I onsdags var det partiledatdebatt i riksdagen. Störst fokus låg på jobben. Vilket är rimligt då arbetslösheten parkerat på 8 procent enligt dagens pressmeddelande från Arbetsförmedlingen. På ett år har de arbetslösa ökat med 14 000 personer vilket gör att totalsumman nu är uppe i 383 000, ca 8,1 %.

Det vi saknar i debatten är kopplingen mellan sänkta tal av de som ingår i sjukförsäkringen och höjda arbetslöshetssiffror. En stor del av de som nu är arbetslösa har tidigare varit långtidssjukskrivna. De striktare sjukförsäkringsreglerna har utförsäkrat 68 000 människor, och fler kommer det att bli. Detta trots att de har lång sjukdomshistorik, ej är färdigbehandlade och ofta av läkare bedöms ha nedsatt arbetsförmåga. Försäkringskassan friskskriver trots att riktiga utredningar gällande arbetsförmåga sällan gjorts. Bevisbördan ligger hos den sjuke själv. Som patient får man tjata sig till utredningar och rehab. Det gäller att du hamnat hos en bra läkare som kan slåss för din rätt både till vård, rehab och arbetsförmågebedömningar.

De som tidigare “var dömda till livslångt utanförskap pga sjukpension (sjukersättning)” är i en värre sits nu än före 2008 då den nya sjukförsäkringen började gälla. Solrosuppropet håller med om att det inte var optimalt med passiva sjukskrivningar utan krav och regelbundna återkopplingar till Försäkringskassan. Men fungerar den nuvarande rehabiliteringeskedjan som det är tänkt? Långtifrån – enligt oberoende forskare, facken, patientföreningar, handikapprörelsen, oppositionen och många fler. De sjuka är fortfarande sjuka men tvingas nu söka arbete tillsammans med fullt friska. Vilka tror ni får jobben då det finns hundratusentals friska som står på kö till arbete?

Igår skrev Monica Armini, (Solrosuppropet och Social Aktion), ett öppet brev till Sveriges partiledare på Social Aktions hemsida Social Politik.

“Ni partiledares tystnad i socialförsäkringsfrågan är påfallande. Vi inom Social Aktion vill veta vari er stumhet består. Handlar det om att ni faktiskt tycker rådande system är bra – med utförsäkringar och sysselsättningsfasen (fas 3) bland annat. Eller handlar det om ett ointresse att beröra dessa frågor?”

Monica avslutar med: “Det är lätt att tro det. Att tystnaden innebär ett medhåll. Ja, vi kan offra de långtidssjuka och arbetslösa för den stora väljarkåren hittar vi ändå inte där.

Eller så är utanförskapets utanförskap helt enkelt är så ointressant att inte ens Onådiga Luntan förmår väcka uppmärksamhet. Och då är vi riktigt illa ute i det här landet. Om så färgstarka berättelser ur verklighetens mardröm inte kan väcka er partiledare till att öppna munnen om hur vi behandlar sjuka och arbetslösa i dagens Sverige – vad kan då göra det?”

Vi hoppas nu att Monica får svar från samtliga partiledare på sina frågor.

Lästips: Martin Moberg, Kjell Rautio, LO, Moderaternas fula siffertrixande