Magnus är 35 år och har arbetat som maskinoperatör och montör. Efter universitetsstudier och kandidatexamen för att byta yrkesbana ingår han numer i FAS3.

Magnus har skrivit två brev, ett till Hillevi Engström och ett till  Ylva Johansson. Han bad även oss att posta brevet med några mindre ändringar här på Solrosuppropet.se.

Detta är hans brev:

 

Jag examinerades från universitetet för 2 år sen och som nybliven akademiker var det svårt att hitta jobb. Jag hade ett fåtal dagar kvar av min a-kassa och skrevs in i jobb och utvecklingsgarantin i mars 2011. Jag skickades till olika jobbcoacher som skulle hjälpa mig att hitta ett jobb. Jobbcoacherna uppvisade inget större engagemang för mig och verkade mest vara intresserade av få ersättningen de får för att ta emot en arbetslös.

Jag placerades hos Lernia i september 2012 när jag hade 3 månader kvar i fas 2, där fick jag faktiskt hjälp av coacherna . I oktober fick jag en timanställning som personlig assistent. Då började det hända något när jag hade åtminstone en timanställning. I november fick jag en timanställning i en vikariepool i en stadsdel i Göteborg, som obehörig lärare inom förskola, fritids och lågstadium. Anställningen påbörjades samma dag som jag trädde in i fas 3 i början av december.
Jag valde att ta ut de 20 dagars ledighet jag har rätt till per år under december. Anställningen som obehörig lärare visade sig innebära många arbetstillfällen. Jag fick jobba under nästan hela december. Jag jobbade mellan 6-8 timmar per dag och kunde äntligen komma ur min långtidsarbetslöshet. Jobbet är stimulerande, det ger mig helt nya meriter och referenser och jobbet är relaterat till min akademiska examen.

Eftersom det är en timanställning, så är det svårt att veta hur mycket jag får jobba. Ibland blir jag bokad för jobb under några sammanhängande dagar. Ibland kallas jag in med kort varsel med sms redan samma dag. Sms skickas ut mellan 6.30 till 9.30 när det gäller arbete samma dag.
Jag måste däremot inställa mig hos min fas 3 anordnare varje dag kl 8, om jag inte har något arbete inbokat. Det tar 15 min för mig att ta mig till anordnaren. Jag har kommit till anordnaren, varit på plats, fått besked från min arbetsgivare att jag ska jobba samma dag och måste sedan ta mig till jobbet. Denna omständighet har lett till att jag kommit försent till jobbet, då jag måste tillbringa 30 min extra med att bara ta mig fram och tillbaka från fas 3 anordnaren, innan jag kan ta mig till jobbet. Jag åker kollektivt till jobbet och bor vid en knutpunkt i kollektivtrafiken, som gör det lätt för mig att åka till jobbet. Jag kan inte åka från fas 3 anordnaren utan att först passera hemmet på vägen till jobbet.

Jag har diskuterat detta med arbetsförmedlingen, att som situationen är nu, så måste jag anpassa mig till att vara hos fas 3 anordnaren kl 8 varje morgon. Istället för att vara förberedd hemma om det kommer ett jobberbjudande, så att jag kan ta mig till skolan jag ska arbeta på så fort som möjligt. Kort sagt går fas 3 före arbete!
Arbetsförmedlingen har svarat med följande; om min arbetsgivare inte har bokat in mig för arbete samma dag före kl 8, så ska jag vara hos fas 3 anordnaren kl 8, annars är det olovlig frånvaro. Jag fick också förslaget att byta till en fas 3 anordnare som ligger närmare där jag jobbar, så att jag minskar risken att komma för sent till jobbet… Förslaget är befängt eftersom jag inte jobbar på en och samma skola. Arbetsförmedlingen försvarar det med att min arbetsgivare får räkna med vid en timanställning kan man inte alltid komma i tid till jobbet. Så borde de och jag får räkna med extra förseningar.

Så under hot om indragen ersättning för den tiden jag inte arbetar, så jagas jag ned till fas 3 anordnaren när jag inte är bokad för arbete. Att fas 3 inte leder någon vart är inget nytt.
Någon hänsyn till olika individer tas inte på arbetsförmedlingen. Det jag skulle behöva få hjälp med är bättre jobbcoachning, så jag kan få en heltidsanställning som passar min utbildning, eller åtminstone praktik hos en av skolorna jag arbetar på. Men det har jag som bekant inte rätt till när jag är i fas 3. Under januari har jag i skrivande stund, arbetat 6 av 8 möjliga vardagar, 3 av dessa dagar har inletts med att ta sig ned till fas 3 anordnaren. Så jag förstår inte riktigt hur en åtgärd som fas 3 ska kunna hjälpa mig, speciellt inte när det i januari har medfört att jag får det svårare att komma i tid till jobbet.

Jag är givetvis tacksam över att jag lyckats ta mig ur arbetslösheten, men det här visar bara på att fas 3 är tänkt som ett straff för människor som varit långtidsarbetslösa. Någon uppmuntran av arbetsförmedlingen får jag inte, istället får jag bara hot om vad som händer om jag inte är på plats hos anordnaren. Mitt mål är givetvis att få en heltidsanställning, men jag förstår inte hur Arbetsförmedlingens inställning ska kunna hjälpa mig, snarare lägger de krokben för mig.

Magnus