I helgen hölls ett torgmöte i Linköping. Verdandi var huvudarrangör tillsammans med Solrosuppropet och SALO. Här är mitt, något förkortade, tal från i lördags. Då SALO tog upp FAS 3 och arbetsmarknadspolitik höll jag mitt mest runt sjukförsäkringen.
“Hej och välkomna! Jag heter Carina Wellton och är ordförande i Solrosuppropet.se.
Det påstods att det fuskades. Eller med finare ord: sjukförsäkringen överutnyttjades. Människor som egentligen hörde hemma i arbetslöshetsstatistiken gömdes undan och sjukpensionerades på löpande band. Det här har vi fått höra under många år. Bl.a. från DNs ledarsida som bara på några år i början av 2000-talet publicerade ett 50-tal ledare i ämnet. Ett 50-tal! Då är övriga artiklar och debattinlägg i ämnet undantaget. Något var tvunget att göras. Vi var världens friskaste folk med den högsta sjukfrånvaron – påstods det.
Att sjuktalen var höga är ett faktum. Visst vore det bra både för individen och samhället om fler blev friska. Det säger sig självt. Vi i Solrosuppropet gör dock en helt annan analys än den som låg till grund för den nya sjukförsäkringen. Och vi är inte ensamma om den. Vi har de flesta facken med oss, handikappförbund, vissa partier, plus forskare och andra organisationer som engagerar sig i välfärdsfrågor.
Vi tror att de kraftiga nedskärningarna både i den offentliga och privata sektorn från 90-talet och fram till nu är en bidragande orsak. Färre personal skulle göra mer. De som blev kvar slets hårt av tunga lyft, stora barngrupper, känslan att inte räcka till eller kunna påverka. Det är slimmade organisationer, mindre resurser, färre medarbetare. Fler ettåringar att mata, fler elever att undervisa, fler patienter som ligger i korridorer, fler bajsblöjor att byta på de gamla. – Chop, chop, spring i korridorerna, seså raska på.
Även i den privata sektorn har tempot höjts. Den som inte klarar de hårda kraven sorteras ut redan på anställningsintervjun. Den som har något funktionshinder, en skada, sjukdomshistorik eller bara är lite eljest passar inte in. Samtidigt som de långa sjukskrivningarna ökade gjordes stora nedskärningar i vården och inom rehab. Inte konstigt att de sjuka blev fler och att de var sjuka längre. Forskaren Björn Johnson har skrivit mycket bra om detta i sin bok Kampen om sjukfrånvaron.
Men fokus lades på de sjuka istället för på orsakerna till varför de var sjuka. Var de verkligen så sjuka som de påstod? Hade inte sjukpensionerade Stina setts byta däck på bilen? Hade inte ryggskadade Gunnar setts dansa? Misstänksamheten gentemot de sjuka blev okej att tala om helt öppet. Det stod ju så mycket om det i tidningarna så visst måste det vara sant?
Hade man gjort sin läxa d.v.s. läst på om orsakerna till ökade sjukdagar så kanske den nya sjukförsäkringen blivit något riktigt bra. Drömmen hade varit mer pengar till vård, skola, omsorg. Kortare väntetid på behandlingar. Utökad rehab och hjälp att återgå i arbete. När man klarar av det.
Nu fick vi rigida tidsramar. Maxtider hur länge du får vara sjuk. Borttagande av tidsbegränsad sjukersättning (sjukpension) och det värsta av allt – utförsäkringar. Har du haft oturen att få en sjukdom som inte försvinner inom 2,5 år blir du av med ersättningen. Ingen pardon. Undantagen har varit en handfull som ligger inför döden. Annars: välkommen till arbetsförmedlingen!
Det blir så absurt när de på arbetsförmedlingen direkt avfärdar dig som ej arbetsför. Mig skrattade de åt då jag envist släpade mig dit och sa att någonting kan jag säkert göra. Och visst kan jag det. Jag kan göra det här t.ex. Men när det kommer till lönearbete så fungerar det inte längre. Inte för mig och inte för många andra som har fullt sjå att få vardagen att fungera.
Vi behöver vård, rehabilitering och en omvärld som accepterar oss som vi är. Och vi behöver en skälig inkomst från den försäkring som går med stort överskott. Just det. Det är inte bidrag vi får. Det är en försäkring som faller ut. En där bara två av tre inbetalade kronor används till det det är tänkt. Resten går in i statskassan.
Till jobbskatteavdrag, rut och rot bl.a. Det här med jobbskatteavdrag. Visst låter det toppen? Nu hade man trott att det skulle ge fler jobb och bekosta sig självt. Men även Alliansen har insett att det är en ren utgift och genomförde därför aldrig det senaste jobbskatteavdraget då det ansågs för dyrt. Jag ser jobbskatteavdraget som rent röstköpande.
Hade man sagt att vi vill höja skatten för sjuka, arbetslösa och pensionärer så hade det blivit ett ramaskri. Arbetslösavgift. Extraskatt för sjuka. Straffskatt för pensionärer. Nu har de sänkt skatten för de som kan arbeta istället vilket låter så mycket bättre. Jag undrar: ni som kramar era femtonhundra mer per månad med en krampaktig hand i fickan – tror inte ni att ni kan bli sjuka eller arbetslösa? Ni kanske sparar hela jobbskatteavdraget så ni har att ta av om olyckan är framme? För det är dit vi ska enligt regeringen. Egna buffertar och anhöriga ska i första hand försörja oss vid arbetslöshet och sjukdom. Ni måste ta det till er. Det är så det ska fungera nu.
