas. De behöver förstå att de närsomhelst kan bli av med sitt nuvarande liv om de blir sjuka eller arbetslösa. Men oviljan att förstå att ens liv kan förändras på en sekund är svår att ändra. Men det är något vi ständigt jobbar med – att förklara att även vi har varit friska, arbetat, drivit företag. En sjukdom eller olycka kan förändra hela livet. Få friska orkar ens tänka på det. I början reagerade folk på vittnesskildringar om sjuka som utförsäkrades, som fick sälja sina värdesaker och lämna hem och trygghet.
Intresset från allmänheten nu är mycket svalt. Man reagerade och agerade tillsammans med Påskuppropet 2011 (Solrosuppropets tidigare namn) som var en gräsrotsrörelse med kraft. Påsken 2011 samlades tusentals människor runtom i Sverige för att protestera mot utförsäkringarna. Enbart i Stockholm var vi ca 2000 personer. Vi hade då stöd från många olika håll – svenska kyrkan plus de andra stora religiösa samfunden, facken, partiföreträdare från båda blocken, konstnärer, artister och inte minst – allmänheten.
Förra regeringen fick stark kritik och förstod de behövde ta tag i frågan. Tyvärr blev det enbart några minimala justeringar som gjordes vilket inte nämnvärt påverkade de utförsäkrade. Men media överdrev förbättringarna, “Nu backar regeringen om sjukförsäkringen” kunde läsas i i de flesta tidningar i februari/mars 2012. Vi som var pålästa kunde knappt tro våra ögon. De stora felen fanns ju kvar. Människor tvingades fortfarande ut i ovisshet med ingen eller väldigt låg ersättning. Därför planerades nya manifestationer till påsken 2012. Redan under planeringsstadiet förstod vi att intresset hade avtagit och de manifestationer som genomfördes lockade mycket få människor. Undantaget några få eldsjälar så hade allmänheten vänt oss ryggen. Det var då vi beslutade att starta föreningen. Vi valde att fokusera på opinionsarbete via hemsida och annan media, manifestationer är vi för sjuka för att anordna själva.
(Svaret ovan är inte ordagrant det vi svarade Strandhäll. Hon är redan så insatt i frågorna och historien, men vi har fyllt på med lite fakta för att göra det begripligt för den som inte är så insatt.)
Strandhäll frågade även hur stämningen är hos de långtidssjuka är, hur de upplever sin situation.
Vi svarade att vi nuförtiden upplever att många är besvikna och mycket uppgivna. Vi har kontinuerliga kontakter med många långtidssjuka och vet hur övergivna de känner sig. Av både politiker och allmänhet. Nöden är stor, förtvivlan och bitterheten ligger nära. Vi förstår dem, det är inte så lätt att hoppas på något och kämpa för det år efter år utan att det händer något. Även för en frisk kan en sån sak vara knäckande, som sjuk tar man av den lilla energi man har för att förändra och får ofta betala högt efteråt för det.
Vi passade även på att skicka med en fråga och vädjan till Tomas Eneroth. ” Kan inte du ta och leta rätt på de där 16 000 utförsäkrade som försvann? Vi vet ju att du undrade vad som hände dem”.
Eneroth var nämligen arg för ett år sedan därför att dåvarande regeringen inte brytt sig om att ta reda på vad som hänt de som efter utförsäkring inte har inkomst från arbete, inte finns hos Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Socialtjänsten eller i studier.
Vi som var där är har alla tre sjukersättning och är alltså “godkänt och beviljat” utan arbetsförmåga. Att vi orkat och klarat av att ta oss rent fysiskt till socialförsäkringsministern kan säkert ifrågasättas av några. Även det att vi orkar ha en sajt tillsammans, “ältarsajt för sjuka” som det kallas av en del från högern, kan ifrågasättas. Men då har man inte en aning om vad det har tagit i tid för förberedelse och planering för att överhuvudtaget kunna genomföras. Inte heller är man då medveten om vilket pris vi tre nu betalar med ökad värk, förlorade funktioner, ökat medicinintag och en period där vi inte presterar i stort sett något.
Strandhäll och hennes medarbetare har träffat oss, de har sett hur vi rest oss mitt i samtalet för att maxtid som sittande var nådd, hur vi suttit och vridit oss på stolen fram och tillbaka och ändrat ställning för att klara stunden. Sett hur vi vinglat, snubblat och fart omkring med käpp och krycka men ändå gjort det.
Vi har nu en regering och en socialförsäkringsminister som inte ifrågasätter sjuka, halta och lyttas rätt att yttra och organisera sig. Bara det!!
Vi vill tacka för den här möjligheten vi fått att lämna vårt yttrande och att få diskutera. Det ger hopp och kraft åt sjuka att veta att man inte är ensam, att det dessutom finns de som lyssnar och som arbetar för att vi ska få en “Sjukt bra och trygg försäkring” igen. Stort tack till Annika Strandhäll, Maria Hemström Hemmingsson, Peter Wollberg och till Sanna Fransson.
Vi lämnade också in vår namninsamling för att stoppa FAS3 och utförsäkringarna.
Vill du läsa hela vårt yttrande på en gång så hittar du den under “Yttrande” i topplisten på startsidan.
Såg detta program på tv igår. Det handlade om en båtplats och rättssäkerheten påtalades flera gånger. I mitt fall handlade det om min försörjning
( sjukersättning ) när mitt ärendet kom till Förvaltningsdomstol var det jag mot två jurister från Försäkringskassans processjuridiska, behöver jag tala om att jag förlora ? Jag nekades senare prövningstillstånd. Hur rättssäkert kan det vara att en sjuk människa ska försöka försvara sin rätt mot högt utbildade jurister. Jag tycker att har inte jag rätt till ombud så borde det i alla fall vara handläggaren i ärendet som kommer till förhandling. Hoppas Annika Strandhäll såg programmet och tar detta med rätten till ombud till sig i sjukförsäkringsärende.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article21350192.ab