För två år sedan släppte Inspektionen för socialförsäkringen en rapport om utvecklingen av socialförsäkringsförmåner mellan 1992 och 2012.
Man jämförde utvecklingen med de som arbetar och har full arbetsförmåga och resultatet borde fått politiker att reagera. Medan en medelinkomsttagare under perioden fått sin reala disponibla inkomst ökad med 56,4 procent har den med sjukersättning fått sin minskad med 8 procent. Minskad!
Vänsterpartiet har i helgen sin kongress och där finns en motion av särskilt intresse. Ulla Andersson ger ett löfte.
Rapporten från ISF gav inga rubriker och det fick tyst passera, man kanske tänker att åtta procent mindre inte är så stor försämring? Men det är under en tid när alla andra fick plus och det var ju inte så att man gick bakåt från någon hög ersättning.
Vad är real disponibel inkomst?
I rapporten från ISF beskriver man det så här:
Disponibel inkomst avser hushållets nettoinkomst efter avdragen skatt och alla bidrag från socialförsäkringen, förutom ekonomiskt bistånd. Förändringar i disponibla inkomster tar hänsyn till de sammanlagda förändringarna i socialförsäkringsförmånerna, men även till de förändringar som har skett i hushållets inkomster och inkomstskatter över tid.
Vilka och vad har man jämfört?
Man har tittat på den procentuella förändringen av den reala disponibla inkomsten utifrån 2012 års priser. Bland annat har man tittat på:
* Sammanboende, 2 barn, båda heltidsarbetande med en genomsnittlig
månadslön +56,4 %
* Sammanboende, 2 barn, båda heltidsarbetande med en låg lön +44,6 %
* Ensamstående, 2 barn, heltidsarbetande med en låg lön +13,5 %
* Ensamstående, 2 barn, a-kassa, tidigare låg lön +3,6 %
* Ensamstående, 2 barn, långtidsarbetslös med inkomstrelaterat
aktivitetsstöd, tidigare låg lön +0,2 %
* Ensamstående, 2 barn, arbetslös utan rätt till a-kassa, deltar i
arbetsmarknadspolitiskt program –12,0 %
* Ensamstående, 2 barn, heltids sjukersättning på garantinivå –8,0 %
* Ensamstående, 2 barn, sjukskriven på heltid längre än ett år,
tidigare genomsnittlig månadslön –0,9 %
Så det här med ökade klyftor är inget som någon bara hittat på, det är så här det ser ut. De som har minst har inte fått en mindre ökning på tio år utan en sänkning av disponibel inkomst. I början av 1990-talet var förtidspension på garantinivå skattefri vilket gjort att de med sämst ersättning inte fick lägre ersättning när de fick börja betala skatt men lägre real disponibel inkomst. Århundradets skattereform har den kallats, den som genomfördes 1990-91, alltså åren innan det tidsspann ISF:s rapport tar upp så det är inte det som är anledningen till minskningen. Vi vill att man räknar ut sjukersättning på ett sätt som ger en inkomstförsäkring på riktigt. Som ersätter i procent av vad man skulle ha haft om man haft kvar sin arbetsförmåga. Ett annat sätt att räkna ut efter antagandeinkomst.
Så här skulle man kunna lösa det för de som råkat mest illa ut.
Som det nu är räknas en tidpunkt för sjukdomsfallet fram som kan ligga lång tid senare än den verkliga tidpunkten på grund av ovan angivna anledningar. Vi vill att man i stället tittar på inkomsten vid senast friska tillfälle, alltså hur mycket man tjänade innan sjukfallet. Samt att man räknar från det beloppet fram en antagandeinkomst. Man skulle också kunna höja procentuträkningen från 64,7 procent till en högre nivå.
Vi vill även att lägsta ersättningen, garantinivån, ska höjas till en nivå där man slipper leva i livslång fattigdom. Det skulle kunna göras genom att man höjer antalet prisbasbelopp som den beräknas på.
När nivån på inkomstrelaterad ålderspension räknas ut tar man hänsyn till inkomstbeloppet, hur inkomsterna ökat, det har gjort att de flesta pensionärer i år fått en ökning med 4,2 procent. Det vore önskvärt att något liknande infördes för de med inkomstrelaterad sjukersättning. De ålderspensionärer med lägst pension, garantipension, har likt de sjuka fått en sänkning på grund av att prisbasbeloppet sänkts. Så fortfarande ser det ut så att de med sämst ekonomi inte nåtts av de insatser som gjorts. Det är i nästa steg viktigare att höja golven i ersättningarna i stället för taken om man verkligen vill minska de ekonomiska klyftorna.
Vad händer på Vänsterpartiets kongress?
På Vänsterpartiets kongress nu i helgen finns en Motion A78 som tar upp detta med hur man räknar ut sjukersättning och sjukpenning. Yrkandena i den motionen är som följande:
– att räkna ut nivån på sjukersättning och SGI:n för sjukpenning från senaste tillfälle
med full arbetsförmåga
– att höja sjukersättningen till 69 procent av antagandeinkomsten
– att höja garantinivån på sjukersättningen
– att höja inkomstgränsen för bostadstillägg.
Solrosuppropet.se:s Carina Wellton gick upp och debatterade för motionen och direkt efter går Ulla Andersson upp och ger löfte om att Vänsterpartiet ska jobba för och göra allt för att förbättra för de som är långvarigt sjuka.
Hon bad också kongressen att applådera Carina och Solrosuppropet. Vi tackar för det och fortsätter att granska arbetet från Vänsterpartiet och övriga partier.
Här kan du se Carinas debatt.
Utan att vara vänster, kan jag ge en ide utan att räkna.
Ett av statens viktiga ansvar är att se till att alla har en tillräcklig försörjning Då är det väl rimligt, att det konkreta ansvarstagandet sker i statlig regi. Istället för nuvarande olika instanser som ger olika stöd, borde det vara vettigare att ge allt stöd till försörjning genom en och samma myndighet. Det går att bestämma en skälig levnadsnivå efter “obligatoriska utgifter”. Alla som inte når upp till den nivån, kan ges stöd så de når den. Stödet kan administreras och betalas ut av Försäkringskassan eller av en annan, kanske ny myndighet. Om man så vill, kan Försäkringskassan ges en bättre passande benämning som Försörjningskassan.