Torsdagen den 1 oktober hölls en interpellationsdebatt mellan socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) och Hanif Bali (M). Egentligen var det Fredrik Schulte (M) som skrev den till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) men eftersom frågan rörde utförsäkringar så är det Strandhäll som ska svara och eftersom Schulte hade förhinder blev det Bali som fick ta över. Frågan var lite kort: ser arbetsmarknadsministern några risker med att en slopad bortre gräns i sjukförsäkringen minskar arbetskraften?

Nu kan man ju tycka att det var en märklig ingång men debatten blev tydlig och bra och jag ska försöka korta ner den så mycket jag bara kan. Längst ner lägger jag in en länk om du vill se/läsa hela debatten.
S = Strandhäll  B = Bali   Strandhäll börjar med att svara på frågan.

S: Regeringen är tydlig med att den som har arbetsförmåga också ska arbeta. Den som är sjuk och därför inte kan arbeta ska däremot ha rätt till ersättning från sjukförsäkringen.
Detta ska gälla så länge arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom. Den som är i behov av insatser från Arbetsförmedlingen ska erbjudas sådana. Däremot ska inte arbetsmarknadspolitiska insatser och aktivitetsstöd från Arbetsförmedlingen användas – vilket nu sker – som ett alternativt sätt att försörja människor som på grund av sjukdom saknar arbetsförmåga och förutsättningar för arbetslivsinriktad rehabilitering.
Sedan den bortre tidsgränsen började tillämpas 2010 har ca 100 000 människor utförsäkrats. Det här handlar inte främst om människor som sedan gått vidare till arbetskraften. De flesta återgår till försäkringen, och många har utförsäkrats två gånger och en del en tredje gång. En del har i stället hamnat i försörjningsstöd, tagit ut sin ålderspension eller blivit försörjd av en partner. Det är inte rimligt att utsätta alla dessa människor för de psykiska och ekonomiska påfrestningar som den bortre tidsgränsen innebär för att möjligen kunna hitta ett mindre antal personer som kan hjälpas tillbaka till arbetslivet.

B: Det här med förändringar i sjukförsäkringar och antalet människor i Sverige som är sjukskrivna eller uppfattar sig själva som sjuka är ganska intressant. Under tidigt 2000-tal gick det en epidemi i Sverige. Ingen har medicinskt lyckats fastställa vad den här epidemin var, men sjukförsäkringstalen bara exploderade av någon orsak. Ingen vet ännu vad det var för massiv sjukdom som var speciellt inriktad mot kvinnor och som bidrog till en extremt hög andel sjukskrivna människor. //
Vi vet att en generösare sjukförsäkringslagstiftning leder till minskat arbetskraftsdeltagande. Minskat arbetskraftsdeltagande leder i sin tur till lägre sysselsättning. Därför är detta en väldigt känslig fråga. Det är väldigt stora summor man pratar om. Det blir lite ohederligt när ministern säger att sjukförsäkringarna ökat sedan den bortre parentesen infördes 2010. Den bortre parentesen infördes 2008, som ministern själv vet. Sedan dess, trots den stora ökning som skett sedan 2010, har de totala kostnaderna i sjukförsäkringssystemet minskat med 30 miljarder kronor.//
Det är här regeringens svar blir ganska undermåligt. Man gör de facto systemet mer generöst. Men man har inte tillräckligt kraftiga åtgärder åt det andra hållet för att se till att människor inte hamnar i långvarig sjukskrivning eller trängs bort från arbetsmarknaden och inte kommer tillbaka ur sjukförsäkringssystemet.

S: Det är väldigt komplext när det gäller vad som ligger bakom de starkt fluktuerande sjukskrivningstal vi har i Sverige. Där sticker vi ut jämfört med andra nationer och har gjort det under många decennier.//
En sak som skedde i början på 80-talet ganska kraftfullt var bland annat att kvinnor kom ut på
arbetsmarknaden i väldigt mycket högre andel än vad de hade gjort tidigare. Kvinnor har under hela denna tid tenderat att vara starkt överrepresenterade i sjukförsäkringen.
Sedan är det precis som du säger. Hur man utformar ersättningssystem och regelverket påverkar. Konjunkturen påverkar i allra högsta grad. Vi vet att finanskrisen som vi hade under 90-talet och de omstruktureringar vi då hade i den offentliga sektorn i Sverige starkt påverkade även dessa tal.
Vad som också har skett under dessa decennier är att Sverige har gått från att vara en industrination till att vara ett tjänstesamhälle med allt vad det innebär. Därpå har också en stark våg av globalisering påverkat den svenska arbetsmarknaden.
Om vi till exempel tittar på hur sjuktalen ser ut i dag vet vi vad det är för diagnoser. Vi har gått från att ha varit ett land där det har varit mycket fysiskt till att det nästan bara handlar om psykisk ohälsa.//
Ingången i interpellationsdebatten handlade mycket om den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Jag är väldigt skeptisk till den. Det tror jag har framgått väldigt tydligt. Jag anser att det är en misslyckad del av rehabiliteringskedjan. Man hade som ambition när den infördes att ungefär 10 procent av dem som blev utförsäkrade skulle komma tillbaka i sjukförsäkringen igen. Nu vet vi att siffrorna inte ser ut så. Det är 80 procent som kommer tillbaka till sjukförsäkringen igen, och ca 2 procent får ett osubventionerat jobb på den öppna arbetsmarknaden. Det är naturligtvis fantastiskt för de individerna, men det var inte det som var avsett.
Vi vet också det är alldeles för långt in i ett sjukfall för att man för de allra flesta ska kunna åstadkomma någonting. Dessutom har det tagit resurser från både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för att administrera den bortre tidsgränsen som vi tror kunde använts bättre till att göra prövningar tidigt, att hålla kontakt med arbetsgivare och hälso- och sjukvård och på så sätt stötta människor i att komma tillbaka till arbetsmarknaden tidigare.

