Vi ser att det är fler och fler som skriver att de visst blir utförsäkrade, att man visst kan vara sjuk med nedsatt arbetsförmåga och ändå stå utan sjukpenning. Vad har hänt? Om det nu har hänt något.
Det första som hände vara att nuvarande regering satte ett bestämt mål för antalet sjukpenningdagar, man skulle ner ifrån 10 till 9 till år 2020. Det andra var att man tog bort den bortre tidsgränsen. Det tredje var att man gav Försäkringskassan direktiv att bättre följa upp människor i rehabiliteringskedjan, det vill säga att man skulle göra flera bedömningar vid tidsgränserna 90 och 180 dagar och vid ett år. Allt detta plus regeringens åtgärdspaket är tänkt att sänka sjukfrånvaron.
När man tog bort den bortre tidsgränsen skulle det inte göras utan någon annan ändring utan man gav Försäkringskassan 128 miljoner 2015 och 250 miljoner i år för att stärka handläggningen i sjukförsäkringen. Försäkringskassan hade tidigare fått kritik för att för få utredningar gjordes vid de tidiga gränserna och att man i stället passivt väntade på den bortre tidsgränsen. Den tidsgräns där ingen utredning eller bedömning av arbetsförmåga eller ohälsa gjordes utan man kastades bara ut ur sjukförsäkringen.
Redan innan det extra anslaget till Försäkringskassan hade man börjat att göra flera kontroller efter kritiken. Reglerna var de samma men antalet kontroller ökade och därmed också antalet avslag.
Har vi kvar utförsäkringarna?
Nej, inte i den mening att man utan utredning vid en administrativ tidsgräns står utan ersättning. Däremot kan man bli nekad sjukpenning. Det kan man bli varje gång man ansöker om sjukpenning. Varje gång man lämnar in ett läkarintyg som Försäkringskassan tittar på finns risken för avslag. Så har det alltid varit och så måste det vara om man ska ha en sjukförsäkring som är rättssäker, som folk kan lita på. Både när man betalar till den och när man får ut från sin försäkring.
Däremot oroar de många rösterna som vi nu hör om att människor nekas sjukpenning.
Det får inte bli så (igen) att det är den sjuka individen som ska stå för arbetet med att sänka sjuktalen och då betala genom sämre hälsa och ekonomi.
Vad säger regeringen om kontrollerna vid tidsgränserna?
I sitt åtgärdsprogram för minskad sjukfrånvaro skriver regeringen bland annat att man vill ha tydliga krav och och effektiv kontroll och det är det bland annat som man gett ökade anslag till. I samma åtgärdsprogram finns mycket om förebyggande och om olika aktörers ansvar men just nu, de senaste veckorna så känns det som det återigen är den enskilda individen som får stå för arbetet med att minska kostnaderna i sjukförsäkringen. Inte genom att man återfår hälsa och går tillbaka till arbete utan genom att man nekas ersättning.
Dra inte för hårt i avslagsänden.
Om man liknar hela situationen vid ett trassel med flera ändar så är det viktigt, och ganska självklart att man måste se till helheten. Det gjorde regeringen när den presenterade sitt åtgärdspaket som omfattade flera delar och områden. Där såg man att ansvaret för att förebygga ohälsa och att arbetet med att hjälpa människor återfå hälsa och arbetsförmåga bör ligga på flera än bara den enskilda individen. Man har givit direktiv och medel till Försäkringskassan, vården och andra aktörer som ska hjälpa till med det här arbetet. Arbetsgivarna ska nu också dra sitt strå till stacken med förebyggande och rehabilitering bättre. Egentligen inga nya regler där men en skärpning i kontrollen på efterlevnad behövs, att man inte bara använder de sätt att komma undan som finns eller passivt låter tiden gå tills man kan göra sig av med den anställde. Nu låter det väldigt bra och genomtänkt men som det ser ut nu så är det tråden i det där trasslet till den enskilde individen som det drar hårdast i. När man drar hårt och på fel sätt i ett trassel bildas knutar och är det det som vi ser hända nu?
Dra i de andra ändarna också.
