Aleksandra Boscanin skriver i sin ledare i GP att Vänsterpartiet nu lyckats få igenom en sänkning av skatten för sjuka som lever med sjukersättning eller aktivitetsersättning. Som så många andra gör hon ett stort fel när hon kallar det för “bidrag”, det är inte bidrag, det är ersättningar från en gemensam försäkring. Många av dem som har långvarig sjukdom som gör att de aldrig mera kommer att jobba har just jobbat, många har dessutom jobbat sig sjuka.
Hon inleder sin ledare med: Vänsterpartiet har fått igenom en skattesänkning i regeringens vårbudget.
Ja, du läste rätt. Problemet är bara att de enbart vill sänka skatten för personer med sjuk- eller aktivitetsersättning; det vill säga de som inte jobbar.
Hela texten dryper av förakt för de som inte fått det liv de hoppats på och planerat för. Ett liv med social samvaro, fritidsaktiviteter och en möjlighet att arbeta och därigenom påverka sin ekonomi på olika sätt. Som frisk och arbetande kan du jobba över, klättra i karriären på olika sätt, vidareutbilda dig eller byta yrke/arbetsplats. Med sjukersättning eller aktivitetsersättning finns bara ett sätt att öka inkomsten och det är genom politiska beslut om ersättningens storlek eller som nu, sänkning av skatten. Aleksandra Boscanin kallar skattesänkningen för en höjning av bidrag vilket alltså är helt fel, de inkomster som är bidrag betalar man nämligen ingen skatt på, jämför med försörjningsstöd, bostadstillägg eller bostadsbidrag.
Så ja, Aleksandra Boscanin, du läste rätt – sjukersättning och aktivitetsersättning är inga bidrag.
Innan du får någon av de här ersättningarna har du ofta varit sjuk länge, provat olika medicinska behandlingar och rehabiliteringar, provat andra jobb och ofta gått ner i både tid och lön. Det är inte som med sjukpenning att du bara anmäler att du söker och så kommer det in på kontot. Det föregås av långa, omfattande och ofta mycket jobbiga utredningar och ändå är risken stor att du får avslag på din ansökan. Om du beviljas ersättning får du förbereda dig på att i resten av ditt liv leva i fattigdom och att du inte kan förvänta dig någon förbättring av din hälsa och arbetsförmåga. Både din sjukdom och din ekonomi sätter käppar i livet och man kan inte leva det där livet man både hoppats och planerat för. Men, man ska också bemöta den stigmatisering det innebär från de som tycker att man inte förtjänar ens det lilla man efter en omfattande utredning bedömts ha rätt till? Vi ska vara glada och tacksamma för de kronor vi får och dessutom helst känna lite skam och skuld?
Vi sjuka betalar högre skatt än de friska därför att vi inte kan jobba och det tycker Aleksandra Boscanin är helt i sin ordning, hon kallar Vänsterpartiet för “arbetsfientligt” och man kan ju fundera på vilka hon är fientlig emot. Mig?
Jag har sjukersättning och betalar mera skatt än arbetande, skattesänkningarna som gjorts genom jobbskatteavdrag nådde inte sjuka men finansierades genom att ta överskottet i sjukförsäkringen för att finansiera det.
Aleksandra Boscanin, du läste rätt – sjuka fick avstå trygghet för att friska skulle få skattesänkningar.
När sjuka betalar högre skatt är de med och betalar både till sig själva och andra för att vi ska ha en fungerande välfärd. Vi får också vara med och betala till RUT och ROT som är skattesubventioneringar, för de som har råd att anlita hantverkare och hemhjälp, när de vill ha livspusslet att gå ihop lite smidigare. De sjuka som verkligen skulle behöva den hjälpen har oftast inte råd, de får klara det bäst de vill. När kropp och ekonomi inte motsvarar önskningarna och förhoppningarna är faktiskt så lite som några hundralappar i månaden en hjälp att både äta, bo och köpa mediciner.
