Julen är på ingång. En tid som många ser fram emot. De allra flesta känner också stressen komma smygande. “Hur ska jag hinna storstäda, julpynta, skicka julkort/julmejl, gå på alla bjudningar, baka, laga mat och, inte minst, köpa alla julklappar?” Förra året beräknade 20% av svenskarna att de skulle spendera 5000 kr på julklappar. De allra flesta lägger 1000 till 5000 kr. http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/mastercard/pressrelease/view/saa-haer-mycket-spenderar-vi-paa-julklappar-i-aar-713340 Sen finns det de som får en klump i magen bara de tänker på julen. De som näppeligen får det att gå runt en vanlig månad. Att lägga några större summor på god mat eller julklappar till sina kära är omöjligt. Det är under semestertider och storhelger som det blir extra tydligt att de står utanför, inte har en chans att unna sig något utöver det nödvändigaste.

Att barnfattigdomen ökat de senaste åren visar sig i rapport efter rapport. T.ex. i Rädda Barnens senaste. http://www.rb.se/SiteCollectionDocuments/Rapporter/Barns_ekonomiska_utsatthet_2012.pdf Jag har kontakt med en grupp utförsäkrade där det pratas om just detta. Hur ska de kunna ordna en mysig jul utan ekonomiska resurser? Visst kan man göra mycket med små medel för att få en trivsam jul. Vända på slantarna. Börja köpa julklappar redan i april för att inte missa ett bra erbjudande. Planera noggrannt, göra egna saker istället för att köpa, ta emot välgörenhet från kyrkan m.m. Men ändå. De som redan har det knapert får ångest av julen. Ingen jag pratat med klagar för sin egen skull utan de tänker på barnen. Hur de känner sig otillräckliga som föräldrar bara för att de haft oturen att bli sjuka eller arbetslösa och genom det hamnat i fattigdom.

Det är dags att inse att den nedmonterade a-kassan och den nya sjukförsäkringen kommer att påverka fler än de direkt berörda. Barn och ungdomar som känner att de inte hör till. Idag läste jag om ett sådant barn. En utförsäkrad mamma skriver i en insändare i Värmlands Folkblad att hennes son inte vill leva längre. http://www.vf.se/asikter/insandare/vi-ar-sa-fattiga-att-min-son-inte-vill-fortsatta-att-leva#.UKSnc5TRxc0.facebook

Läs även Jörgensdotters utmärkta text från i maj om en utförsäkrad man. http://jorgensdotter.wordpress.com/2012/05/07/han-sitter-gra-14-2/ Hon avslutar texten med:

“Den slutgiltiga frågan är:

Har vi råd att slå ut våra medmänniskor från samhället och vad tjänar vi på det?

Agera, vakna. Dra upp huvudet ur sandbanken och se verkligheten. Den är mer skrämmande än du tror.”