Institutionen för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU, tack gode gud för förkortningar) kom den 21 mars med en rapport där man tittat på hur rättssäkert det gått till när Försäkringskassan bedömt arbetsförmåga. Man har tittat på hur lagen är skriven och hur Försäkringskassans riktlinjer, vägledningar och styrinstrument stämmer överens med den.
Man fann att dessa skiljer sig åt och att detta ger brister i rättssäkerheten.

IFAU har granskat 126 akter från Försäkringskassan och 154 överklagande av beslut där det lett till domar. Vad man finner är att i stället för att varje individ bedöms individuellt när det kommer till arbetsförmåga så har man i stället gjort en mera generell bedömning utifrån socialstyrelsens rekommendationer om sjukskrivningstider för olika diagnoser.
Detta innebär att man inte har tagit hänsyn till i vilken grad individen drabbats och man har dessutom haft en annan tolkning av “vanligt förekommande arbete”.

Det framgick dock inte om Försäkringskassan eller förvaltningsrätterna gjorde någon självständig bedömning av den enskildes prestationsförmåga i relation till arbetets krav eller innehåll.
Grunden till varför ersättning inte beviljades av Försäkringskassan, eller varför ett överklagande bifölls eller avslogs av domstolarna tycktes således inte vara baserad på hur arbetet beskrivs eller vilka arbetsuppgifter det uppgavs innehålla.
Det fanns mycket sällan, i såväl domskäl som i Försäkringskassans beslut och utredning, några resonemang omkring vilka vanliga arbeten som kan ingå i begreppet normalt förekommande arbete, eller vilka krav på prestationsförmåga som ställs i dessa arbeten på arbetsmarknaden.
I det material som vi studerade var det i stället vanligt att domstolarna eller myndigheten hänvisade till fysiskt lätta och omväxlande arbeten utan stress, eller fysiskt lätta stillasittande arbeten med möjlighet att växla arbetsställning och ta pauser. Vilka konkreta arbeten som avsågs framgick dock aldrig.

I de läkarintyg som legat till grund för Försäkringskassans och domstolarnas bedömning beskrevs sällan de försäkrades arbete särskilt utförligt. Majoriteten av intygen innehöll endast en referens till ett yrke. I de fall läkarna gjorde bedömningen gentemot vanliga arbeten på arbetsmarknaden återfanns inte i något fall vilka arbeten som avsågs. Avsaknaden av definitioner, konkretiseringar och motiveringar i tillämpningen leder till en försämrad förutsebarhet och rättssäkerhet.

Det finns alltså anledning att vara orolig för att de bedömningar som görs utförs på ett sätt som både är rättsosäkert och i en del fall felaktigt. Mer om det kan du läsa på IFAU:s hemsida.

Har Försäkringskassan blivit hårdare i sin bedömning av arbetsförmågan nu efter att utförsäkringarna avskaffades?
Vi har fått frågan några gånger och bara det gör ju att man undrar. Har inte hittat något om att det är så att det blivit just snävare och hårdare bedömningar men antalet kontroller vid de tidigare tidsgränserna har ökat vet vi. Det gjorde de i och för sig redan innan den bortre tidsgränsen togs bort.
Försäkringskassan har tidigare fått kritik för att de kontrollerna inte gjorts som det var tänkt och det gicks redan förra året ut direktiv att kontrollen behövde öka. Detta var också ett sätt att motivera till att man kunde ta bort den bortre tidsgränsen och ett krav från många remissinstanser som såg det som en förutsättning för borttagandet.
Annika Strandhäll, socialförsäkringsministern, gick ut för ett år sedan med att kontrollerna skulle stärkas och så även rehabiliteringsmöjligheterna och det samordningsansvar som Försäkringskassan har.
Nu vill vi alltså se att resten av aktörerna skärper till sig och tar ansvar, att inte hela ansvaret, som innan, ska ligga på individen. Att som sjuk själv ta allt ansvar för samordning, vård, rehabilitering och en ekonomi som du i alla fall inte kan påverka förbättrar inte chanserna till att återfå sin arbetsförmåga.

När jag läser Försäkringskassans årsredovisning för 2015 kan jag läsa följande “andelen bedömningar som görs enligt tidsgränserna i rehabiliteringskedjan har ökat under året. Våra avslag och indrag håller dessutom god kvalitet, liksom bemötandet.”
Kanske att Försäkringskassan och IFAU ska ta och prata lite om det med varandra?
Låt det inte bli så att det blir individen ensam som ska ha allt ansvar och ta alla följder själv – inte igen, inte fortfarande.

Läs också Solrosuppropet.ses Carina Welltons uttalande i ETC, både ris och ros och om farhågor som kvarstår. Det var ett experiment med människor.
“Carina Wellton är orolig just över det särskilda uppdraget att minska sjuktalen och menar att det kan pressa Försäkringskassan till hårdare bedömningar. Hon tycker att det är allt för stort fokus på siffror istället för på arbetsmiljö och rehabilitering.”