Vem tycker inte att fusk och överutnyttjande är fel? Vem vill inte ha regler för och bedömningar av rätten till ersättning? Vem tycker inte att det är fel att hota eller skada tjänstemän? Expressen hade igår, söndag 10 januari, en artikel av Gunnar Wetterberg som kallar socialsekreterare och handläggare på Försäkringskassan för grindvakter som är hjältar när de avslår ansökningar om ersättning eller bistånd. Man kan vilja ha ett fungerande och rättssäkert trygghetssystem utan att slänga ur sjuka och/eller behövande ur det samma. Man kan ha regler och bedömningar som inte är med och skapar OECD:s snabbast växande klyftor.

Gunnar Wetterberg skriver i Expressen att “samhällets bortglömda hjältar är grindvakterna som välfärdens system bygger på.” Vidare skriver Gunnar att det är en viktig politisk debatt om hur generösa systemen ska vara och att om de blir för generösa så drar det till sig kriminella som vill utnyttja systemen.

Att ta upp eventuellt överutnyttjande eller kriminellas bedrägeri i trygghetssystemen är en gammal teknik som dyker upp med jämna mellanrum, ni minns debatten 2010 kanske? När vi hade en Alliansregering som hävdade att fusket och överutnyttjandet krävde nu hårda tag och regler. Nu skulle alla friska som sjukskrivit sig avslöjas och ersättningarna i sjukförsäkringen försämras. Om de ens skulle vara möjliga att få. Stort arbete gjordes och stora kostnader lades på att jaga sjukskrivna fuskare. Det var inte svårt att få med sig folk på det tåget för ingen, absolut ingen, kan ju tycka att det är ok att utnyttja våra system utan att ha rätt till det. Så i stort sett alla höll med, ta dem!

När sedan fuskarna var avslöjade, anmälda och dömda visade det sig att i sjukförsäkringen bestod 0,04 procent av medvetet fusk och/eller överutnyttjande som kunde bevisas. Då fick den debatten ett snöpligt slut.

Wetterberg nämner arbetslinjen, den som också används som argument för att jaga sjuka och arbetslösa. Samma där, vem tycker inte att den som kan ska arbeta? Om man inte utbildar sig, är föräldraledig eller gör något annat samhällsnyttigt. I arbetslinjens namn kan man slänga sjuka ur sjukförsäkringen och skicka dem vidare till socialtjänsten hos kommunen. Kommunens försörjningsstöd är inte ett system tänkt för sjukskrivna sjuka och har man en partner eller ett ägande får man ingen hjälp där. Bra vaktat i den grinden? I arbetslinjens namn kan du dra undan trygghet och ekonomi för den sjuke så att den verkligen anstränger sig för att bli frisk. Om du sjunker så har du iaf visat att du inte fuskade för det vet vi ju att bara oskyldiga sjunker. Och att arbetslinjen egentligen inte är något annat än en disciplineringslinje visste vi ju redan, det ska löna sig att arbeta, ännu en sak ingen säger emot, men måste det därför straffa sig att inte kunna arbeta?

Wettergren menar sedan att det finns en säkerhetsventil i systemen genom att man kan överklaga ett beslut man inte är nöjd med och det stämmer också. Men hur ska man klara det utan hjälp? Det är inte en lätt process och den ska gå fort om man inte ska missa tiden man har på sig att komma in med överklagan. Orkar eller kan man inte göra det på ett komplett och väl sätt finns heller ingen hjälp att få för de flesta, iaf ingen hjälp som man har råd med. Det finns ingen rättshjälp för att överklaga myndighetsbeslut. “Är du inte nöjd så får du väl överklaga” är ett vanligt argument från dem som förordar snävare regler och lägre ersättningar. Wettergren menar att det är bra om det görs överklaganden för då kan man ändra rättspraxis på ett sätt som blir vägledande för grindvakterna.

Det är ju ännu en sak att hålla med om, men det sker inte. Vi ser i Försäkringskassan en myndighet som inte alls tar till sig de domar som döms, inte ens alltid i det enskilda fall det gäller.

Enligt Wetterberg måste vi ha regler och grindvakter som försvarar välfärdssystemen mot missbruk och vi ska vara tacksamma för det jobb de gör. Naturligtvis ska vi ha regler och handläggare som bedömer rätten till ersättning utifrån gemensamma regler men man ska akta sig för att bara skruva åt ett håll på alla kranar i ett system om man vill att det ska vara ett trygghetssystem. Vi har OECD:s tuffaste regler för att ta sig över tröskeln till ersättning och vi har ett system som ger lägre och lägre ersättning ju allvarligare och längre du är sjuk, det är också lätt att åka ur och stå helt utan ersättning. Kvar är då kommunens försörjningsstöd som också det blivit allt svårare att få beviljat. Ett moment 22 för den som inte kan arbeta.

Wetterberg avslutar med att med ansvarfulla grindvakter blir skyddsnäten tryggare den dag vi behöver dem och det blir mera pengar över till sjukvård, skolor, vägar och kultur.

Ännu ett trick för att motivera hårdare tag – att sätta olika grupper mot varandra. En annan sak vore ju att se varför pengarna i sjukförsäkringen inte räcker på samma sätt som de gjorde förr. Det är inte på grund av att de sjuka är så många eller har så höga ersättningar, det beror på att pengarna som innan gick till vår gemensamma sjukförsäkring nu de senaste 10 åren gått till friska arbetande genom jobbskatteavdrag. Förr hade vi ett överskott i sjukförsäkringen, det togs bort genom att man i arbetsgivaravgiften sänkte delen till sjukförsäkringen och istället lade de pengarna i den post som heter “allmän löneavgift”.  Detta har resulterat i att det gått ut över dem som faktiskt inte har något annat än ersättningen i sjukförsäkringen att ta till när livet vänder. De som Wetterberg säger sig värna om.

Wetterberg började sin artikel med att välfärdens system bygger på att socialsekreterare och handläggare på Försäkringskassan orkar säga nej. Vi är många som ser hur det ist gett många ett liv i osäkerhet och fattigdom i ett land som nu har OECD:s snabbast växande klyftor. Hela Wetterbergs artikel är ett skolexempel på när man tar sanningar som alla kan hålla med om och använder dem till att upprätthålla en disciplineringslinje kallad arbetslinjen, oaktat vad konsekvensen blir för den enskilde.

Expressen –Hylla tjänstemännen som vågar säga nej