Naturligtvis står den sjuka eller skadade i fokus men se då vad som behövs för att den ska återfå hälsa och arbetsförmåga. Det viktigaste är att vården finns och att man dessutom får tillträde till den. Vi har en toppenbra vård i Sverige, bara man kommer till rätt ställe i rätt tid. När man blir sjuk är vård och hjälp det första man vill ha och det sista man vill ha är en sjukförsäkring om hotar att kasta ut en om behandlingen man får inte läkt ut skadan eller sjukdomen. De mallar Försäkringskassan nu börjat använda mera hårt än tidigare är för stela. Vi människor är olika och tyvärr är vården vi får också mycket olik. Förr tog man i beräkningen av sjukskrivningstiden med flera faktorer än bara diagnos. Man tittade på hela livssituationen, t.ex. har en yngre människa med ordnad ekonomi och med trygga familjeförhållanden större förutsättningar för en snabbare läkning än en äldre, ensam och ekonomiskt utsatt människa. Ålder och social situation spelar roll, eller kan göra det iaf och då blir de verktyg Försäkringskassan alldeles för stela.
Så bättre vård som är tillgänglig, bättre utredningar och verktyg för bedömning för Försäkringskassan och egentligen borde det göras någon skrivning för att säkra att vård faktiskt givits. Kommer ni ihåg att man kan bli nekad sjukersättning (förtidspension) med motiveringen att alla behandlings- och rehabiliteringsmöjligheter inte är uttömda. Kanske något om att sjukpenning inte får nekas om inte alla relevanta behandling- och rehabiliteringsmöjligheter är prövade och utvärderade?
Vad är skillnaden mellan att bli utförsäkrad och att bli nekad sjukpenning?
När man blev utförsäkrad kom ett brev på posten utan att någon bedömning av någonting gjort utan bara på grund av att man nått en administrativ tidsgräns fick man beskedet att “Nu får du inga pengar mera”.
Nu om man blir nekad sjukpenning har det först gjorts en utredning och bedömning, sedan kommer beskedet “Nu får du inga pengar mera”.
Skillnaden är en klen tröst i ett fattigt hem.
Bättre kan väl ni i regeringen?
Usch… är själv utförsäkrad för ca 15 månader tillbaka. Kan verkligen inte förstå fkassans resonemang. Hoppas verkligen att min tidigare handläggare hamnar i samma situation som jag.
FÖRSÄKRINGSKASSAN – HAR DEN HAVERERAT ??
Jag har varit sjukskriven under 1½ år för utmattningssyndrom. Ett rent h-e har det varit!!! Jag är fortfarande inte helt kry.
Min arbetsgivare har inte varit särskilt snäll mot mig under sjukperioden heller: Jag tror att detta beror på att de vet att de är de, som egentligen orsakat min sjukdom, eftersom de var ovilliga att ge mig bättre arbetstider, pga en ohållbar situation i familjen. Så, istället för att visa sympati har de visat ”taggarna ut”:
Vi hade avstämningsmöte i december 2015 då vi planerade en sakta återgång till arbetslivet 20%, 50%,75%.. etc. Kände mig lite bättre, men var fortfarande ändå uppe och gick på nätterna. Min arbetsledare sade dock under mötet att de inte kan ordna en tjänst på 25%. Det måste vara 50% eller mer. Detta ställde sig min läkare mycket negativ till. Jag kände mig osäker också. Då lägger min arbetsledare till att jag även måste gå en utbildning på 2 veckor för att ”friska upp minnet” och lära mig nya linjesträckningar (något jag anser jag kunnat lära mig under en eftermiddag eftersom det bara handlade om EN ny linjesträckning) {jag är bussförare till yrket}. Dessutom säger han att denna utbildning inte kan göras på del- eller halvtid, endast heltid. Så… ”taggarna ut”…
Vi diskuterade detta, och kom ändå fram till att det var OK för Fk, att jag gick den ”kursen” på heltid i 2 veckor. Detta eftersom det handlade om studier och inte arbete.
Min arbetsgivare kunde bara erbjuda arbetsträning på 50%… so take it or leave it. Jag svarade att jag i alla fall kunde testa.
Kände mig uppeppad efter det mötet. Därefter jul, nyår, och … ingenting. Det blev tyst som i graven från Fk’s sida. Jag fick ingen sjukpenning heller. Jag gick kursen i mitten av januari
Eftersom jag inte fick sjukpenningen, kontaktade jag min handläggare men fick aldrig svar. Ringde och mailade Fk’s kundtjänst flera gånger under vintern och våren 2016 och bad dem ordna att min handläggare skulle kontakta mig. Det lovade de. Men det hände ändå inget. Tiden gick, och jag fick ingen sjukpenning. Ekonomin var vid ett tillfälle så dålig att vi var på vippen att bli vräkta.
