I torsdags, den 22 oktober, gick finansminister Magdalena Andersson ut och sa att man skulle spara på utgiftsområdena sjukförsäkringen och assistansersättningen. Sedan gick både Annika Strandhäll och Tomas Eneroth ut i kommentarer på Facebook och sa att det var inte så som det lät som menades. Man skulle motverka ökningar inom de områdena och det med det åtgärdspaket som redan ligger. Nu har Magdalena Andersson svarat.
Inlägget som vi sedan skrev, Ett förtydligande från finansminister Magdalena Andersson behövs, delades bland annat på Facebook och där har hon kommenterat det så här:
Kostnaderna för assistansersättningen och sjukförsäkringen har ökat senaste åren och väntas fortsätta öka de kommande åren. Det är inte en utveckling vi bara kan sitta still och låta fortsätta. Vad gäller sjukförsäkringen har regeringen lanserat ett program för att få ner sjuktalen och bl a ökat resurserna till psykisk ohälsa.
Vad gäller assistansersättningen så är det inte fler personer som blir beviljade utan att antal timmar per person ökat kraftigt. Min bild är att även handikapprörelsen ser att vi måste göra något åt den utvecklingen för att upprätthålla legitimitet för systemet.
Detta gäller oavsett antalet asylsökande – men blir naturligtvis extra angeläget i den här situationen.
Kostnaderna har ökat, men har de ökat så mycket att man måste ta till mera drastiska åtgärder än att se till att folk håller sig friska och att de så bra som möjligt återfår hälsa och/eller arbetsförmåga? Låt oss titta på det, om det är en så alarmerande kurva som syns som det ges sken av.
För att man ska förstå diagrammet ovan:
Nybeviljade SA per 1 000 registrerade försäkrade (orange)
anger antalet nybeviljade sjuk- eller aktivitetsersättningar (förtidspension resp. sjukbidrag före 2003) per 1 000 registrerade försäkrade i åldrarna 19-64 år (exklusive försäkrade med hel sjuk- eller aktivitetsersättning). Det beskriver alltså antal med stadigvarande nedsatt arbetsförmåga.
Det nya sjukpenningtalet (grönt)
beskriver utvecklingen av sjukskrivningar. Allt ifrån korta sjukskrivningar fram till utförsäkringen.
Tittar man bakåt så ser man att vi ligger fortfarande inte på några katastrofala nivåer och frågan är om det berättigar sådana feta rubriker som det ger. Visst ska vi jobba för att ha så få människor i sjukförsäkringen som möjligt men kanske inte genom att ytterligare strama åt en sjukförsäkring som redan har jämförelsevis mycket hårda regler. I stället borde rubriker och kraft inrikta sig på förebyggande, vård och rehabilitering. De delar i regeringens åtgärdspaket som faktiskt jobbar åt det hållet borde lyftas fram och ges rubriker – inte ytterligare jakt på sjuka.
Nu är inte jag så kunnig om assistansersättningen men jag har läst och funderat. Att det är antal timmar per person som ökar mera än antalet är det som bekymrar enligt Magdalena Andersson och flera med henne. Man har sagt att man ska stäva fusket och överutnyttjandet och då anser man att det finns till så stor del att det är värt att jaga efter. Nu tror nog jag att de som behöver assistansersättningen blir lika arga som vi sjuka när det fuskas men det gäller att gå varsamt fram med kontroller. När jag nu försöker skumma igenom vad som gäller och vad som sagts så kommer en del funderingar om varför timmarna kan ha ökat.
Det har gjorts en del förändringar i reglerna för ersättningen, man kan nu få ersättningen godkänd efter en ålder på 65, man kan nu också beviljas assistans för barnomsorg, skola och fritidsaktiviteter.
När jag tittar på utvecklingen av genomsnittlig tid för beviljad assistans så kan jag inte se att det är några stora skillnader från år till år utan det ökar konstant hela tiden. Det talar kanske emot att det är någon regeländring som orsakat ökningen. Kan inte det bero på att de med funktionshinder har större krav och vet sin rätt att ha dem? Att familjer med handikappade barn eller anhöriga ställer krav? Att man inte vill ställa familjens ekonomi mot sin anhörigas hjälpbehov utan vill fortsätta att yrkesarbeta? Dessutom; hur många med assistansersättning kan inte själva arbeta och skaffa familj tack vare det. Jag läste någonstans att det arbetar ca 70 000 människor med att ge andra människor assistans, det bör kommas ihåg.
Men som sagt, det här är ett område jag behöver läsa på om och då får man ju börja med att fundera.
Statistik om antal timmar och antal personer genom åren hittar du på Försäkringskassans hemsida.
Men vad jag ville säga var att om man nu jagar finanser så finns det nog bättre ställen att koncentrera sig på. Inte ge sig på de som behöver, jaga de som tar eller låter bli att ge – som i att betala skatt.
Sluta med att “sila mygg och svälja kameler” för även om man naturligtvis ska ha kontroll och rätt utbetalning i rätt tid är de här grupperna beroende av just det och dessa uttalanden och rubriker ger mera oro mera än nytta.
Tack för solidariteten. Du är inne på rätt spår.
Kostnaderna ökar pga många saker. När det gäller orsaker till att assistansersättningens genomsnittliga timmar ökar finns det ytterligare en orsak värd att nåmna. Rättsutvecklingen har gjort det allt svårare att få assistansersättning via FK. De omprövningar som sker vartannat år gör att även de som haft assistansersättning via FK i decennier plötsligt förlorar den. De som ramlar ur är ofta de med mindre antal timmar. Och därmed blir naturligtvis genomsnittet högre för de andra.
Det liknar den hetsjakt ni måste leva under konstant. Jag ser hur det brittiska systemet manglar sönder människor och fasar för ett vi närmar oss det. Ni gör ett fantastiskt jobb och tack igen för solidariteten.
Hej Susanne!
Skönt att jag inte var helt fel ute med mina funderingar. Känner att vi ligger nära varandra i en hel del frågor som tex rättssäkerhet och flera värdefrågor.
Den aspekten som du tar upp känns ju ganska självklar när du säger det. Jag lovar att läsa på mera och bättre för någonting säger mig att det kommer att finnas anledning att återkomma i ämnat.
Och stort tack själv!
Om du läser min blogg på vk.se, bloggen heter “ingos äventyr” ser du att jag är inne på ett liknande resonemang.
Expressen skriver om ämnet. Det är en märklig analys av situationen och det är synd om felaktig fakta sprids.
http://www.expressen.se/ledare/sjukministern-har-tappat-kontrollen/
Ja, det var en bedrövlig analys med konstigt urval av fakta och utan helhetssyn. Det kommer att bemötas.