De senaste dagarna har vi sett hur regeringen backar i viktiga prestigefrågor när det gäller både sjukförsäkringen och rätten till personlig assistans, LSS. Försäkringskassans generaldirektör fick sparken, regleringsbrevet uppdaterades när det gäller sjukförsäkringen och sparkravet i direktivet för den pågående LSS-utredningen togs bort. Det här är viktiga delsegrar som framförallt innebär att vi nu kan börja bearbeta de andra problemen som kvarstår i sjukförsäkringen och LSS. Här nedan följer några viktiga nedslag i den senaste tidens händelser och därefter en analys och genomgång av vad som behöver göras nu.
13 april
Högsta förvaltningsdomstolen slår fast att sondmatning kan räknas som måltid och därmed ett grundläggande behov som kan ge rätt till personlig assistans. Försäkringskassan har alltså tolkat lagen fel och tvingas nu att ändra sin praxis. Funkisrörelsen har outtröttligt kämpat mot dessa absurda inskränkningar av rätten till personlig assistans och kritiserat kraven på besparingar och nedskärningar av LSS.
17 april
Media rapporterar att handläggare på Försäkringskassan får högre lön om de avslår många ansökningar om sjukpenning. Den första uppgiften kommer redan 22 januari i ETC, fler rapporter kommer 15-16 april. 17 april kräver vi i Solrosuppropet att generaldirektör Ann-Marie Begler agerar eller avgår. Vi har också kritiserat sparkravet i regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan, det vill säga målet att inte överstiga 9 sjukdagar per person och år. Med nuvarande takt kommer Försäkringskassan nå målet snabbare än planerat, vilket såklart är lätt om man massavslår ansökningar.
24 april
Riksrevision slår fast att reglerna för att få sjukersättning är alltför hårda och bör ändras så att fler personer beviljas ersättning. Regeringen hakar på och socialminister Annika Strandhäll påpekar att Sverige har OECD-ländernas hårdaste regler för sjukersättning och att rapporten från Riksrevision kommer att utgöra ett underlag i den översyn av sjukersättningen som påbörjades i slutet av förra året. Översynen ska vara klar i slutet av sommaren.
26 april
Försäkringskassans rättschef som varit drivande i de hårda tolkningarna av rätten till assistans avgår.
27 april
Strandhäll som ansvarar för sjukfrågorna meddelar att Försäkringskassans generaldirektör får sparken. Regeringen ändrar sitt regleringsbrev så att sparkravet på 9.0 dagar ska förstås som ett samhällsmål och Strandhäll säger i stort sett rakt ut att Begler inte har lyckats upprätthålla rättssäkerheten och stödet till individen.
30 april
Lena Hallengren som ansvarar för funkisfrågorna meddelar att regeringen ändrar sitt direktiv till LSS-utredningen, man tar helt bort det hårt kritiserade sparkravet ur direktivet.
Vad innebär det här och vad händer nu?
Ja, det är valår men de senaste dagarnas händelser innebär ändå en rejäl omsvängning i det fokus på fusk, kostnader och överutnyttjande som varit rådande i både sjuk- och funkisfrågor så länge nu. Men det är flera steg som kvarstår för en fungerande sjukförsäkring. Sparkandet av Försäkringskassans generaldirektör var viktigt. Genom att peta Begler markerar Strandhäll att Försäkringskassan inte kan använda vilka medel som helst för att uppnå sina mål. Det är bra att den markeringen görs. Regeringen har också uppmanat Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen att samarbeta bättre. Man har betonat att individer inte ska hamna mellan stolarna. Begler skötte uppdraget att få ner sjukpenningtalet bra, kanske för bra.
På presskonferensen betonar Strandhäll Försäkringskassans dubbla uppdrag, de ska både pröva rätten till ersättning och samordna de rehabiliteringsinsatser som ska utgöra ett stöd för individen. Det är uppenbart att Begler och Försäkringskassan inte lever upp till den senare delen i uppdraget. Det har också blivit tydligt att det råder en osund kultur på Försäkringskassan. En kultur där den sjuke omtalas i nedlåtande termer och där avslag genererar högre lön. Vi hoppas nu att bytet av generaldirektör är första steg mot en förändrad kultur på Försäkringskassan.