Sinnet rann naturligtvis på mig pg av detta, och jag skickade ett brev med posten till Försäkringskassan med hänvisning till de tidigare förfrågningarna, med en undran om varför handläggaren inte visade så pass arbetsdisciplin att hon hör av sig, jag undrade vart kompetensen överhuvudtaget inom Fk hade tagit vägen. Att den ene handläggaren inte vet vad den andre gör?
Samma dag jag postade brevet får jag ett mail från kundtjänst som påstår att jag måste sjukskriva mig om jag skall få sjukpenning. (?)
En månad efter jag postade brevet (juni 2016) får jag äntligen ett brev från Fk. “Din sjukpenning – vad händer nu?” “Fk överväger att inte betala ut sjukpenning till mig för perioden januari-juni pga att jag arbetade heltid under två veckor i januari. (?). Att min sjukperiod avslutades pga att jag arbetade heltid 100%. De insinuerar alltså i detta brev att jag arbetade istället för att studera. Jag undrar bara vem det var som friskskrev mig från första början? Inte min arbetsgivare. Inte jag. I detta brev framkom också att jag haft en ny handläggare från januari. Detta fick jag reda på först i juni.
När jag fick detta brev blev det som att hela min värld rasade samman, allt positivt som byggts upp under senaste halvåret rasade ihop på mindre än en sekund. Blev yr, andfådd. Tillbaks till läkaren som läste brevet från Fk. Han sade att “så får de inte göra, det var ju inte detta vi kom överens om på avstämningsmötet”. Jag blev sjukskriven på 100% igen.
Min arbetsledare berättade för mig under våren att om jag skulle ramla tillbaks i stressyndromet, och bli sjukskriven på 100%, (vilket jag nu gjort) kommer företaget göra allt de kan för att avskeda mig. Inget kul att bli av med en fast anställning för en man som precis fyllt 60 år. Facket säger dock att man enligt lag inte kan bli uppsagd pga en situation som den jag nu hamnat i. Men vad bryr väl sig företaget om vad facket säger?
Hur gör man för att få rätsida på det här? Någon som har tips på hur? Någon med erfarenhet av liknade situation?
Det var inte uppgjort under avstämningsmötet att min sjukskrivning skulle upphöra i och med att jag gick kursen. Både jag och min arbetsgivare var därför införstådda på att sjukskrivningen rullade på. Men, enligt Fk skulle min arbetsgivare sjukskrivit mig på nytt dagen efter studietiden. Men detta var det ingen på Fk som informerade oss om! (Naturligtvis). Förrän i maj då jag fick det kryptiska mailet. Då var det för sent. Fk har alltså förhalat ärendet, för att slippa betala ut den sjukpenning jag har rätt till. De påstår att man inte kan sjukskriva sig bakåt.
Fk har en vision (i svar på Regeringens uppdrag) per 2014-03-07 där det bla står:-
”Försäkringskassans vision är ett samhälle där människor känner trygghet om livet tar en ny vändning,” (ha-ha)
”Vår verksamhetsidé är att ge människor inflytande över sin egen livssituation.” (ha-ha-ha)
”Genom kunskap, empati och förståelse ska vi se till att alla som möter oss förstår sina rättigheter, får stöd och behandlas med värdighet.” (ha-ha-ha-ha)
(https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/29dbc2cc-0aea-497d-a2d0-eeb386077004/Rapport_Forsakringskassans_delmal_42239_2013.pdf?MOD=AJPERES) gå till sidan 4 läs och njut!
Hoppas på många svar och att alla som läser detta delar det vidare. Behöver allt stöd och alla tips jag kan få i denna hemska situation. Kan man kalla den Moment-22? Hoppas på hjälp.
Vad lever ni på när ni inte har sjukpeng?
Jag undrar vad man ska leva av när man blir nekad sjukpenning.
