Igår togs då äntligen beslutet att avskaffa den bortre tidsgränsen med början den 1 februari 2016. Reaktionerna är som väntat blandade, det som är oväntat för oss i frågan engagerade är det lilla intresse det rönt i media. Men reaktionerna bland människor är vitt skilda – allt från lättnadens tårar till hån och domedagsprofetior. 

Många är lättade, glada och förhoppningsfulla och det är helt förståeligt. Det handlar först och främst om tryggheten och ekonomin men också om att slippa att gå i försvar och hela tiden få försvara varför man inte blir frisk och nu kan energin i stället läggas där den gör mest nytta, på att jobba med att återfå sin hälsa.
De som nu svartmålar framtidens sjuktal bör påminnas om att de flesta som blir sjuka blir också friska igen. Alla som blir sjuka vill bli friska, de som inte när en sådan önskan är så få att de knappt räknas. Man skulle ju faktiskt kunna benämna dem för enskilda fall, det uttrycket har ju innan använts när något gäller så få att man helt kan förbise det.

“Grattis alla jävla latmaskar!” var en reaktion Solrosuppropet.se fick som reaktion på Twitter igår. En annan var “Hur sjukskriver jag mig på lättaste sätt?” Även om man har lust att skriva att hen kan ju börja med att ställa sig framför en buss så gör man inte det. Jag kan faktiskt förstå de här människornas farhågor. De har tagit till sig högerns människosyn om att alla utom dem själva är lata och myglande  som vill utnyttja de system som finns. Jag ska snart lugna dem på den punkten men vi tar först och tittar på vad Jan Björklund (L) twittrade igår.

Först ökar långtidssjukskrivningarna, skriver Björklund och jag får nog ge honom rätt där. Till att börja med kommer ökningen att ligga på ca 1000 i månaden. Det är nämligen ca 1300 som utförsäkras varje månad och 80 procent återvänder sedan till sjukförsäkringen och räknas då som nya sjukfall. Det betyder då också att vi bör se motsvarande minskning av inflödet till sjukförsäkringen. Kommer förtidspensioneringarna att öka? Om vi fortsatt samma politik som Alliansen gjorde så antagligen. Nu inriktar man sig på att “mota Olle i grinden” genom förebyggande arbete mera än vad man gjort tidigare. Så nej, Björklund, vi kommer aldrig att hamna där vi var för tio år sedan.

Ska man kunna vara sjukskriven hur länge som helst nu? Ja. Så länge man är sjuk och beräknas ha en arbetsförmåga som är nedsatt med minst 25 procent. Egentligen borde frågan vara “ska man få vara sjuk hur länge som helst?”. Det finns människor som aldrig blir friska, i alla fall aldrig helt återställda och de ska få den hjälp de behöver både ekonomiskt och vårdmässigt.
Det är inte så att du bara ansöker om sjukpenning och får det, det ska godkännas också. Det finns fortfarande tidsgränser kvar där rätten till ersättning prövas, det finns fortfarande risken att få avslag. Rätten till sjukpenning provas vid dag 90 och dag 180. Nu vill regeringen också införa en ny kontroll efter ett år. Riktigt vad det kommer att innebära är inte riktigt klart. Den enda tidsgräns som inte innehållit någon kontroll är den som nu tagits bort. Då förekom ingen kontroll av hälsoläget utan utförsäkringen trädde i kraft oavsett sjukdom vs hälsa och arbetsförmåga.

Hur minskar vi sjuktalet? Egentligen är det inte så komplicerat. Ha ett arbetsliv som inte gör människor sjuka och om de blir sjuka så se till att det finns en vård som Kvinnor får sämre och senare vård än män.har kunskap och kapacitet att hjälpa, vårda och rehabilitera. Blir man sjuk är det första och viktigaste man vill ha hjälp att bli frisk. Det är också så att det jag behöver kanske inte är det samma som du behöver så vi behöver individuellt anpassade insatser vid individuellt anpassade tidpunkter. Är mycket medveten om att detta inte är lätt att få till i en handvändning men det är där man bör lägga krutet och något säger mig att det kommer att finnas anledningar att återkomma i ämnet. Vi ser ju att det är kvinnor som ökar mest i sjukförsäkringen och att det torde bero på att det är kvinnor som dominerar i de yrken som kallas “kontaktyrken” och det är där man har en stor arbetsbelastning och arbetsmiljö som gör dem sjuka. Men hur går det när de söker vård? Det finns många undersökningar och rapporter som visar att kvinnor får sämre vård genom längre väntetider, sämre bemötande och även att kvinnor ofta får goda råd i kontakt med sjukvården medan män får läkartid. Där finns att jobba med.

Är sjukförsäkringen “fixad” nu? Nej. Det finns fortfarande mycket att jobba med. Försäkringskassans mål om att rätt ersättning i rätt tid ska ges till rätt person kommer alltid att behöva jobbas med. Vi ser också många som fortfarande kommer att leva med effekterna av utförsäkringarna. Folk som nu är utförsäkrade och har blivit nollade efter att år ut och in ha åkt runt i karusellen, vad händer med dem? De kan från och med 1 februari göra en ny ansökan om sjukpenning men de kommer inte att få några pengar eftersom de är just nollade. Det vill säga att de har ingen sjukpenningsgrundande inkomst längre. Man kan söka sjukersättning, förtidspension, om arbetsförmågan räknas vara nedsatt för överskådlig framtid men efter alla år så kan man även där råka ut för en nivå så låg att man hamnar på garantinivån. Kvarstår då att hos kommunen söka försörjningsstöd. Vill här nämna att 2013 var 23 373 sjuka med läkarintyg försörjda genom kommunernas försörjningsstöd. Ett bidrag som inte är tänkt för långvarig försörjning.
Här behöver alla myndigheter och övriga samarbeta så att alla delar gör sitt bästa, alla ifrån individ, arbetsgivare, vård, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Det finns förslag och en del är intressanta så finns inga planer på att lägga ner föreningen ännu.