En arbetslinje för arbetare och för dem som arbetat, en arbetslinje som ger trygghet om man skulle bli sjuk eller arbetslös, med schyssta villkor angående lön, anställningsvillkor och arbetsmiljö. När vi hör talas om “arbetslinjen” är det inte det som avses utan där handlar det om att låta människor veta att om du förlorar arbete eller din arbetsförmåga så är det fattigdom och utsatthet som väntar runt hörnet. Förutom de uppenbara riskerna med detta så ger det även “tysta arbetsplatser” där ingen ifrågasätter eller vågar påpeka fel och brister.
Tänk er en arbetslinje som är attraktiv genom vad den ger och inte motiverar genom hot om bestraffningar som rasad ekonomi och otrygghet. En arbetslinje som inte ger skam och skuld vid sjukdom utan istället ger stöd och hjälp att återfå hälsa och arbetsförmåga.
I arbetslinjen bör finnas ett kontrakt som ger rätt till en allmän, rättssäker och jämställd försäkring, att den försäkring man betalar in till löser ut när livet vänder och man behöver den. En allmän försäkring där villkoren är lika för alla och inget, som till exempel avsaknad av karensavdrag i sjukförsäkringen, är något som förhandlats fram för särskilda yrken. För det vet ju alla att i en förhandling får man ge och ta och vad har man att förhandla med? Lön? Anställningsvillkor? Schema?
Som jag ser det finns det inte bara en arbetslinje, det finns två där den ena är för arbetare och ger trygghet och förmåner till arbetare. Den andra ger incitament som t.ex. osäkerhet om det finns en försäkring som fungerar och löser ut när den behövs, som ger högre skatt vid sjukdom, som lägger allt ansvar och största kostnaden på arbetaren, som pratar om “moral hazard” genom överutnyttjande för att i förlängningen lägga skam och skuld på den som förlorat arbete eller arbetsförmåga. Det är ingen arbetslinje – det är en disciplineringslinje.
Så nästa gång en politiker eller någon annan pratar om “arbetslinjen, fråga vilken som avses. Den riktiga för arbetare eller den som är en disciplineringslinje. Överta begreppet “arbetslinje” och få den att handla om arbetares trygghet och rätt till de försäkringar man betalat till. Det ska löna sig att arbeta.
Bra och viktig artikel!
Det gäller ju f.ö. inte bara arbetslinjen utan också den besläktade “rehabiliteringskedjan” som inte innebär någon förstärkt rätt till rehabilitering, utan bara tidsbestämda steg med allt mindre ekonomiskt stöd och allt högre krav för att kvalificera sig till den ersättning man har rätt till.
Det finns ju många exempel när de hårda tidsgränserna har förstört möjligheterna att komma tillbaka till arbetet snarare än tvärtom.
Jag tycker allmänt illa om den avsiktliga oärligheten i högerblockets nyspråk. Att kalla ersättning från försäkring för “bidrag” och att räkna in alla med minsta lilla sjukpenningdag bland de “bidragsberoende” är andra exempel.
För att inte tala om att bara prata om “valfrihet” när det handlar om att understödja företag inom skola, vård och hemtjänst med skattemedel. Bidragsberoende företag!