Jag undrar om någon har råkat ut för att FK har beslutat avslag för sjukersättning och och att sjukpenningsdagarna är slut vid ett beslutsmöte och meddelat den drabbade några dagar senare? Den drabbade är sjukskriven fortfarande av familjeläkare men får ingen ersättning från FK. FK ska med den utförsäkrade och arbetslös gå tillsammans till arbetsförmedlingen och “lämna över”. För att den utförsäkrade ska få någon ersättning överhuvudtaget från något håll så måste a-kassan få en anmälan också. Allt detta leder till en massa dagar utan ersättning.
FK bryr sig inte om att meddela boka möte med Arbetsförmedlingen samma dag som beslutsdag. A-kassan meddelar 7 dagars karens. Får det gå till på detta vis?
Finns det någon som har råkat ut för samma sak?
Japp! Exakt så har det gått till för mig också. Jobbar 50% sjukskriven 50%. Får
numera ingen ersättning från FK. Har varit på AF och skyddat min SGI till vilken nytta då? Blev sjuk 100% 3 veckor efter provat på nytt jobb i rehabsyfte.
Av den sjukskrivningen fick jag 0. Så läget mitt nu är att jag är helt utförsäkrad,
alltså inget skyddsnät över huvud taget om jag blir sjuk 100%. Inget, nada, Noll!!
Detta efter 30 år i fullt jobb. Och jag betalar fortfarande till sjukförsäkringssystemet.
Mycket besvärande!!
Hej detta låter ju fruktansvärt.
Jag är 43 och har varit sjukskriven i 4
Månader på grund av en psykopat till chef som dessutom vägrar säga upp mig. Och nu ifrågasätter fk mitt senaste läkareutlåtande och överväger att neka mig sjukpenning.
Men jag tänker ta till oortodoxa åtgärder för att ge fk något som de inte kan ifrågasätta!!.
PS Jag kommer inte att rösta på sossarna i nästa val.
Sjukvårdens kris
Sjukvårdens kris yttrar sig i överfulla akuter, långa köer till behandlingar, undersökningar och operationer, samt stressad och otålig personal; samt läkare som går på knäna. Väntetiden på akuterna är i snitt två timmar och 41minuter, men många kan få vänta både fyra, sex, åtta, tolv eller sexton timmar. Totalt görs 2,5 miljoner besök på landets akuter så hur dessa sköts är viktigt för patienterna. Det har också betydelse för hur vårdkedjan fungerar från första besök till undersökning, behandling, eventuell operation eller medicinering samt överföring till avdelning, vårdcentral eller utskrivning.
Sjukvårdens kostnader ökade från 250 till 330 miljarder mellan 2005 och 2011, därefter har siffran planat ut. Som andel av BNP minskade den till och med mellan 2009 och 2011, från 10 till 9,5 %. Detsamma gäller antalet anställda som legat kring 265 000 sedan millennieskiftet. I den privata vårdsektorn finns ungefär 120 000 anställda, den har således ökat rejält. Såväl den offentliga, som den privata finansieras av skatter till 81, %, resten är egenavgifter.
Några exempel på följderna är:
”Under 2014 var alla skånska akutsjukhus överbelagda från sommaren och hela hösten, enligt Region Skånes egen statistik. Samtidigt var det svårt att rekrytera personal. Det som är speciellt med situationen just nu är att sommarkrisen varar hela hösten och in på det nya året, samt att det är många som slutar men få som vill börja. sjuksköterskorna en specialistutbildning inom området vård av äldre.
Underbemanning i kombination med brist på specialister får förödande konsekvenser, främst för patienterna som utsätts för ett antal risker såsom att operationen ställs in, att få felaktig behandling eller att inte få tillräckligt god och säker omvårdnad. Den får också konsekvenser för personalen. När sköterskor med lång erfarenhet slutar, tvingas nya ta ett ansvar som de inte alltid är mogna för. t ta.”
Och situationen i Skåne är inte unik. Själv fick jag vänta nio månader på att byta höftled 1997 och fyra månader 2012.
Jag var på östras sjukhusets akut (i Göteborg) nyligen. Kom dit klockan halv sex på kvällen och blodprov togs ganska snabbt, sedan fick jag vänta i tolv timmar på att träffa en doktor. Efter lite gråt och tandagnisslan gick han med på att göra en skiktröntgen
Det tog två timmar till innan undersökningen gjordes och sedan tre och en halv timme innan läkare anlände och redovisade resultatet. Dessa väntetider är orimliga, att ligga i ovisshet och bara vänta, är nästan värre än själva smärtan.
