Sysselsättningsfasen – eller fas3 som det numer kommit att kallas i folkmun – är inget annat än ett cyniskt sätt att utnyttja människor på. Cynismen förstärks dessutom av att man låter mer eller mindre seriösa anordnare få betalt för att hålla arbetslösa i förvar för att där bli utnyttjade med allehanda arbetsuppgifter – helst sådana arbetsuppgifter ingen annan vill befatta sig med. Inte någon annan stans i världen existerar något liknande.

Fas3 är den sista fasen i arbetsmarknadsprogrammet Jobb- och utvecklingsgarantin (JUG). I fas 3 hamnar långtidsarbetslösa som först avverkat sina 300 dagar med a-kassa och därefter 450 dagar i faserna ett och två. I fas 3 måste deltagarna delta i en ”sysselsättningsåtgärd” hos en arbetsgivare – ”anordnare”– på heltid för att behålla sin aktivitetsersättning. Varför hamnar så många – snart 33.000 år 2012 – i Fas3? Resultatet av misslyckanden i de första faserna blir allt för tydlig då så många hamnar i fas3. Kan det vara så att Arbetsförmedlingen inte har tid att hantera alla de som befinner sig i Fas1 och 2? Att man helt enkelt gör det lätt för sig och hellre skyfflar över de arbetslösa i den sista fasen av bekvämlighetsskäl.
Anders Forslund – biträdande chef på Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) menar att de allra flesta som befinner sig i Fas3 mycket väl skulle kunna hitta en anställning och säger följande;

Den här konstruktionen får sig en rejäl törn när ingen på goda grunder kan hävda att det man gjort i fas ett och två är allt som man överhuvudtaget kunnat. Och det finns mycket som tyder på att så är inte är fallet. Mätningar visar på ganska låg aktivitet i Jobb- och utvecklingsgarantin. Vi gjorde en studie som visade på väldigt låg handläggartäthet. Det är så många arbetslösa per handläggare att de inte kan hinna med mycket mer än att bokföra dem i datorn, Man kan diskutera om det är rimligt överhuvudtaget att man löpande får betalt för att någon finns på en arbetsplats. Det skulle i någon mening betyda att man tror att personen har negativ produktivitet. Det vill säga att personen genom sin blotta närvaro bidrar till att arbetsgivaren förlorar 5 000 kronor i månaden.

Det som Anders Forslund säger är att de som får betalt för det arbetsuppgifter den arbetslöse genomför är stigmatiserande i sig. Den stigmatiseringen har företrädare för den moderatledda minoritetsregeringen inte varit sen att utnyttja i olika sammanhang. Man bortförklarar sina misslyckanden med att de som befinner sig i Fas3 – av många betraktad som en slutstation – är socialt missanpassade, handikappade, sociala och fysiska problem – samt att de flesta uppnått en ålder som inte är attraktiv för arbetsgivarna – är vanligt bland de som befinner sig i Fas3. Här hjälper man villigt till med att förklara för potentiella arbetsgivare att – akta er för arbetslösa i Fas3 – samtidigt som man ger uttryck för att det är viktigt att dessa personer verkligen kommer ut på arbetsmarknaden. En i sammanhanget mycket märklig logik. Och som en slutkläm ger man uttryck för att de som klagar har verkligen ingenting att klaga över då man gjort allt vad som är möjligt för de arbetslösa i de två tidigare faserna. Det är således inte en misslyckad arbetsmarknadspolitisk åtgärd det handlar om utan snarare skall misslyckandet åläggas individen.

Vilka är det då som befinner sig i Fas3? Riksdagens egen utredningstjänst (RUT) visar att 60 procent av deltagarna är under 55 år. 22 % har någon form av högskoleutbildning. 70% har avslutad gymnasieutbildning. Det stämmer således mycket dåligt det som regeringsföreträdare brukar hävda – att de flesta är socialt missanpassade, inte heller stämmer det att de flesta uppnått en ålder som skulle göra dom mindre attraktiva på arbetsmarknaden då majoriteten borde åldersmässigt vara attraktiva för arbetsgivarna. Detta är – inget annat än – en makaber kränkning av människor. Det bryter ner självkänslan, i tvånget att gå och vara nånstans eller sitta av tiden och vantrivas. Människor passiviseras mot att göra andra bättre engagerande saker. Men att kränka och tala i förnedrande ton är inte tillräckligt nog – moderaterna vill göra det möjligt för handläggarna på Arbetsförmedlingarna att få tillgång till straffregister över de arbetslösa. Jag som trodde Arbetsförmedlingen var till för att förmedla jobb – inte att sitta och söka i straffregistren för att utröna om den arbetssökande också har en noterad lagöverträdelse på sig.

Allt fler företag är starkt kritiska till regeringens arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Man protesterar främst över bevarandet av Fas3 som de anser förvrider konkurrensen på arbetsmarknaden. Att det finns undanträngningseffekter av åtgärden samt att det försämrar lönebildningen förstår alla – dock inte Hillevi Engström arbetsmarknadsminister. Så slutsatsen och den fråga som ställs – för vad och vem är Fas3 bra för? Inte för de arbetslösa – inte heller för alla de seriösa företagen. Fas3 är endast bra för mer eller mindre seriösa anordnare som tjänar storkovan på de arbetslösa. Ett dåligt recept av pyttipanna utan bas ingredienser – bara ett självförhärligande – gränsande till hyckleri. Det verkar i denna stund av självberömmelse och godhet som moderaterna inte ser sina misslyckanden eller helt enkelt blundar för vad som pågår runt om i landet. Det kan vara så att Svenska folket måste tänka om och gräva och plantera rotfrukter i sina gräsmattor – för de som har en sådan, andra får väl sälla sig till alla de utförsäkrade eller alla de arbetslösa som står och väntar på kyrkans välsignelse – för att få en munsbit med den moderata minoritetsregeringens socialförsäkrings- och arbetsmarknadspolitiska resultat i backfickan.

När högern strävar efter en försvagad stat och när välfärdsmodellen förändras från generellt och inkomstbaserat till en behovsprövad grundtrygghet, så försvagas också individerna samtidigt som spänningarna i samhället ökar. Det är med viss motvilja jag hävdar att detta är vad moderaterna och alliansen står för – även om man inte direkt säger det – så står det utom alla tvivel efter 6 allt för långa år med denna alliansregering – motvilligt därför att jag har en grundläggande tro på att politiker och politiken skall verka för en gynnsam samhällsutveckling där alla medborgare räknas. Den övertygelsen har fått sig en törn under alliansregeringens allt mer tydliga tillkortakommanden på det område man gick till val på nämligen “arbetslinjen”. Därför riktar jag en uppmaning till Hillevi Engström – lägg ner Fas3 och ersätt det med arbetsmarknadspolitiska åtgärder som bevisligen fungerar.

Björn Alvebrand /SAP Solna

 

 

Björn Alvebrand skriver på bloggen bjornalvebrand.wordpress.com om politik och sociala orättvisor i samhället. Sjökapten med 50 år i sjöfartens tjänst och medlem av Solna arbetarkommun.