Många ställer sig frågan varför sjukförsäkringen är så… ja, i brist på bättre ord, sjuk? Björn Johnson belyser en viktig aspekt av den frågan i sin bok “Kampen om sjukfrånvaron“. Där tar han upp en viktig del av hur den nya sjukförsäkringen växte fram – den sk fuskdebatten.

Kring millenieskiftet hade det ökande antalet sjukdagar i sjukförsäkringen växt till ett problem som behövde adresseras på politisk nivå. Politikerna menade att de ökande siffrorna berodde på fusk, överutnyttjande och att sjukförsäkringen användes som ett sätt att “gömma undan” arbetslösa för att öka sysselsättningsstatistiken.

En utredning tillsattes 2004 med Anna Hedborg (s), tidigare socialförsäkringsminister, vid rodret. Vid maktskiftet 2006 presenterade hon sjukförsäkringsutredningen för den nytillträdda Alliansregeringen.

Men Hedborgs utredning grundade sig inte på fakta. Den grundade sig på fuskdebatten. Forskningen, däremot, visade att det ökande antalet sjukdagar var ett uttryck för att sjukskrivningarna blev LÄNGRE, inte att de blev fler.

Varför blev då sjukskrivningarna längre? Jo, svaret ligger i de massiva neddragningarna i den offentliga sektorn. De som blev kvar drabbades oftare av utbrändhet eller utmattningsdepression. Men nedskärningarna ledde också till att sjuka människor inte längre fick den vård de behövde för att bli friska.

Alliansens rehabiliteringsgaranti skulle råda bot på detta. Psykiska besvär skulle behandlas med KBT, och långvariga smärtor skulle behandlas med multimodal smärtbehandling. Det blev en gigantisk flopp. Rehabiliteringsgarantin ökade i själva verket antalet sjukdagar istället för att minska den.

Samtidigt har vi en hög arbetslöshet. Alliansens lösning – Jobb- och UtvecklingsGarantin – mest känd genom Fas3, sysselsätter fortfarande över 30 000 människor, trots att riksdagen för över ett år sedan röstat igenom att den ska avskaffas. Arbetsförmedlingen betalar arbetsgivare 5000 kr per månad för arbetskraft. Den som är i Fas3 har inga av de rättigheter som riktiga anställda har, och Fas3 har på flera arbetsplatser konkurrerat ut riktiga jobb.

Ändå försöker Alliansen hela tiden framställa reformerna som sucéer, trots att sjuka människor utförsäkras, trots att Fas3 konkurrerar ut ordinarie arbetskraft, trots att gruppen människor som lever utanför utanförskapet växer.  140’000 människor, fler än samtliga invånare i Norrköping, lever helt utan inkomst.

Det största misstaget politikerna gjorde var att helt okritiskt svälja sjukförsäkringsutredningens resultat utan att lyssna på vad forskningen sa. När sjukförsäkringsreformen drevs igenom med hårda nypor av Alliansregeringen och finansdepartementet så var oppositionen tyst. Först några månader innan valet fick de sjuka som drabbats av den sjuka försäkringsreformen stöd av oppositionen. Men då var det för sent. Vi fick ännu en mandatperiod med en regering som visat sig helt oemottagliga för kritik.

Nu, två år senare, ser läget annorlunda ut. Socialdemokraterna har lagt fram konkreta förslag på hur sjukförsäkringen ska förändras, bland annat genom att tidsgränserna ska tas bort. De vill också skrota Fas3 och införa riktiga praktikjobb. Men fortfarande saknas den viktigaste pusselbiten – bristen på vård.

Lösningen på dilemmat kanske tycks bedrägligt enkel. Vi har hög arbetslöshet och sjuka människor får inte vård. Om vi skulle öka personaltätheten inom vården skulle det lösa både arbetslösheten och bristen på vård.

Men en sån enkel lösning verkar vara för svår för den som lever i den politiska sfären. Klyftan mellan vanligt folk och politiker växer hela tiden, och när gränsen mellan ideologi och verklighet suddas ut, blir verkligheten underordnad retoriken. Ett slagkraftigt argument och en snärtig replik blir viktigare än fakta och verklighet.

Alliansen gick till val på att minska bidragsberoendet och utanförskapet, men de har gjort det motsatta. De har utförsäkrat sjuka människor utan arbetsförmåga och ökat beroendet av socialbidrag. För hur man än vänder och vrider på det, så är faktiskt sjukförsäkringen en försäkring, som alla människor som betalar skatt omfattas av. Den är inget bidrag, oavsett hur mycket Alliansen än försökt lura i oss det.

Det är dags att se igenom de retoriska tricken och inse att både sjukförsäkringsreformen och Jobb- och UtvecklingsGarantin är  gigantiska misslyckanden. De är pappersprodukter grundade på politisk retorik, utan förankring i forskning, fakta eller statistik.

Ändå verkar det inte som att politikerna är förmögna att dra slutsatser utifrån forskning och fakta. Med en växande klyfta mellan vanligt folk och politiker, så blir frågan:

Vilket parti ska våga ta steget ut i verkligheten?