I sjukförsäkringen finns luckor, falluckor kanske man skulle kunna kalla dem? När det kommer till antal så går det säkert att få ihop 24 stycken, som en adventskalender eller kanske som en önskelista. En önskelista över det vi önskar bort. Vi ska varje dag presentera en brist, svaghet eller annat som behöver åtgärdas inom sjukförsäkringen. Korta inlägg och inte alltid med förslag på lösningar utan bara en problembeskrivning. Du gärna får komma med kommentarer om hur du ser på det. Vi tar idag lucka 14.
Om man inte har arbetsförmåga, kan man då ha aktivitetsförmåga? Får man ha det mest hela tiden eller bara korta stunder? Har man fått sjukersättning godkänd så betyder det att du med största säkerhet aldrig mer kommer att kunna arbeta och skaffa inkomst. Betyder det att du heller inte får ha några fritidsintressen, hobbies eller engagemang mera i hela ditt liv? Vi vet alla att en kompis granne såg minsann hur en sjukskriven bröt sten, högg ved, reste utomlands, har en hund eller två och det kan man väl inte om man inte kan arbeta? Det har till och med hänt att man sett folk med sjukersättning dansa!
“Men du ser ju inte ett dugg sjuk ut!” Det är en kommentar som kanske är menad som en komplimang men det är lätt hänt att man kan känna en liten gnutta misstänksamhet i det, kan du verkligen inte jobba?
Det är nog inte så det menas i de flesta fall men sjuka är nu mera vana vid att bli misstrodda och misstänkta, att bevisbördan ligger på den sjuke att visa att arbetsförmåga inte finns.
Precis som Fantomen kan även en sjuk ha en dag då den orkar att göra något, gå på stan och handla, ta en rask promenad, gå på restaurang, vara social eller till och med dansa. Men glädjen över att vara som en vanlig, att vara så kallat inbillningsfrisk, dämpas lite av att man vet att det jag nu gör kan betyda att jag ifrågasätts och riskerar att bli av med min försörjning.
Debatten om överutnyttjandet, fusket, som Alliansregeringen förde men sedan faktiskt övergav har satt sina spår trots att den argumentationen för hårdare tag var mycket överdriven. Om man som sjuk har en dag, en stund eller ett tillfälle där man kan använda sin aktivitetsförmåga så borde det uppmuntras för det ger livskvalitet och ingen vet hur långt tid av förberedelser som ligger bakom och hur lång tid man får betala för det med sämre mående och kanske ökad medicinering. Man kan fundera på om en deprimerad får se glad ut, om en som lider av social fobi blir sedd i en social situation eller om en annan sjuk faktiskt inte ser sjuk ut. Ska sjuka få ha en livskvalitet eller måste de leva i en skuggmiljö där blicken ska vara sänkt, utstrålningen inte för glad och tillvaron fattig. För ska sjuka kunna konsumera och samtidigt klaga på att ersättningen från sjukförsäkringen är för låg och skatten för hög?
För en del är verkligen ingenting gratis här i livet.
“Sedan blev jag iskall, tänk om de visste hur mycket tid jag lägger på det här med föreningen som blivit mitt intresse, alla timmar jag ligger i soffan och följer riksdagsdebatter på TV, kollar Agenda och nyheterna. Alla timmar jag tänker innan jag har i huvudet så att jag kan skriva ett inlägg.
Det var där jag bestämde mig, “alla timmar jag tänker”, du söker sjukersättning alltså ska du inte tänka, inte titta på annat än såpoperor, och inte använda dator och i vart fall inte praktisera din demokratiska rätt att uttrycka dig och försöka påverka.
Det var där jag bestämde mig, var så god och pröva mig, prova om min allt jämt fungerande tankeverksamhet utesluter rätten till sjukersättning. Bring it on!”
Citat från:
För att öka dina chanser att få sjukersättning – håll käften!
Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.