Sent på tisdagskvällen publicerade Dagens Nyheter en debattartikel av socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. Vi ser en del bra åtgärder men en del kan vara svåra att förutsäga resultatet av. Och så är det en del som man skulle vilja ha förtydligat och utvecklat. Vi antar att det kommer mera detaljer senare och det kommer säkert flera reaktioner och analyser de närmaste dagarna.

Strandhäll börjar sin text med att skriva att nu får det vara slut på att folk blir sjuka av jobbet och senare hamnar mellan stolarna. Hon vill se över begreppet normalt förekommande arbete och särskilda skäl vid bedömning av arbetsförmåga. Det som Försäkringskassan själva påpekat i ett brev till regeringen. Hon skriver att hon vill se en sjukförsäkring som ger ekonomisk trygghet och ett gott stöd för att sjuka snabbt ska bli friska och komma tillbaka till jobbet. Hon vill också att de som får beslut från Försäkringskassan ska kunna förstå det beslutet. “Ett stort problem i dag är att alltför många människor blir sjuka av sitt jobb. Det tänker jag inte acceptera. Lösningen finns därför ofta på arbetsplatserna, både för det förebyggande arbetet och för vägen tillbaka. Här har arbetsgivare och fackliga organisationer ett stort ansvar.”

Angående arbetsmiljön skulle jag vilja se lite mera om arbetsgivarens ansvar för vad händer när en arbetsgivare inte gör vad den anses vara skyldig att göra? Inte mycket så fram med lite sanktioner där till de som inte tar sitt ansvar, det skulle kanske fungera som incitament? När Strandhäll presenterade sitt åtgärdspaket med 28 punkter var en av punkterna “arbetsgivares medfinansiering av sjukförsäkringen”. Men efter en riktig skräckpropaganda från Svenskt Näringsliv slapp arbetsgivarna undan. Igen. Dessutom har vi en arbetsmiljölag som man skulle kunna tillämpa hårdare. Att det fattas händer i vården och att det ska lösas genom omorganisationer fungerar inte, låt facken ist få flera anställda att representera, låt inte läkarna drunkna i administrativa bördor utan låt dem ägna sig åt sina patienter i stället, kräv att arbetsgivare ser till att det finns de resurser som behövs för att utföra de arbetsuppgifter som krävs, att det finns arbetskamrater, arbetsmiljö och organisation som stöder möjligheten till ett gott arbete. Det är inte fackets uppgift att se till att det finns men kanske att påtala att det inte gör det?

Hon nämner fem punkter som jag här återger helt från Dagens Nyheter med egna kommentarer under. Kommentarerna kan mycket möjligt komma att fyllas på efter hand.
(Hur kan man släppa det här så sent på kvällen?)

1.En välfungerande försäkring som ger stöd och leder till jobb.
Regelverket i sjukförsäkringen ska gå i takt med förändringar i samhället och människors behov. Vi får signaler om att det ibland inte gör det, vilket vi tar på stort allvar. Det kan till exempel handla om att en rehabilitering avbryts för att man når en tidsgräns, trots att den erbjuder de bästa möjligheterna att återgå i arbete. Det finns också de som känner oro för hur Försäkringskassan bedömer förmågan att arbeta. Regeringen tillsätter nu en utredning som får i uppdrag att se över tillämpningen av begreppet normalt förekommande arbete samt särskilda skäl vid bedömning av arbetsförmåga. För att få resultat redan nu har vi gett Försäkringskassan som mål att vidta åtgärder för att öka förståelsen för sina beslut, de måste vara tydliga och begripliga. Det innebär inte att alla kommer vara nöjda med sitt beslut, men att alla ska kunna förstå varför beslutet ser ut som det gör. Och det ska inte komma som en överraskning.