Det är tre delar som måste till för en fungerande sjukförsäkring. Det första delen handlar om hur Försäkringskassans som myndighet styrs. Yttersta ansvarig för detta har Begler varit. Försäkringskassans myndighetsutövning har varit ett problem i sig, nu hoppas vi att det här är första steget mot en lösning. Men att förändra kulturen på en stor myndighet kan vara som att vända en atlantångare. Vi kommer att ligga på och bevaka tills det sker!
Den andra delen handlar om regleringsbrevet, där målet om 9.0 sjukpenningdagar står med. Här har regeringen gjort en förändring i regleringsbrevet så att det blir tydligt att målet är ett samhällsmål och inte ett individmål. Vi kräver att målet med ett specificerat antal dagar ska tas bort helt.
Den tredje delen handlar om lagstiftningen. Liksom Riksrevisionen har påpekat är reglerna i sig för strikta. Vi ser också problem med de övriga tidsgränserna i sjukförsäkringen som fortfarande finns kvar. Sjukdomar följer inte fasta tidsgränser utan behöver bedömas individuellt och 180-dagarsregeln innebär i praktiken att det har blivit lättare för arbetsgivare att göra sig av med anställda som har drabbats av sjukdom. Vi ser problem med begreppet ”normalt förekommande arbete” som innebär att arbetsförmåga bedöms mot en fiktiv arbetsmarknad.
Det som krävs nu är att regeringen löper hela linan ut och visar att man menar allvar med att styra om politiken. Det första steget är bra, men det är de andra två som visar på en politisk vilja att reparera den sjukförsäkring som trasades sönder under Alliansåren. Häromdagen petades Begler. Det var bra. Men vi har som sagt var fortfarande OECD-ländernas hårdaste regler för att få sjukersättning. Det har vi haft sedan Alliansen 2008 smög in försämringen av sjukersättningen samtidigt som rehabiliteringskedjan och den bortre tidsgränsen för sjukpenning. Den bortre tidsgränsen, stupstocken, togs bort av nuvarande regeringen. Det var väldigt bra. Men regleringsbrevet med 9.0-dagarsmålet var regeringens eget påfund. Först när alla de tre bitarna är på plats så har vi på riktigt fått en förändrad politik på sjukområdet.
Den senaste tidens händelser visar att regeringen känner pressen från oss alla som jobbar med sjuk- och funkisfrågor. Det är ett bevis på att det lönar sig att engagera sig. När stora organisationer, enskilda individer och små föreningar gör gemensam sak så kan vi påverka. Tillsammans för en #mänskligareFK! Första steget är taget, men det krävs mer för att vinna slaget.
För en sammanställning av vad vi i Solrosuppropet menar måste göras för att uppnå en hållbar sjukförsäkring som sätter individens trygghet i centrum, se våra 10 punkter.
Med ett LO som hamnat i knät på motparten behöver arbetsskadade få tillbaka sin rättstrygghet. Därför måste taleförbudet bort.
Med den samförståndsanda som ledde till och följde av Saltsjöbadsavtalet 1938 blev tillväxt i ekonomin överordnat allt annat. Gruvstrejken 1969 var en säkerhetsventil som utlöstes och öppnade ögonen för att produktionsivern gått för långt, att tillväxtens pris var försummad arbetsmiljö och otrygghet vid arbetsskador.
Mängder av avslöjanden om arbetssjukdomar som förslitningsskador och skador av lösningsmedel, asbest och mycket mer.
Vilket resulterade i ett avtal om trygghetsförsäkring vid arbetsskada 1973 (som komplement till den statliga försäkringen) och en ny lag om arbetsskadeförsäkring 1977.
Avtalsförsäkringen TFA gav tillsammans med den statliga arbetsskadeförsäkringen i stort sett alla som fått arbetsrelaterade sjukdomar full ersättning för inkomstförlust, vilket innebar 100 procents ersättning fram till pension.
Arbetsmiljö och försäkringar var fackföreningsrörelsens paradfrågor på 1970-talet. Allt raserades 1993 då arbetsgivarna sade upp de för arbetarna fördelaktiga avtalen. Den borgliga regeringen försämrade resten.
Nu skriver vi 2016, och nu står vi här med en arbetsskadeförsäkring som endast ger ett fåtal med arbetsrelaterad sjukdom ersättning. Arbetsmiljöarbetet går på sparlåga, det förebyggande arbetet är inte längre prioriterat.
Trångsynthet/inkompetens är ord som passar in när man gör en historisk tillbakablick.