Aleksandra Boscanin, du läste rätt, det handlar inte om att “få ihop livspusslet” – det handlar om att klara sig över huvud taget.
Vi behöver vettiga ersättningar som går att leva ett drägligt liv med men vad vi inte behöver är föraktet från människor som fortfarande är friska, vi behöver inte skam och skuld och vi skulle uppskatta om folk som uttalar sig offentligt åtminstone kunde lära sig skillnaden mellan bidrag och ersättning.
“Vänsterpartiet vill sänka skatten men bara för de som inte jobbar.”
Vi har inte valt “att inte jobba”, vi har drabbats av sjukdom eller skada som fråntagit oss vår hälsa och arbetsförmåga. Nu ska vi hantera sorg, ilska och besvikelse för hur livet blev samtidigt som vi ska hantera vår sjukdom med allt vad det kan innebära.
Men vi ska inte behöva ta emot föraktet från oinsatta ledarskribenter som inte kan skilja på bidrag och ersättning och som inte vill unna oss ersättningen från en försäkring vi betalat till i många år. Samma försäkring som bekostade jobbskatteavdragen.
Jag tänker följande: Var finns empatin och förståelsen för människor som skadats allvarligt på sitt arbete?
Kanske hon inte har insikter om livet och dess vedermödor vid arbetsskada och försäkringarna som följer med i detta svåra utredande. Kanske blir det som förr i tiden, att man förstår inte innan man själv hamnar i denna situation?
Och som sagt; det är en försäkring som man har betalat från dag 1. Varför heter det annars för, Socialförsäkring, Arbetsskadeförsäkring osv.
Till tidningen revolution
Utförsäkrad och tvingad att söka arbete trots sjukdom
Jag är en av de 86 000 som sedan 2008 har utförsäkrats av försäkringskassan tvingas att söka socialbidrag, vilket skedde från januari 2016assan. Själv drabbades jag av det i mars 2015. Under återstoden av 2015 fick jag sjuklön och avgångsvederlag, men sedan kastades jag ut i kylan. Det betyder att tvingas söka socialbidrag, vilket skedde i januari 2016. Att söka socialbidrag betyder att dina inkomster och utgifter granskas. Tjänar du något extra dras det av från socialbidraget så extrainkomster lönar sig inte. Mina utgifter måste styrkas med kvitton. Det kan till och med ske hembesök.
Den summa jag tilldelas är 4000 – 4500 plus hyra, vilket bara räcker till mat och det nödvändigaste i övrigt. Att gå på bio, äta ute eller resa borr är bara att glömma när man som jag lever på existensminimum. Istället känner man sig fattig och sjuk och att ha ont om pengar vilket gör smärtorna som sjukdomen innebär värre. Dessutom känner man sig värdelös när man har förlorat sin yrkesstolthet, sitt jobb, sina pengar och sin hälsa. Det vore bra om de välbetalda stadsråden, eller direktörerna i privata storföretag fick leva på socialbidrag. Då kanske de tog mer hänsyn till oss som har det sämst i samhället.
Detta förhållande är en av de värsta sjukdomarna som det kapitalistiska systemet för med sig. I ett av världens rent potentiellt rikaste länderna slås människor ut på grund av kroniska sjukdomar och skador. Jag har själv tvingats lämna mitt arbete som lärare. Min yrkesstolthet har grusats. Sjukdomen betyder att inte bara hälsan har försämrats utan också ekonomin. Jag har tvingats sälja min bil och får cykla nu trots mina sjukdom. Men sådan är kapitalismen. Blir du sjuk kan det leda till att du förlorar ditt jobb och att såväl din hälsa som din ekonomi försämras utan att du själv har någon skuld i det. Många drabbas värre än undertecknad. Det finns människor som har cancer och andra svåra sjukdomar men som ändå nekas sjukpenning, detsamma gäller många som är sängliggande med svåra smärtor kroniskt.
