Varför gick inte folk på Solrosuppropet?

Jag tror att det finns flera anledningar.

Sakens natur.
Det ligger i sakens natur att sjuka, skadade och trötta orkar inte.
De kanske var förra året och vi hade en stor uppslutning och bra mediabevakning. Regeringen blev uppenbart störd av oss och beskyllde oss för att ha “Dold agenda”. Vi kände hopp, vi var många och vi kunde förändra tillsammans.
Regeringens lappning och lagning av systemet som ena gången hjälpte en person och andra gången fjorton personer gav inte hopp om någon vilja till förbättring. När man inte orkar så mycket är det lätt att bli uppgiven, det blir inte bättre i alla fall! Det är så här det är….
Men man önskar att anhöriga och vänner till de utförsäkrade hade kommit, att de hade orkat. [pullquote align=”left”]Som sjuk eller skadad känner man sig ofta misstrodd och misstänkliggjord idag.[/pullquote]
Jag pratade med flera på torget i Norrköping och många var nära till tårar, inte bara för sin egen situation utan också att folk inte ställt upp, att folk kanske kände att de tyckte att de utförsäkrade säkert kunde skylla sig själva. Som sjuk eller skadad känner man sig ofta misstrodd och misstänkliggjord idag. Att man inte vill bidra till stacken.
Den känslan får jag ytterligare stöd för när ingen av de som skrivit tal och gjort beskrivningar av sina situationer vågade hålla talen själva.
En del orkade naturligtvis inte men en del sa att de var rädda för att FK och folk skulle tycka att: kan hon stå där och hålla tal kan hon nog jobba också! Man blir till sist rädd för att visa att man orkar något överhuvudtaget.


Vädret.
Det var ett mycket otrevligt väder men vi halta och lytta som var där timmarna innan och efter klarade det. Vi betalar nog fortfarande många av oss med extra värk och trötthet så det gills inte riktigt! Folk hade kunnat komma om de ville, vi hade kaffe att värma dem med.

Avsaknad av kyrkans engagemang.
Kyrkan ställde sig inte bakom i år? Eller i alla fall inte på de flesta orterna. Det kan finnas två anledningar till det.
Det första kan vara att de fick så mycket skit för det förra året. Inte en intrevju gjordes med kyrkans folk utan att de fick svara på frågan om det verkligen var rätt att lägga sig i politiken. Många var de påhopp som gjordes. Så man får vara glad för att de faktiskt genomförde det förra året.
Andra orsaken kan vara att vi i år även manifesterade mot FAS3 och att kyrkan själv utnyttjar FAS3:are.

Normalisering.
När förändringar införs blir folk upprörda, speciellt om det är försämringar. Men genom tid så är det ju ingen förändring längre. Det är så det är. Och kvar ligger myterna om att 140 personer om dagen förtidspensionerades i världens friskaste fuskande folk! Det har blivit normalt att sjuka och skadade ställs på bar backe, det har blivit ok att sucka uppgivet och tycka att det är för jävligt men det är så det är. Det är ingen förändring längre, det är så här det är, det är normalt.

Orken. 
Folk orkar inte bry sig så mycket att man deltar i manifestationer? Man klickar på gilla på olika sidor, skriver under namnlistor på nätet och kommenterar.
Tycker att man visat vad man står för – och det har man ju!
Men det gamla sättet, att gå man ur huse och visa sig ute, att höja sina röster tillsammans ger ett helt annat genomslag och skrämmer och stör  beslutsfattare så mycket mera.
Jag vet ju att folk bryr sig, jag har inte träffat en enda som tycker att nedmonteringen av sjukförsäkringen är bra, alla jag pratar med är upprörda.
Varför kommer man inte då?
Manifestationen var över på en timma, varför kom de inte….


Dålig information.
Vi har inte fått ut informationen? Vi har skrivit debattartiklar, insändare och haft reportage i både radio och TV.
Men det kanske inte räcker?
Vi kanske måste försöka nå ut på flera sätt. Vi har flera Facebooksidor, hemsida, Twitter och bloggar.
Men det kanske måste till något mera?
Jag funderar för vi slutar inte här.
Vi bara vilar upp oss och sedan återkommer vi, i en tidning, ett tv-program, en radiokanal eller en stad nära dig.
Jag lovar…..

Artikelförfattare

Utförsäkrad, fattiggjord och uppretad. Efter steloperation av rygg arbetstränande jag och försökte med alla medel ta mig tillbaka till egen försörjning. Har nu hel sjukersättning. Jag vill se en upprustning av de nedmonterade trygghetssystemen. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Foto: John Ash

3 kommentarer

  1. Alice Tross
    Alice Tross at | | Reply

    Jag kan bara berätta hur det var för mig..som vanligt utan pengar! Man får snåla och dra in på det minsta lilla för att få pengar att räcka månande ut, vilket det nästan alltid inte räcker! Jag hade heller ingen bil, måste låna en av min f.d man som jag nu tvingats flytta ifrån för att överhuvud taget få pengar! Vi bodde för nära varandra..

  2. Susanne Birksjö
    Susanne Birksjö at | | Reply

    Ja, då jag lämnade manifestationen var jag helt tom på kraft och totalt genomfrusen och visst fick jag betala långt efter detta deltagandet med främst kroppen som insats. Det kändes ändå helt nödvändigt och jag ångrar definitivt inte att jag var där. Jag måste möta medmänniskor som drabbats hårt av systemen. Jag vill tala om för mig själv och andra att jag opponerar mig. Jag vill visa att det här är fel. Göra motstånd. Att bara vara “slät” och inte säga eller visa något kan bli till fördel för de negativa krafterna. Negativa krafter kan ha en grymt stark genomslagskraft då tystnaden hukande bereder mark för att det är ok att behandla människor på det här sättet.
    Det som slog mig rätt hårt, som en insikt i Solar plexus, var att på väg från Tyska torget, bara något kvarter upp, var kommersen i full gång. Det fullkomligt myllrade av människor. Jag som trodde att folk tyckte det var för kallt att gå ut. Att det kanske var en anledning till att man valt att inte delta i uppropet.
    Så var det uppenbarligen inte. Mammons palats har sin nästan hypnotiska dragkraft. Det får mig att associera till Råttfångaren i Hameln”. Tänk att handeln fungerar så bra som vägvisare och tillfällig euforisk bedövning för många.
    Mer eller mindre medvetet väljer människor en slags medvetslöshet som strategi.
    Kommer de en dag bli väckta ur sitt koma av signalen från en iPhone?
    Vet inte. Men jag vet att vi måste väcka människor…

  3. Charlia
    Charlia at | | Reply

    Finns nog många dilemma som gjorde att det blev så litet iår. Jag tror inte fas3 skulle blandas in utan fortsatt kämpa mot utförsäkringarna.
    Sen att det skulle hållas partipolitiskt obundet, att det var medmänskligheten som gick före parti. Så tror jag många föreningar, kyrka odyl hängt på även i år som de gjorde förra året
    Mao, de sjuka jobbar i motvind pga sig själva. Blir det något mera upprop så hoppas jag man utvärderar ordentligt vad som gick snett och inse riskerna varför människor inte ställer upp bakom “röda fanor”, men som partipolitiskt obundenhet ställer många upp
    Vi lyckades med nöd och näppe 2011 och misslyckades 2012. Ställ er frågan varför och kom igen 2013 utan valkampanj då ingen politikst parti är oskyldiga angående socialförsäkringan
    Lycka till!

Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.