Med avtalsförsäkringen 1973 skrevs möjligheten att driva skadeståndsärenden mot arbetsgivarna bort, det så kallade taleförbudet. En skadad arbetare fick inte stämma arbetsgivaren för att få ersättning/skadestånd. Skälet var att arbetsgivarna inte skulle behöva betala dubbelt, både till försäkringen och till skadade anställda.
Detta taleförbud måste bort, skälen att ha det kvar finns inte längre.
Försäkringen fungerar inte som det var tänkt när taleförbudet kom till, utan är nu snarare ett hån mot dem som blir sjuka av jobbet.
2014 fick endast 31 personer livränta för arbetssjukdom. 1990 godkändes 72 procent av arbetssjukdomarna, 2014 är det endast 3 procent. Filosofin tycks nu vara att är du så dum så du väljer fel jobb och blir skadad eller sjuk, då får du skylla dig själv.
I England finns inget taleförbud. Där driver duktiga advokater skadeståndsprocesser som ger fackets medlemmar ett mycket bättre resultat än vad svenska arbetare kan räkna med. Men i Sverige finns inga jurister som kan arbetsskadeförsäkringarna över huvud taget. Som är specialiserade på att tillvarataga enskildas rätt i försäkringarna kring arbetsskador och socialförsäkringarna.
Varför är det så?
I Sverige finns duktiga jurister som kan lagen alldeles utmärkt, däremot kan dessa duktiga jurister inte överträda lagen då de istället skulle bli kriminella och åtalbara.
Däremot är det så att de jurister som finns anlitas sällan av privatpersoner. Varför? För att privatpersoner sällan har gott juridiskt underlag (vi pratar bevis) och ekonomiska muskler men framförallt energi och ork att driva saker till domstol.
Vilken jurist vill åta sig ett fall där uppdragsgivaren (den sjuke) inte har ekonomi, ork eller uthållighet att driva igenom en rättsprocess som kan ta flera år bara för att få rätt?
Tänk om du som sjuk förlorar rättegången, kan kosta ca 4 miljoner i rättegångskostnader om du förlorar. För den som är sjuk och pengar som inte fanns sitter du ännu sämre till. Och självklart vet alla detta, så därför är det inte så många sjuka eller svaga som drar saker till domstol.
Men juristkunskapen finns, bara svårt att bevisa vem som har rätt i sak.
Konstigt att villkoren i arbetsskadeförsäkringen är kristallklara inte klarar av att bevisa att skadan tillkom av en oförutsedd händelse och där finns arbetsskadeförsäkringen i sin prydno. Klar, redig och villkorad enligt konsten alla regler.
Om engelsmännen kan? Varför kan inte Sveriges kollektiva fackförbund lösa en så enkel sak,MiriMari?
Sverige är en bananrepublik när det kommer till civilrätt och försäkringsbetalande som ofta blir tillsagda att “är du inte nöjd så överklaga”.
När domstolarna plötsligt blir en part i målet tillsammans med försäkringskassan, afa och övriga i försäkringsbranchen.
När den skadade alltid, ja, alltid blir tillsagd att din arbetsskada beror på degenerativa skador. Ja, sug på den; Degenerativa skador.
Och detta upprepas per automatik från försäkringskassan och dess “rådgivande medicinska läkare” och även afa och den kollektiva försäkringsbranchen som if, skandia och övriga.
Hur kan jag då påstå detta? Ja, jag lever i denna världen med avslag efter avslag i mina fösäkringar och i dom villkor jag har uppfyllt med råge, men mina intyg är inte tydliga nog.
En sista sak till. Jag är inte ensam i detta.
Ge oss vår rättighet tillbaka för oss sjuka innan vi alla blir sämre än vad vi redan är. Gör nåt vi som står utan trygghet o inkomst??
Problemet är att det känns som svammel för det händer ingenting allt är som det varit och idag va det min tur att bli utslängd efter 100% sjukskrivning så är jag helt plötsligt 100% frisk och kan ta vilket ” normalt förekommande arbete som helst..Om AF inget kan göra enligt FK då är det sociala som gäller..
Det kommer aldrig bli nån förändring tyvärr
SVT 2, Forum 2019-05-29 efter Rapport kl 12:03: Misstroendevotum mot statsrådet Annika Strandhäll (S) DIREKT. Riksdagen håller omröstning om en eventuell misstroendeförklaring mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S).
Hur ska det gå tro?
Tisdagen den 28:e maj sänds det! Inte 29:e vilket var fel av mig.