Kommentar: att regeringen tillsätter en egen utredning om vad som är normalt förekommande arbete är bra. Här driver Vad kommer först?Domarna i Högsta Förvaltningsdomstolen eller svaren från regeringens utredare?LO/TCO Rättsskydd två fall i Högsta Förvaltningsdomstolen. Robert Sjunnebo, som driver det ena fallet för LO, sa i en intervju i Kommunalarbetaren att “innan domarna kommer blir det ingen förändring. Alla instanser kommer att avvakta dem och det kan dröja innan de kommer. Men hellre att det blir rätt än snabbt.” Låt oss hoppas att det nu iaf snabbas på lite mera än vad man tidigare vågat hoppas på. Man ska också se över hur man kan använda “särskilda skäl” vid bedömning av arbetsförmåga och det ligger helt i linje med vad Försäkringskassan själv skrivit i ett brev till regeringen. Det kan vara en orsak att man ser att de hårda tillämpningarna av reglerna gjort att det har varit väldigt svårt att få sjukersättning godkänd och sjuka stressas och försämras ist onödiga långtidssjukskrivningar. För 2017 hade man räknat med att 18 000 människor skulle beviljas sjukersättning och det blev ist bara knappt 7 000.
Att man redan nu ger Försäkringskassan uppgiften att vidta åtgärder för att den som ansökt ska förstå beslutet som ska vara tydligt och begripligt lämnar en del att fundera på. När man har en egen upplevelse som stämmer överens med läkares intyg och Försäkringskassan bedömer helt annorlunda kan det nog inte vara förklaringen det hänger på. Särskilt när Arbetsförmedlingen gör en bedömning som går helt emot Försäkringskassans bedömning av arbetsförmågan. Vilket tar oss till nästa punkt.

2. Nolltolerans – ingen ska falla mellan stolarna.
Nyckeln till en god rehabilitering ligger i ett gott samarbete och god kommunikation mellan arbetsgivare, hälso- och sjukvård och Försäkringskassan. Här har Försäkringskassan ett stort ansvar som måste växlas upp. De får ett uppdrag om att vara mer närvarande, både i kontakten med individer och andra aktörer. Läkarintyg skickas fram och tillbaka, vilket skapar osäkerhet för de sjukskrivande läkarna, otrygghet för individen och svårigheter för Försäkringskassan att göra sitt jobb. Det ger en dålig arbetsmiljö inom både sjukvården och på myndigheten och i slutändan är det individen som får betala priset. Vi ger därför ett uppdrag om bättre dialog mellan hälso- och sjukvården och Försäkringskassan. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen får ett nolltoleransuppdrag, det måste bli ett slut på att människor faller mellan stolarna.

Kommentar: “växla upp Försäkringskassans ansvar”! Bra, där har det inte fungerat alls när läkare, arbetsgivare eller individ har Försäkringskassan dyker sällan upp på möten som önskats av sjuka, läkare eller annan utan bara på de möten de själva kallat till.velat ha möte med Försäkringskassan för att göra upp planer eller lösa problem. Försäkringskassan har nästan helt slutat att dyka upp på möte som de själva inte kallat till. Nolltolerans mot att folk hamnar mellan Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens stolar stolarna är också en god nyhet. Men hur ska det lösas om Försäkringskassan bedömer att det finns hundra procents arbetsförmåga samtidigt som Arbetsförmedlingen finner att det inte finns någon? Ska det då hållas någon förhandling där det mest blir en överenskommelse mellan två myndigheter där båda kompromissar? Där vill jag veta mera om hur det är tänkt att fungera men toppen om det kan gå att få det att fungera för som sagt måste det bli ett slut på att folk hamnar mellan stolarna.

3. Slut på stuprören.
Det är en människa som blir sjuk och en människa som ska bli frisk igen. Det måste stå i centrum. Vi behöver se över individens resa genom sjukförsäkringen, så att hon på allvar hamnar i centrum och se till att det regelverk vi har ger trygghet och ett gott stöd tillbaka till hälsa och jobb. Därför tillsätter regeringen en nationell samordnare som ska ha individens och samhällets bästa för ögonen.

