Den 1 februari 2016 togs den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen bort. Vi saknar den inte utan vi räds istället att den ska komma tillbaka på grund av ett riksdagsbeslut där Alliansen och SD röstat emot regeringen och fått igenom att man ska se över möjligheten att återinföra den. 

När den bortre tidsgränsen vill försvaras brukar man hävda att utan den lämnas människor utan stöd och insatser för att återgå till arbete. Under de år utförsäkringarna pågick utförsäkrades vid 130 000 tillfällen människor från sjukförsäkringen, nästan 10 000 utförsäkrades två gånger och några hann med det tre gånger. Än så länge har vi aldrig sett någon bli frisk av själva utförsäkringen, varken den första, andra eller tredje gången. Att återfå hälsa under otrygghet, oro och fattigdom är inte så lätt utan när det kommer till att värna människors hälsa  är det helt kontraproduktivt.

Under Alliansregeringen infördes rehabiliteringskedjan vilket inte var annat än tidsgränser för möjlighet att neka sjuka ersättning från sjukförsäkringen, rehabiliteringskedjan har inte fungerat någon gång och effekterna av den har varit det motsatta mot vad som sas vara intentionen; att få sjuka i arbete och att minska antalet människor i sjukförsäkringen. Två procent av de utförsäkrade gick till arbete utan anpassningar eller anställningsstöd och antalet individer i sjukförsäkringen ökade dramatiskt, trots 100 000 som kastades ut. De flesta gick tillbaka till sjukförsäkringen igen, sjukare och fattigare. Ännu några gjorde varken eller utan “försvann”. Drygt 16 000 människor återfanns ingenstans, inte i sjukförsäkringen, inte hos Arbetsförmedlingen, de gick inte någon utbildning eller levde på försörjningsstöd. Det är rimligt att anta att de blev “anhörigförsörjda” av partner eller annan närstående. Men lite svinn får man räkna med? Eller som Reinfeldt sa “det är fint när människor tar hand om varandra”.

Det är alltså det vi har att se fram emot om Alliansen och SD får sin vilja igenom. Enligt en undersökning gjord av LO vill inte svenska folket ha en stupstock i sjukförsäkringen, så mycket som 85 procent anser att det inte ska finnas en tidsgräns där ingen hänsyn tas till individens hälsa utan man kastas ut utan någon som helst prövning av hälsa, situation eller arbetsförmåga. Moderaterna vill också att nivåerna i sjukförsäkringen ska minska, mindre pengar till den som blir sjuk alltså, de föreslår att sjukpenningen ska uppgå till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten från dag 90 och till 70 procent från dag 365. De föreslår också ett sänkt inkomsttak. Vidare vill de också införa en till karensdag. Man håller alltså fast vid tanken att ekonomisk utsatthet och osäkerhet är hälsofrämjande. Vi andra vet att det är just de sakerna som brukar beskrivas som två orsaker till sämre hälsa och kortare livslängd.

I motionen om införandet av den bortre tidsgränsen skriver Johan Forell (M), som är författare av motionen att förutom att den bortre tidsgränsen bör återinföras i sjukförsäkringen menar vi att en regelbunden uppföljning av den försäkrades arbetsförmåga bör ske under hela sjukfallet fram till den bortre tidsgränsen.

Vi ser ju alla att kontrollerna vid de tidiga tidsgränserna, dag 90, 180 och 365 ökat dramatiskt med en hel del tveksamma avslag och indragningar som följd så ett införande av stupstocken finns inget fog för. Centern, Liberalerna, KD ställer sig tillsammans med Moderaterna bakom motionen och SD ger sitt bifall till den.

Men vad betyder det att riksdagen till regeringen lämnat ett tillkännagivande om att se över återinförandet av stupstocken? Måste det göras? Regeringen är skyldig att utreda det, analysera och återkomma med svar. Johan Forsell, som är Moderaterna drivande och ansvarige i de här frågorna fortsätter att stöta på och påminna. Senast den 10 januari i år genom en skriftlig fråga.

Forsell: den 14 december 2017 uppmanade riksdagen regeringen att återkomma till riksdagen med ett lagförslag som återinför den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:
Hur ser tidsplanen ut för ministern när det gäller återinförandet av den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen i enlighet med riksdagens uttalade vilja?

Strandhäll: den bortre tidsgränsen infördes av alliansregeringen i syfte att minska sjukfrånvaron. Utfallet visar att åtgärden endast hade en marginell effekt på antalet långa sjukfall, utöver det rent statistiska. Under tiden den bortre tidsgränsen verkade steg sjukpenningtalet med 4,8 dagar eller drygt 80 procent. Jag kan konstatera att sedan borttagandet av tidsgränsen har sjukpenningtalet minskat. Försäkringskassan räknar med fortsatt nedgång under de kommande åren. Nedgången gäller också de långa sjukfallen, detta samtidigt som antalet nybeviljade sjukersättningar är på en låg nivå. Jag har därför svårt att se några positiva effekter av den bortre tidsgränsen. /…/ Jag ser att vi idag inte längre har stöd i riksdagen för det beslut vi fattade om att ta bort den ineffektiva bortre tidsgränsen. Jag kommer att analysera tillkännagivandet och återkomma till riksdagen i frågan om den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen.

Så vi firar lite att den bortre tidsgränsen avskaffats och samtidigt håller vi ett öga på vad som sker i arbetet med att återinföra den. Det är valår och det märks redan och aldrig går det att påverka partier så mycket som då så ta redan på hur just ditt parti resonerar i den här frågan och om du inte är nöjd så låt dem veta det. Skriv, ring eller på annat sätt hör av dig till dem så att vi om två år kan fira att det är fyra år utan utförsäkringar.

Länkar.

Video från riksdagsdebatten om återinförandet av stupstocken, sänkta ersättningar, flera karensdagar och sänkt tak på ersättningar.

Skriftlig fråga från Forsell till Strandhäll.