I sitt förslag till budget gällande utgiftsområde 10 ingår sjukförsäkringen och dess utformning. Nu vet vi ju redan att regeringen vill stoppa utförsäkringarna, det vill säga ta bort den bortre tidsgränsen. Men med tanke på den sista tidens signaler så känns det på sin plats att påminna lite varför man vill det.

I dokumentet “Förslag till statens budget för 2016. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning” redogörs för grunderna till beslutet att ta bort den bortre tidsgränsen. Där finns massor att läsa och länk hittar du längst ner i inlägget om du vill fördjupa dig. För att förtydliga motiven markerar jag dem med fetstil , texten blir inte snygg men visar på hur tätt det är med motiveringar.

Skälen för regeringens förslag:
Den bortre gränsen i sjukförsäkringen bör tas bort. Denna tidsgräns innebär enligt huvudregeln att sjukpenning kan lämnas för högst 914 dagar: 364 dagar på normalnivån 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) och 550 dagar på fortsättningsnivån 75 procent av SGI.
De som inte längre kan få sjukpenning hänvisas till det arbetsmarknadspolitiska programmet arbetslivsintroduktion (ALI). Efter deltagande i detta program i minst 87 dagar kan de på nytt få sjukpenning i maximalt 914 dagar.
Många av dem som hänvisats till ALI har varit för sjuka för att kunna delta i någon meningsfull arbetsmarknadspolitisk insats. Myndigheterna har i många fall känt till att så har varit fallet, PROP. 2015/16:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 39 men det restriktiva regelverk som funnits har inte gett utrymme för att lämna sjukpenning för längre tid. För många har övergången från sjukpenning till aktivitetsstöd inneburit en betydligt lägre ersättning.

Här är regeringen som lagt förslaget att stoppa utförsäkringarna

Av Arbetsförmedlingens redovisning framgår att de personer som hänvisats till ALI har haft svårt att tillgodogöra sig insatsen på grund av oro för den egna ekonomin. Huvuddelen av dem som inte längre haft rätt till sjukpenning efter 914 dagar blir s.k. återvändare, dvs. de återkommer till Försäkringskassan och får sjukpenning efter tiden i ALI. Andelen som återvänder har ökat och personerna tenderar att återvända snabbare. Ett stort antal individer som återvänt har uppnått maximalt antal dagar med sjukpenning flera gånger. Att på detta sätt behöva byta förmån innebär ökad administration för Försäkringskassan och för den enskilde kan det innebära en period utan ersättning innan den nya förmånen betalas ut.

Ett betydande antal återvänder dock inte till sjukpenning eller sjukersättning och kan inte heller ta del av stöd från Arbetsförmedlingen. Dessa riskerar att hamna i ett permanent utanförskap. För många innebär det att de måste få hjälp av kommunen i form av försörjningsstöd. Alla har dock inte rätt till försörjningsstöd eftersom hushållets totala ekonomi beaktas vid bestämmande av rätten till detta stöd. Det innebär att personen kan bli beroende av sin partner för sitt uppehälle. Av dem som tvingats lämna sjukförsäkringen är en stor majoritet kvinnor och det finns därför, som Diskrimineringsombudsmannen påpekat, en viktig jämställdhetsaspekt avseende utformningen av regelverket.

Personer i de äldre åldersgrupperna har i många fall valt att ta ut sin ålderspension i förtid, vilket medför en lägre ålderspension för resten av livet. Ett antal remissinstanser har framfört reservationer mot ett borttagande av den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Framför allt framförs att ett sådant borttagande riskerar att öka sjukfrånvaron och särskilt de långa sjukskrivningsperioderna. Det finns därför skäl att utveckla motiven bakom förslaget. Syftet med sjukförsäkringen är att ge ekonomisk kompensation för inkomstförlust vid nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Det är regeringens uppfattning att ersättning ska lämnas från sjukförsäkringen så länge individens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom.

Arbetsmarknadspolitiska insatser genom Arbetsförmedlingen ska komma i fråga för den som kan tillgodogöra sig sådana insatser. Det är inte rimligt att – som nu sker – hänvisa människor som inte har förutsättningar att tillgodogöra sig Arbetsförmedlingens insatser till myndigheten. Arbetsmarknadspolitiska insatser och aktivitetsstöd ska inte användas som ett alternativt sätt att försörja människor som på grund av sjukdom saknar arbetsförmåga och förutsättningar för arbetslivsinriktad rehabilitering.

Det är heller inte hållbart med ett regelverk som innebär att människor hamnar i en rundgång med två och ett halvt år långa sjukperioder med avbrott för tre månaders vistelse i ALI där aktivitetsnivån ofta är mycket låg. En del av dem som nu tvingats lämna ersättningen från sjukförsäkringen gör det för tredje gången.

Så där har vi en del av regeringens motiveringar. Ville bara påminna om dem.

Vill du läsa mera om hur man kommit fram till sitt ställningstagande så läser du det i
Förslag till statens budget för 2016 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning