Försäkringskassan har släppt del två av rapporten Sjukfrånvarons utveckling. Man diskuterar i rapporten vad som krävs för att komma till målen med regeringens åtgärdspaket om ökad hälsa och mindre sjukfrånvaro. Det finns en del tydliga slutsatser och rekommendationer för att nå målet 9,0 sjukpenningdagar netto per registrerad försäkrad 2020.
Högern kritiserar ofta regeringen för dess sjukförsäkringspolitik och Johan Forsell (M) skrev i en replik i DN att regeringen har tappat kontrollen över sjukskrivningarna. Han hänvisar till Försäkringskassans andra delrapport om sjukfrånvarons utveckling men missar två saker; dels att det är bland annat förra regeringens misslyckade sjukförsäkringsreformer och misslyckade rehabiliteringsinsatser samt arbetsmiljöfientliga politik som skapat den stora sjukfrånvaron.
För det andra har han inte läst hela rapporten eller i alla fall inte valt att ta innehållet till sig. Man får lätt intrycket av att Forsell och övrig höger väljer att läsa och plocka ut de delar som skulle kunna ge honom och Allianspolitiker motiv att sätta blåslampan på sjuka som inte tar sig i kragen. Önskemål om att få göra det har ju uttryckts tidigare av Forsell.
Den rapport som hänvisas till när man vill ha grund för sina påståenden säger egentligen något helt annat än vad som påstås när man säger att sjuktalen skenar bortom kontroll. Enligt Försäkringskassans egen rapport minskar nu ökningen av varaktigheten i sjukpenning, det är inflödet som ökar.
Försäkringskassan efterlyser tålamod och realistiska förväntningar samt en meningsfull bedömelse av måluppfyllelsen av sänkt sjukfrånvaro. Vidare skriver man att man kan förvänta sig en ökad sjukfrånvaro de kommande ett till två åren. Det tar tid att vända på ett så stort skepp och då gäller det att inte göra som förra regeringen och komma med hastigt tagna beslut som sedan kräver lappning och lagning av systemet.
Antalet nybeviljade sjukersättningar ligger nu på historiskt låga nivåer och den totala sjukfrånvaron ligger också på fortfarande låga nivåer även om den fortsätter att öka. Noteras bör dock att ökningen minskar. En anledning till att beviljade sjukersättningar minskar samtidigt som antalet med sjukpenning ökar torde dessutom bero till en viss del av att vi har OECD-världens hårdaste kriterier för att beviljas sjukersättning. Man kan även anta att en omfördelning mellan antalet sjukpenningfall och antalet beviljade sjukersättningar skett. Statens Offentliga Utredningar (SOU) kom 2009 med ett slutbetänkande av Arbetsförmågeutredningen där man fastslog följande:
Från och med den första juli 2008 har Sverige också vad som troligen är det snävast definierade varaktighetskriteriet i hela OECD. Rätten till sjukersättning baseras på att det underliggande medicinska tillståndet ska vara ”stadigvarande”. Med detta menas ett tillstånd som, givet dagens medicinska kunskap, kan antas vara livslångt. Problemet med ett så snävt formulerat kriterium är att det ofta kan vara mycket svårt att uttala sig så kategoriskt om ett tillstånds varaktighet. För många av de diagnoser som hittills har dominerat när sjukersättning beviljats är det tveksamt om det över huvud taget går att uppfylla ett sådant kriterium. Tidigare hanterades den typen av problem, inom ramen för ett mindre snävt varaktighetsbegrepp, genom att den sjukskrivne beviljades tidsbegränsad sjukersättning. Det var tänkt som en ersättning som
skulle användas just när det fanns tveksamheter kring en sjukdoms varaktighet. Den ersättningen är nu borttagen, vilket riskerar att ytterliga skärpa den problematik som kan uppstå i gränslandet mellan reglerna för en tidsbegränsad sjukpenning och en mer varaktig sjukersättning.