För att åtgärda detta krävs treskift i vården. Det innebär två skift på akuten, omfattande sex timmar från åtta till tjugo och sedan ett nattskift. Dessa ska vara bemannade med tre till fyra läkare, idag finns bara en på natten och två på dagen. Det ska också finnas läkare som skickar de behövande direkt till röntgen och ser till att de behövande får smärtlindring direkt.
Men kortare arbetstid och fler läkare kommer verksamheten att blir mer effektiv, personalen kommer att trivas bättre och få mer fritid, vilket leder till färre sjukskrivningar. Om även den planerade vården bedrivs i tre skift med schemalagda och fler läkare, kommer köer till undersökninga, behandling samt operationer att betas av snabbt, vilket höjer folkhälsan och minskar sjuskrivningarna. En stor del av merkostnaden betalas således av minskade kostnader för sjukpenning.
Det är också nödvändig att avveckla den offentligt finansierade privata vården Det finns idag 120 000 anställda inom den privata sjukvården, det innefattar framförallt vårdcentraler men också ett antal sjukhus. Det motsvara mer än en tredjedel av de 330 000 som jobbar åt landstinget. I borgerliga tidningar hyllar man denna så kallade valfrihet.
”Släpp vinsten loss och svensk sjukvård blir »en glimrande framtidsbransch«, skriver Expressen (3/8 2004). Låt sjukvården lära av dagligvaruhandeln så får vi »allt mer och allt bättre varor att välja på för allt mindre pengar«, står det i Svenska Dagbladet (7/3 2005). »Vinstdrivande vård krävs för att rädda välfärden« skriver förre fp-ledaren Bengt Westerberg och tidigare socialdemokratiske finansministern Kjell-Olof Feldt i Dagens Nyheter (4/7 2006).
I “Läkartidningen motsägs detta på ett utmärkts sätt av Eric Bertholds, överläkare, medicinkliniken, Kärnsjukhuset Skövde:
”Privatiseringsförespråkare tycks bortse från att marknadsstyrning förutsätter drivkraften att generera ekonomiska vinster, medan sjukvård i sig huvudsakligen skapar humanitära vinster. Sjukvård genererar ofta mer kostnader ju effektivare den blir. Patienter med sjukdomar som för några år sedan hade lett till döden kan idag med hjälp av nya behandlingar leva många år till, innebärande humanitära vinster men också ökade kostnader bland annat i form av längre tids behandling med dyra läkemedel och flera medicinska kontroller.”
Den så kallade ”Valfriheten” medför också att vårdcentraler inte startas där de behövs mest utan där de lönsammaste och mest lättbehandlade så kallade ”kunderna” finns. Idag finns privata kliniker främst inom opererande specialiteter med snabb patientomsättning, och inte inom till exempel geriatrik och demenssjukvård, där lönsamheten är lägre men sjukvårdsbehoven är större. I storstädernas centrum finns många vårdcentraler medan de är färre i småstäder och glesbygd. Vinstdriven vård ökar således risken för onödig, kostsam vård eller överbehandling.
I länder med en stor andel privat sjukvård används med antibiotika jämfört med Sverige, vilket också leder till fler problem med resistenta bakterier. Det är dessutom inte bara onödiga undersökningar, läkemedelsbehandlingar och återbesök som vinstdriven prestationsersättning leder till. Även onödiga operationer utförs av lönsamhetsskäl. Detta har lett till så stora kostnader i till exempel Schweiz – ett land med privat sjukvård – att flera företag erbjuderrabatter om patienten accepterar en sk ”second opinion” kring frågan om operationens nödvändighet. Bland de ingrepp som denna klausul innefattar kan nämnas kejsarsnitt, höft- och knäproteser och diskbråcksoperation.
Bertholds fortsätter:
”Westerberg och Feldt skriver att »på en konkurrensmarknad överlever bara de företag som erbjuder brukarna sådana tjänster som dessa vill ha«. Men hur skall patienten veta om hon behöver få (vill ha!) livmodern bortopererad? Om titthålskirurgi krävs för att bedöma det onda knäet? Om ultraljud är nödvändigt för att diagnostisera en urinvägsinfektion? Om antibiotika måste ges intravenöst?”