En nationell samordnare kan koncentrera sig på individnivå, inte på samhällsnivå där målet för sjukpenningtalet på 9 dagar ligger.

Kommentar: vi hoppas att det här betyder att man kommer att kunna se och identifiera problem och flaskhalsar i hela kedjan, ända från första sjukskrivningsdagen till första dagen i arbete efter att man återfått hälsa och arbetsförmåga. Att man ser på individ, arbetsgivare, vården, rehabilitering, Försäkringskassan och alla andra aktörer som kan var aktuella. Rätt utfört kan det här vara ett bra sätt att hitta svaga och felaktiga länkar men också ett utmärkt sätt att hitta de så viktiga goda exemplen. Om man dessutom har individen i centrum kan man koncentrera sig på individnivån, inte på samhällsnivån där det där sjukpenningmålet på 9 dagar ligger. Det skulle man ju inte alls behöva störa den nationella samordnaren med utan där skulle uppdraget vara “bästa vägen till hälsa och återgång till arbete”.

 

4. Trygghet och rätt person på rätt plats.
Vi har dragit igång ett arbete för att analysera sjukersättningen, det som tidigare kallades för förtidspension. I dag är det väldigt få som får sjukersättning beviljad. Rätt person ska vara på rätt plats för att vi ska kunna ge stöd på bästa sätt. Samtidigt måste vi se till att regelverket inte lägger hinder i vägen för den som har sjukersättning att få en meningsfull sysselsättning.

Det är ett hot mot demokratin att inte våga engagera sig politiskt.

Kommentar: där hänvisar jag först till det där brevet Försäkringskassan skickat till regeringen.
För det andra så vore det bra om man med meningsfull sysselsättning menar att de som lever på sjukersättning kan få ägna sig åt en hobby eller ett intresse utan att behöva vara rädd för att mista sin inkomst. Att få göra de saker man kan och orkar ibland ger ett större välbefinnande och ger ett liv med mera lust, för det kan man behöva även om man inte arbetar heltid.
Som det är nu vågar sjuka ofta inte engagera sig i något av rädsla för att bli av med inkomsten, det är ett hot mot demokratin eftersom jag vet att det är ofta engagemang i samhälle och/eller politik som man avsäger sig för att man inte törs ta risken.

5. Bättre anpassad sjukförsäkring.
Det ska vara lättare att bli frisk och komma tillbaka till jobbet så snabbt som möjligt. Regelverket ska hjälpa, inte stjälpa detta. Är du sjukskriven på halvtid så utgår reglerna från att du arbetar halvtid varje dag. Så fungerar varken verkligheten eller människor. Vi vet att arbetet är en friskfaktor, då ska sjukförsäkringen också erbjuda möjlighet till arbete för den som kan arbeta. Här finns till exempel ett spännande initiativ mellan Försäkringskassan och Sahlgrenska sjukhuset där cancerpatienter som önskar får arbeta i den utsträckning de orkar. Det vill jag analysera vidare.

Låta sjuka jobba när och hur de kan!Kommentar: det här är viktigt och jag har ett förslag som jag vet att regeringen redan tittar på. Det finns i Danmark någo somkallas för Flexjobb. Förenklat betyder det att man jobbar på en heltidstjänst så mycket man klarar och när man klarar det. Arbetsgivaren betalar lön för faktisk arbetstid och staten står för övrig kostnad. Det har fungerat bra i grannlandet och både individ och arbetsgivare är nöjda samtidigt som statens kostnader minskat. Att lägga arbetstiden där förmågan finns måste ju vara det optimala.

 

Strandhäll skriver att det här är huvudpunkterna så visst betyder det på att det finns mera och dessutom mera detaljerat? Och vem vet, kanske det redan kommit när det här publicerats medan jag antagligen fortfarande sover.