I veckan har jag fått höra av två utförsäkrade om hur de har det. Den ena hade fått elen avstängt. Hon undrade om någon visste var det fanns pallar eller ved att hämta så hon kunde få värme inomhus. Den andra kom hem från vårdcentralen med beskedet att hon led av näringsbrist p.g.a. för dålig kost. Det här är Sverige 2012. Vi i Solrosuppropet är förfärade över hur fort det har gått att nedmontera välfärden. Fattiga har alltid funnits, men ökningen senaste åren är skrämmande. Fler sjuka och arbetslösa än någonsin är nu hänvisade till försörjningsstöd (socialbidrag).
Vad vill då Solrosuppropet? Jo, vi vill att debatten om sjukförsäkringen förs med fakta som grund. Inte påståenden, antaganden, felaktigt användande av statistik. S.k. siffertrixande. Vi bemöter regeringen när de i debattartiklar går ut och påstår att sjukförsäkringen är en framgång. Vi är insatta i reglerna och läser nya forskningsresultat.
Senast i veckan har jag haft en dialog med Gunnar Axén som är ordförande i socialförsäkringsutskottet. Han envisas med att påstå att nya sjukförsäkringen är en framgång. Trots att endast 2 % sex månader efter utförsäkring återgått i reguljärt arbete. Jag frågade hur många som återgick efter lång sjukdom tidigare. Efter lite slingrande från Axén och att jag blandade in forskaren Björn Johnson i samtalet framkom det att det inte finns några föresiffror.
Ändå är det tydligen en framgång. Sådana här framgångsuttalanden planteras ideligen i debattartiklar från regeringen. Och väldigt få säger emot. Solrosuppropet gör det så ofta vi hinner och orkar med. De flesta av oss är själva sjuka eller arbetslösa. Men vi hjälps åt att skriva, debattera och blogga.
Vi i Solrosuppropet har en tiopunktlista med förslag på förändringar. Ni kan läsa om dem på vår hemsida. Föreningen vill fortsätta att debattera, ifrågasätta och skapa opinion.
Nu har vi tagit ett nytt grepp som ni får ta del av idag. Ni har säkert hört. ”vi har sett till att vanligt folk fått mer pengar i plånboken”. Jag tittar i min. Arbetslösa tittar i sina. Pensionärerna likaså. Nada, niente, zero. Ho, ho, stålarna var är ni? Ja inte hos oss som tappat enormt i köpkraft senaste femton åren. Vi tar oss härmed rätten att kalla även oss för Vanligt Folk. Trots att vi inte lönearbetar. Fräckt va?
Vi ger ut kalendern Vanligt Folk med bara sjuka, skadade och arbetslösa som modeller. Fotade av John Ash på dels Arbetets museum i Norrköping och dels Fredens Hus på Uppsala Slott. Vi börjar att sälja den här idag. Den kan köpas kontant av oss för 100 kr. Allt överskott går till föreningen så vi kan fortsätta vara en röst i debatten. Från nästa vecka kan man beställa kalendern från solrosuppropet.se. Då kostar den 120 kr inkl frakt. Så bra va? Nu har vi löst era julklappsinköp.
Jag vill avsluta med några ord från två kloka kvinnor. Den ena är Susanna Alakoski som i sin senaste bok beskriver sin uppväxt i fattigdom: ”utan en snäll, hjälpsam, medveten, solidarisk medelklass, hade jag varit död”. Recensenten i Aftonbladet, Lennart Bromander, ställde den relevanta frågan: ”Har vi den medelklassen i dag?”
Den andra jag vill citera är Solrosuppropets Lisbeth Forsberg. Hon har varit projektledare för kalendern Vanligt Folk där det på baksidan står: ”De förstår inte att de flesta av oss har varit som de – de vet inte att vem som helst av dom kan bli som vi”.
Tack för att ni lyssnat och tack för att ni bryr er om era försäkringar och människorna som behöver dem.”
[…] Läs hela inlägget av Carina Welton: – Solrosuppropet.se – Det påstods att det fuskades. […]
Ja du, ett fint avklädande tal som spänner över stora delar av vår nutida nakna problematik!
Media klär gemensamt ut sanningen för att negligera faktum.
Tur att det finns människor som vill ge en mer nyanserad bild av verkligheten och med ett konsensus som sällan hinns med i snabb nyhetsrapportering.
Ordvalet är också intressant och ordet har makt över tankarna. Oavsett om det handlar om misstag så kallas det bidragsfusk. Men när det handlar om skattefusk då används ofta ordet: skattefel.
“Skattefelet med anknytning till svartarbete har beräknats utifrån den kartläggning av svartarbetet som Skatteverket genomförde 2006 (Rapport 2006:4).”
http://www.skatteverket.se/omskatteverket/omoss/beskattningsverksamheten/skattefelskartan/berakningaravskattefelet.4.7856a2b411550b99fb7800085877.html
Att arbetsgivare undanhåller kommun/landsting och stat skatt är inget annat än skattefusk. Men ordet som används är skattefel, som om det vore av misstag. I fallet skattefusk handlar det om miljarder av planerat skattefusk. När det handlar om bidrag så är det ett fåtal individer som saknar moral som fuskar mer olika former av ersättningar och bidrag. I förhållande till befolkningen är det sannolikt knappt någon promille, ändå kan man få för sig att det är extremt vanligt förekommande. Vad som är långt mer förekommande är med hög sannolikhet att personer som är i behov av stöd råkar illa ut pga ett litet fåtal som saknar moral. Det är också säkerligen ett värre problem med fusk med bidrag från företag, de företag som om de skulle fuskat med skatten skulle ha setts som att de gjort skattefel.
Det är något skrämmande som händer i ett samhälle när siktet riktas mot att klämma åt de svagaste för att gynna de starkare.
Bra skrivet. Känns bra att läsa sanningen om utförsäkringarna för en gångs skull. Hör mest alliansens lögner på tvåan.