Försäkringskassan manar till tålamod, förebyggande insatser, bättre vård och stöd. “För att bryta uppgången i nya sjukskrivningar och bidra till att förkorta de som startas krävs samverkan mellan Försäkringskassan och centrala aktörer som till exempel hälso- och sjukvård och arbetsgivare”
Vidare kan man läsa “På totalen befinner sig kvinnorna på samma nivåer som i mitten av 2008, vilket fortfarande är att betrakta som historiskt lågt. Även antalet pågående sjukfall längre än ett år för män är i dagsläget ungefär lika många som i mitten av 2008. Antalet pågående sjukfall längre än ett år både med och utan återvändare har uppvisat en tydligt ökande trend sedan 2010 och trenden tycks hålla i sig.” Notera att de första sjuka som utförsäkrades blev det just årsskiftet 2009/2010, alltså samtidigt som sjukfallen ökade igen. Så mycket för den effekten.
Men detta tar inte högern till sig när man diskuterar avskaffandet av bortre tidsgränsen. Låt oss nu också se att regeringen, och Annika Strandhäll i synnerhet, tar Försäkringskassans rekommendationer om realistiska förväntningar och mål till sig och har det tålamod och lugn som förra regeringen totalt saknade när man rev sönder tryggheten för sjuka genom att utförsäkra och fattiggöra 100 000 sjuka.
Jag rekommenderar alla att läsa Försäkringskassans rapport Socialförsäkringen i siffror 2015 för att få lite perspektiv på siffrorna.
Där kan man läsa att den nivå som sjuktalen nu ligger på är historiskt låg. Vare sig man räknar före eller efter brytpunkten med sjuklönen och karensdagen som infördes i början av 90-talet.
Imorgon debatteras i riksdagen utgiftsområde 10, ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning. I socialförsäkringsutskottets betänkande står att:
“Den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen började tillämpas den 1 januari 2010. Av budgetpropositionen framgår att sedan dess har sjukfrånvaron stigit med 67 procent. Det kan därför antas att tidsgränsen inte har haft någon betydande positiv effekt på sjukfrånvaron. Utskottet noterar att i budgetpropositionen lämnas förslag om ökade resurser till Försäkringskassan, bl.a. för att myndigheten ska kunna göra tidiga bedömningar av den enskildes nedsättning
av arbetsförmågan och behov av rehabilitering. Vidare för regeringen samtal med arbetsmarknadens parter och är beredd att vidta de ytterligare åtgärder som kan behövas för att förebygga sjukfrånvaro och bistå enskilda individer som behöver rehabilitering och omställning.
Mot denna bakgrund ställer sig utskottet bakom regeringens förslag att den
bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen ska avskaffas. “
Vad har oppositionen sagt då?
Sverigedemokraterna vill anslå 901 300 000 kronor mindre än regeringen. Motionärerna anser att sjukpenningens bortre tidsgräns bör bibehållas och att anslaget bör höjas med 1 procent. Sverigedemokraternas förslag om minskad invandring beräknas medföra minskade utgifter inom anslaget.
Centerpartiet anser att den bortre tidsgränsen ska bibehållas och
att en karensdag ska införas dag 15 i sjukperioden.
Moderaterna vill behålla den bortre tidsgränsen, utförsäkringarna, med motivationen att regeringens förslag först och främst drabbar de sjukskrivna som riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden för gott. Även moderaterna vill ha en karensdag dag 15 i sjukperioden.
Liberalerna anser att den bortre tidsgränsen ska bibehållas och att det högsta sjukpenningbelopp som kan utgå till arbetslösa ska sänkas.
Kristdemokraterna anser att den bortre tidsgränsen ska bibehållas och
att det högsta sjukpenningbelopp som kan utgå till arbetslösa ska sänkas.
Debatten i riksdagen imorgon kan nog visa en hel del om vad de olika företrädarna har för ideologier och människosyn och hur man vrider och vänder på siffror och analyser för att få det att passa sin egen agenda. Så om du har möjlighet så följ gärna debatten.
Missa inte.
Riksdagsdebatten. Klockan 09.00 börjar sändningen och då med beslut om färdigdebatterade ärenden och sedan kommer debatten när besluten tagits.
Lästips.
.Gränslandet mellan sjukdom och arbete, slutbetänkande.
Regeringen fortsätter jakten på sjuka.
Socialförsäkringen i siffror 2015.
Sjukfrånvarons utveckling Del 2.
Socialförsäkringsutskottets betänkande.
Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.