När vi var hos Annika Strandhäll och delar av hennes stab och pratade om vårt yttrande “En sjukt bra och trygg försäkring” diskuterade vi bland annat skäliga ersättningsnivåer. Vi tog upp den otrygghet och fattigdom som drabbar sjuka vid långvarig sjukdom och särskilt vid utförsäkring.

Vi vet att det är svårt att sätta en gräns för var en skälig ersättningsnivå ska ligga i rena kronor för att ge en rimlig levnadsstandard men diskussionen bör föras och problemet med fattigdom för sjuka lösas. Så här skrev vi i vårt yttrande.

Det är svårt att uttala sig om vad som är en skälig ersättningsnivå som ger en rimlig levnadsstandard.
Vad ingår i en “skälig och rimlig levnadsstandard”? Helt klart är att i grundbehoven bör ingå, mat, mediciner, vård och boende. Att lämna en siffra är svårt men det bör finnas garantibelopp som säkerställer grundbehoven. Enligt ISF (Inspektionen för socialförsäkringen) har de reala disponibla inkomsterna minskat mellan 1992 och 2012 för typhushåll där den ensamstående föräldern får sjukersättning på garantinivå med 8 procent. (Rapport 2014:4 Utvecklingen av socialförsäkringsförmåner sedan 1990-talet)
Så även om man får sin ansökan om sjukersättning beviljad så kan man hamna i en situation där man även fortsättningsvis får söka försörjningsstöd. Intentionen att socialförsäkringar ska ge en standardtrygghet och därigenom stärka medborgarnas
frihet, ge frihet från oro för den egna ekonomin när människor inte kan försörja sig genom arbete fullföljs ej.
Att höja taket i de ersättningar som mestadels ges under en begränsad tid och samtidigt inte höja golvet i de ersättningar som för det mesta utgår livslångt är inte ett sätt att minska oron för ekonomin, den livslånga oron

Hamnar man på så låg ersättning att det berättigar försörjningsstöd och sedan blir beviljad det från kommunen lever man fortfarande lågt och långt under vad konsumentverket anser vara en skälig levnadsstandard. Dessutom är försörjningsstödsnivån uträknad ifrån att det ska vara under en kort period, inte förresten av livet. Här cementerar man fattigdom och upplevelsen av att inte kunna påverka sin egen situation. Känslan av att vara misstrodd som sjuk är också
kontraproduktiv.
Har du partner eller ägande blir du heller inte beviljad försörjningsstöd utan kan hamna i en beroendesits till anhörig eller partner. En höjning av golvet i sjukersättningen hade varit mera brådskande än en höjning av taket i sjukpenningen. Sjukpenning har man i de allra flesta fall en begränsad period medan sjukersättningen oftast är livslång eller i alla fall fram till ålderspension.

Bostadstillägg är en bra möjlighet till utjämning eftersom den beräknas på reell bostadskostnad. Uppmärksammas bör dock det problem som uppstår när hemmavarande barn utan inkomst eller utan förlängda studier fyller arton. Då räknas barnen som “inneboende” och halva bostadstillägget försvinner eftersom de förväntas stå för halva bostadskostnaden oavsett inkomst.
Om man som frisk och arbetande köpte egen bostad så kan man som sjuk bli tvungen att sälja den för att få ekonomisk hjälp. Man har förlorat rätten till privat ägande och man har förlorat chansen att ge sina barn trygghet.

Genom att införa mera flexibla ersättningsnivåer i sjukförsäkringen kan en sjuk ha större möjlighet att utnyttja den del av arbetsförmågan som återstår eller har återfåtts.De nivåer som nu finns, 25, 50 eller 75 procent är begränsande.
Ersättningsnivåerna bör finnas i en tiogradig skala och endast användas när en arbetsgivare redan finns. Det är endast när redan ett arbete prövats och arbetsförmågan fastställts hos befintlig arbetsgivare som arbetsförmågan kan fastställas så preciserat. Om ingen arbetsgivare finns bör de gamla nivåerna användas.

Vi kände att vi möttes av förståelse för hur sjuka drabbas och försämras av att försättas i otrygghet och fattigdom. Vi pratade ganska mycket om hur det är att bli anhörigförsörj eller partnerförsörjd, att det inte bara ger ett ekonomiskt beroende utan att man även kommer i en total beroendesits. Vi vittnade om hur både en del av oss och många fler får sälja tillhörigheter för att få vardagen att gå ihop, inte bara när det är extra utgifter. Vi tog även upp att det är svårt att avgöra när en förmåga blir arbetsförmåga, är att skriva på den här sajten arbetsförmåga? Att vi gör det utan krav på mängd eller tidpunkt, utan något annat än våra förutsättningar som bestämmer hur mycket och hur ofta vi gör det. Det visar en förmåga – inte arbetsförmåga

Vi tog även upp det bisarra i att man av Försäkringskassan kan bedömas som helt arbetsför och skickas till Arbetsförmedlingen där man kan bedömas att vara helt utan arbetsförmåga. Det är då man hamnar mellan stolarna. Vi vill att det här råder ett bättre samarbete och en bättre samsyn mellan myndigheter. Nu när utförsäkringarna stoppas löser det en stor del av problemet men vi fortsätter att bevaka hur det går.

Vi påpekade att det är vår rättighet att uttrycka oss och att försöka påverka utan att för den sakens skull bli hotade med att tas ifrån vår rätt till försörjning. Vi fick medhåll av alla vid bordet och Strandhäll medgav att hon kände till problemet.

Nästa del av yttrandet tog upp sjukförsäkringsavgiften i arbetsgivaravgiften.

Den del av arbetsgivaravgiften som är öronmärkt för sjukförsäkringen heter  sjukförsäkringsavgift.  Sjukförsäkringen gick i början av 2000-talet med stort överskott. Enligt Folksams rapport Välfärdstendens 2011 uppgick det samlade överskottet i
socialförsäkringarna, exklusive arbetslöshetsförsäkringen och pensionssystemet, 2010 till 45 miljarder kronor. Arbetsgivaravgiften låg 2005 på 32,46 procent och av det gick 10,5 procent till sjukförsäkringsavgiften. 2013 hade den del som går till sjukförsäkringsavgiften sjunkit till 4,35 procent. Efter att sjukförsäkringsavgiften sänkts blev överskottet i sjukförsäkringen 2012 nästan 2 miljarder kronor.

Det här är pengar som skulle gått till sjuka och skadade men som istället har använts till att sänka skatten för friska och arbetande. Höj de skatter som går och återställ inbetalningarna till sjukförsäkringen i samma takt. Enligt Tomas Lundberg, IF Metall Norrbotten, har det från sjukförsäkringen försvunnit 314 miljarder mellan 2007 och 2014. Han kallar det för “historiens största stöld av löntagarna i Sverige”. Det är inte rätt att ge sjuka skulden för det minskade överskottet i sjukförsäkringen när
det är de friska som fått pengarna. Vill vi ha en fungerande sjukförsäkring för alla så måste alla vara med och betala till den och vi hade faktiskt råd då och egentligen fortfarande.

Detta avsnitt berörde vi aldrig under samtalet. Vi hade en halvtimma bokad med socialförsäkringsministern och även om hon var generös och drog över tio minuter med oss så hanns denna bit inte med. Men vi vet att hon läst.

Nästa inlägg kommer att ta upp förebyggande arbete och rehabilitering.