Det finns en fråga där svenskarna är rörande överens. En fråga som kan beröra alla någon gång och många av oss flera gånger. Sjukförsäkringen, den försäkring som tyvärr nästan alla någon gång måste nyttja och då är det bra att den finns och fungerar. Det gör den – för nästan alla. Bara du inte blir allvarligt och långvarigt sjuk för då åker du ur. Benbrott, maginfluensa eller blindtarmsoperation så fungerar den fint, sådant du ganska snabbt och okomplicerat återfår arbetsförmågan ifrån. Men akta dig som sagt för att bli långvarigt sjuk. Försäkringskassan meddelar i sina pressmeddelanden att förtroendet för myndigheten ökar. Men har man då ställt “frågan”?

När man säger att förtroendet för Försäkringskassan ökar så har man utelämnat frågan om utförsäkringar, om det är rätt att utförsäkra sjuka. LO ställde den frågan i en undersökning i somras och 85 % tyckte då att det inte var rätt att kasta ut de som inte klarade att återfå arbetsförmågan inom de tidsgränser som Alliansen satt. För regeringens plan att stoppa utförsäkringarna finns alltså ett stort stöd.

I samma undersökning framgår också att det är de som själva varit sjukskrivna som är mest kritiska. Det är intressant eftersom det pekar på att folk som bara drabbas av kortare sjukdomsfall eller kanske inte alls har en tro på att den fungerar. Det är inte förrän man är där som man ser och känner av bristerna. När folk fick frågan om de skulle klara en längre sjukskrivning ekonomiskt svarade 61 % att de inte skulle göra det.

Skulle vara spännande om Försäkringskassan ställde just de två frågorna i någon av sin förtroendeundersökningar.
Tycker du att det är rätt att utförsäkra de sjuka som inte får tillbaka arbetsförmågan inom tidsgränserna?
Skulle du klara en längre sjukskrivning ekonomiskt?
Under tiden kunde de ju ta och läsa LO:s rapport Bristande tilltro.

 

En annan sak som man kan läsa i rapporten är de remissvar som Alliansen fick när de skickade reformen i sjukförsäkringen på remiss. Svar som man struntade högaktningsfullt i och inte tog hänsyn till.

Under hösten 2007 hade förslaget varit ute på remiss. Nästan varenda remissinstans av
betydelse och vikt i sammanhanget avvisade eller tog avstånd ifrån de bärande delarna av
förslaget, inte minst de s.k. absoluta tidsgränserna. Här är ett litet axplock av vad de viktiga
och tunga remissinstanserna ansåg om tidsgränserna:

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL): ”De föreslagna fasta hållpunkterna är alltför
snäva och därför inte realistiska för att arbetsgivare och övriga involverade aktörer på bästa
sätt ska kunna fullgöra sina delar i rehabiliteringskedjan.”

Försäkringskassan: ”För att Försäkringskassan ska kunna tillämpa reglerna krävs även att
andra aktörers insatser sker i tid. Fallerar deras insatser blir de föreslagna tidsgränserna
inte möjliga att hålla. Risken är att den enskilde hamnar i kläm och står utan försörjning.”

Statens folkhälsoinstitut: ”Vi ställer oss tveksamma till förslagen om fasta hållpunkter i form
av tidsbestämda gränser för när arbetsförmågan ska prövas. Vi bedömer att dessa är allt för
snäva mot bakgrund av de förutsättningar som finns hos offentliga rehabiliteringsaktörer och
arbetsgivare.”

Samhall hävdade ”att de föreslagna tidsgränserna i rehabiliteringskedjan är för snävt satta
och då med hänsyn till att det finns många sjukdomstillstånd och funktionsnedsättningar som
kräver både mer omfattande och längre rehabiliteringsinsatser.”

Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH): ”Eftersom tidsramarna är alltför snålt
tilltagna för de flesta psykiska ohälsotillstånd/sjukdomar, kommer ett stort antal människor
med psykiska ohälsotillstånd att bli arbetslösa och samtidigt ”utförsäkrade” ur
sjukförsäkringen. Detta kommer naturligtvis inte att leda till att flera sjuka kommer ut i
arbete. Dessa personer kommer med nödvändighet att vara hänvisade till försörjning via
socialbidrag.”

Arbetsmiljöverket: ”De föreslagna förändringarna innebär att ett betydligt större ansvar
läggs på de enskilda försäkringstagarna. /…/ Det finns risk för att Försäkringskassans
personal utsätts för negativ kritik från de försäkrade, som i sig kan skapa betydande
arbetsmiljöproblem.”

Man tog alltså ett beslut att införa reformerna trots att flera tunga remissinstanser varnade, bland annat Försäkringskassan själva och man behöll utförsäkringarna trots vittnesmål från nästan 100 000 drabbade.

Jag är en av de som drabbades och hur det gick till kan du nu läsa om på LO:s hemsida. Där står om hur jag drabbades och hur det rent tekniskt gick till. Mellan raderna kan du ju gissa hur jag mått och kämpat, inte bara med en kropp och sjukvården utan med ekonomin. Med regler och tidsgränser. För mig känns det väl som om loppet är gjort men för att inte andra och fler ska drabbas så måste vi få en trygg och förutsägbar sjukförsäkring och det nu!