Skriven av

Utförsäkrad, fattiggjord och uppretad. Efter steloperation av rygg arbetstränande jag och försökte med alla medel ta mig tillbaka till egen försörjning. Har nu hel sjukersättning. Jag vill se en upprustning av de nedmonterade trygghetssystemen. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Foto: John Ash

3 kommentarer

  1. Miri Mari
    Miri Mari at | | Reply

    Tack för att Soluppropet finns, återigen!

    Det är skönt att det finns en oberoende granskningsmyndighet (ISF) som objektivt bevakar FK. Strandhäll kommer vinna på sin empati gentemot oss sjuka. Hon vill oss väl och tänker rätt, tillomed tar exempel från sig egen familj. Hon vinner långt i mina ögon.

    Vi avvaktar och ser hur hon vinner i riksdagen också. Håller tummarna för henne.

    Vill inte vara jättepolitisk men jag röstar på Solrosuppropet!

  2. martin oskarsson
    martin oskarsson at | | Reply

    Regeringen överväger att införa nya tidsgränser för sjukdomar och sju
    skrivning och hårdare kontroller. Detta är ett slag i ansiktet på alla oss som blivit utförsäkrade av handläggarna. Gränserna togs bort men gällde inte retroaktivt, så 86 000 är kvarvarande utförsäkrade. Jag vädjar till regeringen att dra tillbaka sitt förslag, i humanitetens intresse. Jag och många andra får leva på socialbidrag, 4000 plus hyra. Det räcker inte till alla räkningar. Vi utnttjar inte systemet eller kräver ersättning för att luras.
    Upphäv utförsäkringarna. Höj sjukpenningen till 90 procent och socialbidraget till tolv tretton tusen