B: Det regeringen talar om är att man ska fundera i andra banor än bara den bortre tidsgränsen. Men om den bortre tidsgränsen i dag inte fungerar, vad tror ministern är orsaken bakom att sjukförsäkringen har minskat 30 miljarder i kostnader trots den ökning vi har haft? Vad tror du att vi har gjort rätt, helt enkelt? Vad är orsaken till det?
Det är här som jag tror att regeringens policy haltar. Man kan plocka bort den bortre tidsgränsen. Men då måste man ha väldigt tydliga och väldigt starka åtgärder för att få människor att inte fastna i beroende. Vi vet att en del i sjukdomsförklaringarna är att människor har varit sjukskrivna länge och därmed blir mer sjuka för att de är sjukskrivna. Det finns gott om forskning som stöder detta faktum. Sjukskrivning i sig, det vill säga att vara borta från arbetsmarknaden, förstärker sjukdomsförhållanden.

S: Mycket handlade om, som du var inne på i ditt första inlägg, att det var många äldre kvinnor. Det var mycket offentlig sektor och 50-plus som det handlade om. Det var människor som hade trängts ut från arbetsmarknaden bland annat på grund av de stora förändringar som gjordes under 90-talet i den offentliga sektorn.
Det uppstod en press på de arbetsplatserna. Det var då vi de första gångerna fick se det som då kallades utmattningssyndrom eller utmattningsdepression. I dag talar vi om psykisk ohälsa och använder andra termer för det. Det ledde till att väldigt många i stället gick in i en förtidspension. De hade varit sjukskrivna väldigt läge. Det var vad som skedde.
Där kan man fundera på hur man på ett bättre sätt hade kunnat ta till vara människor arbetsförmåga. Det tycker jag verkligen. När jag å andra sidan tittar på effekterna av den bortre tidsgränsen är det väldigt många kvinnor som står inför den bortre tidsgränsen. Den absoluta majoriteten är kvinnor.
Det är 80 procent som kommer tillbaka till försäkringen igen. Men av dem som inte kommer tillbaka igen kan vi se att 27 procent av kvinnorna i åldersgruppen 60-64 år av dem som har utförsäkrats har gått i ålderspension. Då talar vi om kvinnor som inte orkar fajtas längre. I stället för att fajtas med Försäkringskassan och sjukförsäkringssystemet väljer de att ta ut förtidspension.
Här talar vi väldigt mycket om grupper som redan från början i genomsnitt har 30 procent lägre pensioner. Det innebär att de livsvarigt får en sämre ekonomisk situation. Vi har haft ett ökat anslag på försörjningsstödet med nästan 100 miljoner. Vi har också haft ett stort antal människor som över huvud taget inte längre har någon registrerad förvärvsinkomst.
Siffertrixande – hur det än tar sig uttryck, om det är bortre tidsgräns eller förtidspensionering – kan man fundera på. Det man måste göra för att skapa en stabilitet och trovärdighet kring detta är att sätta in rätt insatser tidigt.

Det är ungefär så här det brukar låta i debatterna i riksdagen. Så mycket bättre att se och lyssna på än på stora partiledardebatter i TV. Och vill man ändå se partiledardebatter så hålls de också i riksdagen och sänds via riksdagens hemsida och oftast även på SVT2.
Det här var en kort och koncist debatt och med bra innehåll men jag kan inte låta Hanif Bali undkomma med ett felaktigt resonemang. Han säger “Det blir lite ohederligt när ministern säger att sjukförsäkringarna ökat sedan den bortre parentesen infördes 2010. Den bortre parentesen infördes 2008, som ministern själv vet. ”
Han har rätt i att den infördes 2008 men de första utförsäkringarna gjordes årsskiftet 2009/2010 så det var först den 1:a januari 2010 som den bortre parentesen (utförsäkringarna) vann laga kraft.

Hela debatten kan du se på Riksdagen.se.

Så här kan det se ut i en artikeldebatt.
Debattartikel av Annika Strandhäll: Vi har inte råd att inte få ner sjuktalen.
Replik av Mats Persson (Fp): Var är förslagen mot sjukskrivningarna?
Slutreplik av Strandhäll: Sluta försvara era egna misslyckanden.

Inte fått nog av politisk debatt?
I dag klockan 9.00 är det partiledardebatt i riksdagen.