I själva verket är det mindre komplicerat att beräkna kostnaderna i en offentlig sjukvård eftersom den är planerad. Dessutom kan man pressa läkemedelskostnaderna, vilket alla som idag går till ett apotek kan se, du erbjuds det billigaste alternativet. Dessutom kan pengarna föras över till de områden där behoven är störst, till exempel till att behandla äldre. istället för att hjälpa barnlösa.
När sjukvården är vinstdriven påverkas vården av vilka mediciner, behandlingar, undersökningar och operationer som ger störst vinst, det vill säga som gör att patienterna återvänder.
Vad är då alternativet? Ja självfallet att all offentligt finansierad vård också bedrivs offentligt och att eventuella entreprenader endast ska få finnas om det finns väldigt speciella skäl, till exempel en mycket skicklig specialist som jobbar privat. Sedan finns självfallet inget hinder att starta privat vård, men då får det finansieras privat också.
När det gäller doktorernas makt måste sjuksköterskor och patienter gå ett större inflytande. Ge sjuksköterskorna möjlighet att ordninera smärtlindring och dropp i samråd med läkare och patienter.
Undersköterskornas ord när det gäller själva omvårdnaden måste väga tyngre. Det är bra att de väldiga uppbåden av ronder har upphört, men nu kommer ofta en stressad läkare själv, vid en obestämbar tid. Organisera upp detta bättre med fasta tider, och minst en läkare, sjuksköterska och undersköterska. Det krävs också fler transportörer, det blir rejäla tidsförluster och väntan idag. Börja med att förse operation och röntgen med en fast stab av transportörer. Många ska ju dit.
Till sist måste vården tillföras mer resurser, 2012 lades 327 miljarder på sjukvårds, inklusive tandvård och subventionerade mediciner. Det motsvarar endast tio procent av BNP (procenten har bara ökat med 0,1 procent sedan 2001) och 14 % av de offentliga utgifterna. Denna sifftra behöver höjas med tjugo procent det vill säga 66 miljarder, till glädje för patienter, vars lidande minskar och personal som får en bättre arbetsmiljö.Då ökar också procenten av BNP till tolv procent. Sveriges kommuner och landsting bedömer själva att resurserna måste öka med trettio procent före år 2030.
Om även den planerade vården bedrivs i tre skift som också gäller läkare, ingen jour alltså; så kommer köerna till undersökningar och behandling samt operationsköer att betas av snabbt, vilket höjer folkhälsan och minskar sjuskrivningarna. En stor del av merkostnaden betalas således av minskade kostnader för sjukpenning. Om detta inte skulle räcka finns gott om pengar i bankerna. Deras vinster uppgick till nittio miljarder förra året. Statliga bolag som Vattenfall och LKAB tjänar också storkovan. Det räcker alltså gott och väl till att ge alla den sjukvård de behöver. Och om bankerna motsätter sig, eller saboterar ett sådant beslut bör de överföras till samhället. Egentligen behövs bara en bank, de har nästan samma räntor och räntenetto; lika orimligt höga avgifter. Ett statligt bankväsende skulle också medföra större politiskt inflytande, samt ökat inflytande för personalen
Jag var sjukskriven 50% men innan sjukskrivningen tog slut slutade FK betala fast jag hade läkarintyg, det är nu nästan sex månader sedan. Jag har fast jobb och arbetar där 50% vilket jag troligen kommer inte att klar av så länge till. Nu lever jag av det lönen som jag får från mitt arbete, men vad gör jag om det inte går längre? Jag är 58 år och har kvar några år till pensionen.
Jag har ME och trots läkarintyg från 3 läkare att jag inte kan arbeta får jag ingen ersättning. Jag har dessutom ett intyg från Arbetsförmedlingen där de skriver klart och tydligt att de kommit fram till , genom arbetsprövning, att jag inte har någon arbetsförmåga. Därför kan jag inte vara inskriven i jobb och utvecklingsgarantin heller. Jag är för sjuk för att arbeta enligt AF, mina läkare och jag själv men enligt FK är jag frisk nog att arbeta 100 %. Hur menar FK att man ska kunna försörja sig? Inte nog med att man är sjuk dessutom blir man straffad för det. Min sjukdom har förvärrats avsevärt på grund av all oro. Jag har överklagat ända upp till kammarrätten men fått avslag. Vad gör jag för fel? Kan inte sluta tänka på att jag gör något fel som inte blir beviljad ersättning.