De förhållanden som uppvisas i Ken Loach senaste film”Jag Daniel Blake”gäller även i Sverigeoch protesterar
Där tvingas en hjärtsjuk sextioårig man att låtsas söka jobb för att få bidrag. Till sist slår han bakut och protesterar
Det är en skam att regeringen låter detta fortgå. Tidsgränserna, som innebar att sjukpenningen kunde dras in efter ett år och upphävas helt efter tre år har slopats, men detta gäller inte retroaktivt. Jag kräver därför att jag och de an 86 000 som utförsäkrats åter ska få sjukpenning. Dessutom måste sjukpenningen höjas från 80 till 90 procent av lönen. Sjukersättningen som ges till kroniskt sjuka är bara strax över 60 procent och borde också höjas till 90 %. Denna botten i välfärden måste stärkas. Det finns gott om pengar i de stora företagen och bankerna. Enbart bankerna hade vinster förra året på etthundra miljarder. Använd dessa resurser till välfärd. Om kapitalisterna sätter sig emot detta är det bara att förstatliga de stora företagen och bankerna om det krävs för att få fram de pengar som behövs. Sluta fjäska för kapitalisterna. Det krävs en revolutionär socialistisk politik nu för att garatera en offentlig sektor som täcker alla behov samt arbete, utbildning, billigt boende och social trygghet för alla. Genom masskamp kan detta genomföras om det bara finns en ledning som vet vad den vill
Martin Oskarsson
11april 2017
Bra skrivet av dig Martin. Plus att det inte skall vara så lätt att bli av med sin SGI. P.g.a Af,s och F-kassans oförmåga att samarbeta med varandra och kommunicera med sjuka ,skadade och arbetslösa i rätt tid.
Det är också ett stort problem för mig och alla andra som är kroniskt sjuka men som aldrig har kunnat vara friska nog att arbeta överhuvudtaget, vi får garantiersättning vilket är den lägsta möjliga ersättningen man kan få vid aktivitetsersättning/sjukersättning.
Det känns som ett hån att bli bestraffade av fk för att man inte haft “turen” nog att vara frisk nog att jobba någon gång i sitt liv.
Sedan får de flesta som faktiskt har jobbat ut alldeles för lite då de oftast fått gå ner i tjänst bit för bit innan de tillslut blev dåliga nog att sluta helt :(.
Samtidigt ser man hur nära samarbetet är mellan försäkringsgivare, försäkringskassan och domstolarna.
Kanske inte så konstigt om den försäkrade alltid får svarte petterkortet i sin hand. Afa, försäkringskassan och domstolarna har ju riggat alla juridiska möjligheter för den enskilda, som inte ens får juridiskt biträde ens.
Detta är oroande och kränkande då detta inte kan anses vara opartiskt eller oberoende. För att inte tala om rättssäkerheten och rättsskyddet för den som har försäkrat sig i olika försäkringar i facket(afa) och socialförsäkringen (försäkringskassan).
Då man inte kan få en advokat via hemförsäkringen så sitter den enskilde utan möjligheter att föra sitt ärende vidare.
Jag var på sahlgrenskas akut idag med kramp i magen och smärta i bröstet och ryggen. I ambulansen lovade de att jag skulle få smärtlindring. Efter att ha legat ett par timmar med kontroll av andning och syresättnoing kom en doktor och undersökte mig ordentligt. En ros till det. Efter en timme kom han tillbaka och sa att jag måste åka hem och att jag inte fick några mediciner annat än alvedon. Visserligen visade EKG vissa förändringar. Dessutom var blodvärdet lågt. Efter mycket tjat fick jag en sjukresa hem. De ansvariga på akuten liksom läkaren borde skämmas. Jag ska anmäla dem till patientnämden
Martin oskarsson
Såggatan 63
Göteborg
0700380862