    Martin oskarsson
    Såggatan 63
    41467 GBG
    0700380862

  3. martin oskarsson
    martin oskarsson at | | Reply

    Inga profiter i vården

    Den offentligt finansierade privata vården sysselsätter idag 120 000 personer framförallt i vårdcentraler men också ett antal sjukhus. Det motsvarar mer än en tredjedel av de 330 000 som jobbar åt landstingen. I borgerliga tidningar hyllar man denna så kallade valfrihet.
    ”Släpp vinsten loss och svensk sjukvård blir »en glimrande framtidsbransch«, skriver Expressen (3/8 2004). Låt sjukvården lära av dagligvaruhandeln så får vi »allt mer och allt bättre varor att välja på för allt mindre pengar«, står det i Svenska Dagbladet (7/3 2005). »Vinstdrivande vård krävs för att rädda välfärden« skriver förre fp-ledaren Bengt Westerberg och tidigare socialdemokratiske finansministern Kjell-Olof Feldt i Dagens nyheter 4/7 2006
    De hundra största privata vårdföretagen fick 32 miljarder i skattepengar 2011. Sedan dess har det troligen ökat. De sju största hade en vinst som motsvarade fem procent av intäkterna på två miljarder. Det är hundra miljoner, ingen dålig siffra jämfört med personalens löner som för sköterskor ligger på tjugofem till trettio tusen. Eller de som är sjuka och lever på sjukpenning som i bästa fall är 16 000 efter skatt, för att inte tala om de som är utförsäkrade eller lever på socialbidrag av andra skäl. Då for du nöja dig med endast fyra tusen plus hyra. Av  de  sju  stora ägs alla utom Praktikertjänst och Aleris av riskkapital. Praktikertjänst tillhör drygt 2 100 läkare och tandläkare. Aleris har familjen Wallenbergs investmentbolag Investor som huvudägare. Praktikertjänst startade redan 1960. Företaget drog 2011 in nästan 9 miljarder, hälften på tandvård, och är landets största vårdkoncern. Drygt en miljard blev resultatet i rörelsen. Det ger en unikt hög rörelsemarginal, 8 procent. Av de riskkapitalägda är skandaliserade Carema störst. Carema hade intäkter på 6,5 miljarder förra året. Rörelsevinsten blev 280 miljoner kronor.
    Trots att de tillåts tjäna pengar på oss sjuka och skattebetalarnas pengar ojar de sig, med hänvisning till de stora börsbolagen vars avkastning ligger på 12 % i snitt. Men då kan de ju lika gärna lämna vården och satsa på industriell verksamhet istället!Varför satsar de då på vård istället? Ja troligen för att det ger säkra intäkter. Helt privat finansierad verksamhet går ju upp och ned allt eftersom konjunkturernas rörelser. Ena året är det höga vinster, andra år förluster. Offentlig verksamhet som vård och skola ger däremot stabila intäkter som kompenserar för att avkastningen ett enskilt år är lägre. Så de har inte mycket att klaga på. Detsamma gäller skolföretagen. Ändå borde staten göra slut på deras klagan genom att återkommunalisera vården och skolan. Det ska inte vara tillåtet att göra vinster i välfärden. Skälet, förutom att det kostar, är att det snedvrider resurserna. Bertholds som är läkare på Skövde sjukhus skriver i läkartidningen:
    ”Privatiseringsförespråkare tycks bortse från att marknadsstyrning förutsätter drivkraften att generera ekonomiska vinster, medan sjukvård i sig huvudsakligen skapar humanitära vinster. Sjukvård genererar ofta mer kostnader ju effektivare den blir. Patienter med sjukdomar som för några år sedan hade lett till döden kan idag med hjälp av nya behandlingar leva många år till, innebärande humanitära vinster men också ökade kostnader bland annat i form av längre tids behandling med dyra läkemedel och flera medicinska kontroller.”
    Den så kallade ”Valfriheten” medför också att vårdcentraler inte startas där de behövs mest utan där de så kallade ”kunderna” är flest och lönsamheten är störst. Redan idag ser vi i Sverige privata kliniker främst inom opererande specialiteter med snabb patientomsättning, inte inom till exempel geriatrik och demenssjukvård, där lönsamheten är lägre men sjukvårdsbehoven inte mindre. Vinstdriven vård ökar således risken för onödig, kostsam vård eller överbehandling. I länder med en stor andel privat sjukvård används med antibiotika jämfört med Sverige, vilket också leder till fler problem med resistenta bakterier. Det är dessutom inte bara onödiga undersökningar, läkemedelsbehandlingar och återbesök som vinstdriven prestationsersättning leder till. Även onödiga operationer utförs av lönsamhetsskäl. Detta har lett till så stora kostnader i till exempel Schweiz – ett land med privat sjukvård – att flera företag erbjuder rabatter om patienten accepterar en sk ”second opinion” ikring frågan om operationens nödvändighet. Bland de ingrepp som denna klausul innefattar kan nämnas kejsarsnitt, höft- och knäproteser och diskbråcksoperation.
    ”Westerberg och Feldt skriver att »på en konkurrensmarknad överlever bara de företag som erbjuder brukarna sådana tjänster som dessa vill ha«. Men hur skall patienten veta om hon behöver få (vill ha!) livmodern bortopererad? Om titthålskirurgi krävs för att bedöma det onda knäet? Om ultraljud är nödvändigt för att diagnostisera en urinvägsinfektion? Om antibiotika måste ges intravenöst?”
    I själva verket är det mindre komplicerat att beräkna kostnaderna i en offentlig sjukvård eftersom den är planerad. Dessutom kan man pressa läkemedelskostnaderna, vilket alla som idag går till ett apotek kan se, du erbjuds det billigaste alternativet. Dessutom kan pengarna föras över till de områden där behoven är störst, till exempel till att behandla äldre. istället för att hjälpa barnlösa. När sjukvården är vinstdriven påverkas vården av vilka mediciner, behandlingar, undersökningar och operationer som ger störst vinst, det vill säga som gör att patienterna återvänder.
    ”Det leder till bruket av nya, mycket dyra produkter med liten marginell nytta, till ökat antal kontroller för banala sjukdomstillstånd och till medikalisering av sociala problem och det normala åldrandet.”
    Vad är då alternativet? Ja självfallet att all offentligt finansierad vård också bedrivs offentligt och att eventuella entreprenader endast ska få finnas om det finns väldigt speciella skäl, till exempel en mycket skicklig specialist som jobbar privat. Skattepengar är till för offentlig verksamhet och ska inte slösas bort på profiter. Människor måste veta att pengarna hamnar på rätt ställe. Det är en principfråga. Sedan finns självfallet inget hinder att starta privat vård, men då får det finansieras privat också. Till sist måste vården tillföras mer resurser, 2012 lades 327 miljarder på sjukvårds, inklusive tandvård och subventionerade mediciner. Det motsvarar endast tio procent av BNP (procenten hade bara ökat med 0,1 procent sedan 2001) och 14 % av de offentliga utgifterna. Denna siffra behöver höjas med tjugo procent det vill säga 66 miljarder, till glädje för patienter, vars lidande minskar och personal som får en bättre arbetsmiljö. Då ökar också procenten av BNP till tolv procent.
    Om även den planerade vården bedrivs i tre skift så kommer köerna till undersökningar och behandling samt operationsköer att betas av snabbt, vilket höjer folkhälsan och minskar sjukskrivningarna. En stor del av merkostnaden betalas således av minskade kostnader för sjukpenning. Om detta inte skulle räcka finns gott om pengar i bankerna. Deras vinster uppgick till nittio miljarder förra året. De statliga bolagen är inte fattiga. Under första halvåret 2017 uppgick deras vinster till ca 11 miljarder en ökning med 22 procent jämfört med året innan. Enbart Vattenfall tjänade ca sex miljarder och Telia 2,54 miljarder. Det räcker till att bidra till en sjukvård som är till nytta för befolkningen och värdig ett potentiellt rikt lands som Sverige. Och om bankerna motsätter sig, eller saboterar ett sådant beslut bör de. överföras till samhället. Egentligen behövs bara en bank, de har nästan samma räntor och räntenetto och lika orimligt höga avgifter. Ett statligt bankväsende skulle också medföra större politiskt inflytande, samt ökat inflytande för personalen

Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.