Ulf Kristersson (m) sa det i våras och nu har Erik Ullenhag (fp) sagt det. Det att det finns “gökungar” i statens finanser. I betydelsen de som bara kostar genom att ta från andra. Det vittnar om en viss människosyn, om ett visst tänkande om människor som tärande och närande. Vilka är då de där gökungarna och hur blev de det?

I april i år när vårbudgeten diskuterades så kallade Ulf Kristersson sjuka för gökungar och jag skrev då så här:

 När Ulf Kristersson (m) kommenterade regeringens budget kallade han sjuka för ”gökungar”, ni vet de där som läggs i en annan fågels bo, sparkar ut eventuella ägg eller fågelungar för att själv ta den mat som de andra skulle haft. En sak Kristersson missar är att det ofta är den lilla fågeln som får föda upp den stora gökungen, inte tvärtom. Så nu när han kallar mig för gökunge så tänker jag bara att gökunge kan du vara själv!
Vi hade 45 miljarder i överskott i sjukförsäkringen innan Kristersson och hans högergökar var där och snodde pengarna. Det blev 2 miljarder kvar.
Men…det är väl skillnad på gökar och gökar.

Nu har alltså Ullenhag hakat på och kallar sjuka och arbetslösa för gökungar.
Vem är gökunge? Den som kostar mera än vad den genererar till statskassan? Med det tankesättet så blir väl barn i allmänhet gökungar allihopa men så skulle vi aldrig tänka om dem. Våra gamla? De som inte längre genererar plus i kassan, är de gökungar? I så fall har vi alla varit det och har vi tur och får leva länge så lär vi bli det igen.

Men naturligtvis är det inte de grupperna som avses utan det är de sjuka och de arbetslösa som fördärvar statsfinanser och budgetar för de som är friska och har in arbetsinkomst.
Men betänk då att när som helst kan du gå från just den beskrivningen till att bli en gökunge. När som helst kan ditt liv plötsligt förändras. Så..gökungar, det är vi nog alla lite till och från utifrån hur livet flyter på.

Till och med de där “Högergökarna”.

Från TV4.