Artikelförfattare

Lisbeth Lippe Forsberg

Utförsäkrad, fattiggjord och uppretad. Efter steloperation av rygg arbetstränande jag och försökte med alla medel ta mig tillbaka till egen försörjning. Har nu hel sjukersättning. Jag vill se en upprustning av de nedmonterade trygghetssystemen. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Foto: John Ash

2 kommentarer

  1. Johan
    Johan at | | Reply

    Jag är en av de utförsäkrade och numera kämpar jag inte bara mot min värk utan också den fattigdom och det utanförskap som det har medfört. Jag hoppas iallafall att en ändring kan göra det bättre för de som hamnar i en situation med sjukdom och de påfrestningar det medför… utan att behöva få hela sitt liv slaget i spillror.

  2. Freja
    Freja at | | Reply

    Jag är en av dom som blev sjuk och beroende av min man för att överleva som jag var på väg att skilja mig från honom när jag drabbades av utmattningssyndrom.
    Jag var arbetslös och försökte på alla sätt jag kunde få ett jobb och jobbade till slut både med att söka jobb och jobba gratis (subventionerat) åt två arbetsgivare.
    Jag ställde upp på alla regler och gjorde allt för att följa det som krävdes av mig. Det fick mig att rasa ihop. Jag har utvecklat myndighetsfobi och är vettskrämd så fort jag får brev från någon myndighet.
    Jag hade panikattacker under de 2 första åren, har ångest och ångestattacker i olika grad och jag har agorafobi. Jag har ständiga sömnproblem och äter sömntabletter. Mina spottkörtlar har starkt nedsatt funktion och jag har ångest varje gång jag ska äta och kan aldrig delta i sociala sammanhang där mat ingår. Jag har varit hos psykologer, men inget har hjälpt. Jag är fortfarande beroende av min man för min överlevnad efter 9 år.
    Jag fick inte heller någon hjälp av sjukvården ( 2006) utan slussades mellan akuten och psykakuten.
    Jag har idag ingen regelbunden kontakt med någon inom sjukvården.
    Jag ringde (2007) och bad kommunen (Staffanstorp) om hjälp, men fick veta att det fanns ingen hjälp att få. Men fick veta 2013 att det trots allt fanns boendestöd och blev beviljad det 4 timmar i veckan.
    98% av alla mina vänner är som bortblåsta efter jag blev sjuk. Jag har försökt be om att få kontakt med dom, men blivit avvisad med diverse bortförklaringar.
    Jag lever de mesta av mina dagar i ensamhet.
    Jag har sjukersättning och är fortfarande med i a-kassan för jag är livrädd för att bli tvingad till någon form av arbetsträning eller dylikt. Vilken som nu kommer att vara den senaste “hippa” modellen för att utnyttja arbetslösa och sjuka.
    Jag fyller snart 60 och längtar efter att gå i pension, samtidigt som jag ser mitt liv rinna förbi utan glädje och nytta och jag blir inte yngre.

Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.