Det har påtalats flera gånger, det att bedömningarna för rätt till sjukersättning, det som tidigare kallades för förtidspension, är på tok för snäva och hårda. Det har inte bara framförts kritik från organisationer, intresseföreningar och enskilda utan även från myndigheten Försäkringskassan självt. Även ansvarig minister Annika Strandhäll har uttalat sig tidigare om att en generösare bedömning bör råda. Är det något sådant på väg att ske nu äntligen?
Vi hade OECD:s hårdaste regler för att beviljas ersättning från sjukförsäkringen för ca tio år sedan och vad har hänt sedan dess? Jo, reglerna, eller iaf tillämpningen av dem har bara blivit hårdare och hårdare.
Annika Strandhäll säger i en intervju i Sveriges Radio att socialdepartementet nu ser över om man ska kunna ta hänsyn till ålder vid bedömningen vid rätt till sjukersättning. Enligt Försäkringskassans prognos skulle ca 18 000 personer fått sjukersättning förra året men endast 5 500 beviljades.
Försäkringskassan skrev självt ett brev till regeringen rörande detta redan i november 2017 där man lämnade ett förslag som innehåller två delar.
“Den första delen innebär att begreppet arbetsmarknaden ändras till att överensstämma med det begrepp som gäller för rätt till sjukpenning efter dag 180 i rehabiliteringskedjan. Det andra att det blir möjligt att ta hänsyn till att det kan finnas särskilda skäl att beakta individuella omständigheter för den som har få arbetsår kvar till ålderspensioneringen och vill att sådana skäl beaktas.
Försäkringskassan föreslår
att begreppet ”arbetsmarknaden” i 33 kap. 10 § socialförsäkringsbalken ändras på sådant sätt att myndigheten vid bedömningen av arbetsförmågan ska beakta den försäkrades förmåga att förvärvsarbeta i ett ”normalt förekommande eller i ett annat för personen lämpligt tillgängligt arbete där hänsyn kan tas till aktivitetsbegränsningen” samt
att om det finns särskilda skäl får myndigheten på den försäkrades begäran, från och med den tidpunkt ålderspension tidigast kan beviljas, beakta individuella omständigheter vid bedömning av arbetsförmågan.”
Riksrevision och regering är överens om att tillämpningen av de regler som finn mildras samt att nya regler skrivs.
“Riksrevisionen har i granskningen analyserat vilka effekter ett nekande av sjukersättning eller aktivitetsersättning har för individens inkomster, hälsa och användning av sjukförsäkringen.
Regeringen instämmer i Riksrevisionens iakttagelser. Det är viktigt att en prövning av rätten till sjukersättning och aktivitetsersättning i pågående sjukfall sker utan onödigt dröjsmål. Riksrevisionen konstaterar mot bakgrund av konsekvenserna för dem som nekas ersättningarna att lättnader i regelverket kan anses väl motiverade och rekommenderar en lagreglerad tidsgräns i sjukförsäkringen inom vilken rätten till sjukersättning och aktivitetsersättning ska vara prövad.
Att regelverket behöver ses över har regeringen konstaterat. Nybeviljande av sjukersättning och aktivitetsersättning är på historiskt lågan nivåer, och en översyn av regelverket för sjukersättningen påbörjades därför.”
Annika Strandhäll har också tidigare påpekat att det är för hårda bedömningar när det kommer till att bevilja sjukersättning, bland annat vid vårt möte med henne senast.
Så vad är det som hindrar nu? Alla verkar vara överens, eller? Nja.. den tillförordnade generaldirektören Maria Hemmström Hemmingsson håller inte med i ett debattinlägg på Aftonbladet utan drar samma gamla replik om att 97 procent får sin sjukpenning beviljad. Sjukpenning….
Får bemöta det mera ingående en annan gång, igen.
De som ändå får sin ersättning beviljad blir inte bara lättade i till en del utan även fattiga. Vid beviljad sjukersättning förväntas du ha en arbetsförmåga som är nedsatt livslångt, du kommer aldrig att kunna arbeta igen för den del du blivit beviljad ersättningen. Och hur skönt det än sedan är att slippa all jakt på intyg och att invänta beslut från Försäkringskassan så blir det sorgligt magert på bankkontot. För resten av ditt liv. Där måste nästa förbättringsarbete för livslångt sjuka sättas in och varför inte börja redan nu?
Lästips:
Aftonbladet: Förtidspension måste återinföras
Lo-bloggen, Kjell Rautio: Låt inte “finansens” kortsiktiga sparnit styra!
Solrosuppropet.se: inlägg om LO:s rapport om sjukförsäkringen och hur Hemmingsson kommenterade den gången.
Vi skriver år 2019 nu och vi var överens redan för 2 år sedan dvs 2017.
Överens om att det är för få som beviljas sjukersättning. Hela tiden har vi varit- och är fortfarande överens om det.
Måltalet ligger på 18 000 sedan länge men uppnås inte. Varför?
Vem eller vilka är det inte som varken vill- eller kan uppnå måltalet? I vilket syfte?
Det var mina funderingar i maj år 2019.
Har försökt få sjukersättning i 10 år nu. Var lika omöjligt då som nu. Ser inte hur det skulle kunna bli bättre eftersom den “friska” delen av samhället struntar i vad som händer med oss som är livslångt sjuka och aldrig kommer kunna arbeta.
Mycket och snack, och ingen verkstad……igen! Arbetsskadeförsäkringen och socialförsäkringen gäller inte när man behöver den. Det finns ingen rättstrygghet eller rättssäkerhet i dessa idag!
Jag bor i Norge og är 100% sjuk pensionist, problemet är att jag får inte full ersättning i Norge då jag jobbat för mycket i Sverige, utan måste få den delen täckt av försäkrings kassan. ( jag har krav på pension vid 67 )
Även fast jag är bedömd som 100% sjuk och har dokumentation på allt nekar försäkringskassan mig någon hjälp, deras syn är att jag “enligt deras regler, inte är arbetsutprovad nog, därför anser dom att jag KAN jobba i Sverige även om jag inte kan i Norge”
Här bryr man sig altså inte alls om at någon är såpass sjuk att man inte blivit utprovad baserad på läkares mening om att det är onödigt att utsätta patienten för något man redan vet svaret på.
Jag ligger på absolutt lägsta takst i Norge och jag vet inte vad jag skall göra för att få den hjälp jag har krav på i Sverige.
Någon som vet om någon frivillig hjälp finns att få hos organisationer ?
på förhand tack