Ett hemligt vårdprojekt ska avslöja fuskare. I första skedet var det tänkt att bedöma två grupper, unga vuxna, 19 – 29 år med aktivitetsersättning som ej arbetat tidigare på grund av en huvuddiagnos av neuropsykiatrisk diagnos och gruppen som behöver assistans. Gruppen unga har lagts på is och utredningarna gäller nu endast assistansutredningar.
Utredningen ska gälla de som Försäkringskassan misstänker för fusk och ska genomföras utan den enskildes vetskap. Utredningen erbjuds som “inneliggande vård under 27 timmar”.
Det går att hitta många fel och egentligen bara ett rätt i det här.
Upphandlingsregler har ej följts, etik har ej tagits i beaktande, det kan inte hävdas opartiskhet och det görs försök att hindra insyn.

I en lång artikel i Sydsvenskan beskrivs hur Hässleholmförsöket genomförs. Hur man lurar folk att lägga in sig för vård i 27 timmar när det egentligen handlar om att under detta dryga dygnet avslöja ett fusk som Försäkringskassan misstänker. De inlagde har själv inte en aning om detta. Det är inte bara professionerna som läkare, arbetsterapeuter och psykologer som bidrar till bedömningen utan all personal ska rapportera. Om en undersköterska ser en patient utföra något som skulle kunna antyda att vederbörande fuskar ska det rapporteras. En undersköterska ser till exempel en med funktionshinder utföra något den inte borde orka eller kunna och det skrivs in i en logg. Inga anhöriga eller assistenter får närvara under utredningen.

Eftersom patienten inte vet om att den är utsatt för granskning i stället för vård så blir det här så fel.
“Vad då? Kan man så kan man väl?” kanske du tänker.
Men tänk då på detta att patienten vet att det är en begränsad tid, 27 timmar, och har förberett sig innan för att på bästa sätt tillgodogöra sig den vård som sägs vara syftet med vistelsen. Har inte ansträngt sig dagarna innan, ökat medicinering och gör en ansträngning som endast går att hålla en begränsad tid.
Vi som varit på olika utredningar och/eller undersökningar vet också hur det sliter på en och hur mycket sämre man mår en period efteråt.
När jag har gjort liknande laddar jag innan med vila och extra mediciner, fräschar till mig med bästa kläderna, mest arbetade håret och den mest välgjorda makeupen. Och så det tappra leendet. (hon ser ju fan inte sjuk ut) Kraschar och är som en trasa i dagar efteråt.

Men det här skulle inte handla om mig även om jag måste säga att det vet i sjutton hur jag ska hålla det här inlägget så kort att det orkas läsas. Får bara välja ut de mest angelägna bitarna ur artikeln från Sydsvenskan. Jag rekommenderar dig att läsa hela du också.

Uppdraget har gått till Bemce, Beteendemedicinskt center.
Det har gått på direktuppdrag, utan att det lämnats ut till upphandling från Försäkringskassan.
Nu kan man ju tycka att om Försäkringskassan känner till dem och har haft ett samarbete innan så borde det väl inte vara några problem. Men jo, det är precis där problemet ligger.
Det bryter mot lagen om upphandling och det bryter mot regler och riktlinjer om vem som får göra försäkringsmedicinska utredningar åt Försäkringskassan. Det står nämligen i reglerna att den här typen av utredningar ska genomföras på “ett neutralt och förutsättningslöst sätt” vilket betyder att den som utför utredningen inte ska ha varit anställd på Försäkringskassan eller haft uppdrag av Försäkringskassan det senaste året. Det har Bemce haft och varit.
Halvåret oktober 2013 till februari 2014 betalade Försäkringskassan nästan en halv miljon till Bemce för två utredningar och sex utbildningstillfällen vilket Försäkringskassan först försökte mörka när Sydsvenskan frågade efter fakturorna. Fusk alltså!

En annan sak är etiken. Är det etiskt att utföra utredningar på det här sättet? Här brukar man få saker prövade i Etikprövningsnämnden när det gäller forskning men här gäller det ju inte forskning så där hoppade man helt över det där med etiken. Men om det varit ett forskningsprojekt så hade man aldrig godkänt förfarandet. Personen som deltar är inte medveten om att det inte är vård som är huvudsyftet, vilket ges sken av, utan att det är en kontrollsituation.
Forskningsprojekt brukar dessutom alltid vara frivilliga och man har när som helst rätt att avbryta. Det finns ingen frivillighet i Hässleholmförsöket. Eller det sägs vara frivilligt, något man erbjuder, men samtidigt står det i kallelsen att om man inte deltar så riskerar man att få ersättningen indragen eller nedsatt. Frivilligt om man är redo att ta konsekvenserna alltså.
Jag har personlig erfarenhet av det också. “Gör du inte som jag säger så ska jag personligen se till att du aldrig mera får ett jävla öre från Försäkringskassan” skrek min handläggare när jag ville skjuta på deltagande i Pilaprojektet eftersom jag skulle fara 30 mil enkel resa för behandling vid projektstarten.

Dan Eliasson, förre generaldirektören för Försäkringskassan, numera rikspolischef, uttalade sig 2011 inför en utredning om fusket inom assistansersättningen. Då sa han “Den som fuskar med assistansersättning ska känna oro”. Utredningen presenterade resultat två år senare då man granskat 20 000 fall. Mindre än en procent gick till domstol och fick fällande dom. När fusket inom sjukförsäkringen granskades konstaterades att 0,04 procent var fusk. Här finns inte resultat som rättfärdigar dessa övergripande insatser. Det kostar en massa pengar, det skadar förtroendet för Försäkringskassan och det gör illa med folk.

När lagar och regler inte följs förlorar vi rättssäkerheten samtidig som förtroendet och det är illa både för samhället och den enskilde individen. Om det finns misstanke om fusk ska det anmälas och en brottsutredning ska påbörjas. Av den myndighet som Eliasson nu faktiskt företräder.
Artikeln i Sydsvenskan tar upp en föreläsning som hölls på internationella försäkringsmedicinska kongressen Eumass i september förra året, om Hässleholmförsöket. I publiken satt Eliasson då i egenskap av gd för Försäkringskassan men vill inte kommentera det hela. Det gör däremot Freddy Falez, en professor med kunskap inom försäkringsmedicinskt område: “Läkare måste lita på sina patienter. Det är en etisk attityd. Att avslöja bedrägeri är ett uppdrag för poliser och advokater”.

Många fel i hela den här soppan alltså. Men jag lovade ju ett rätt?
Det bör finnas kontroll.
Men den ska utföras på ett rättssäkert sätt av rätt utförare. På så sätt kan vi alla känna trygghet, både när vi betalar till den allmänna trygghetsförsäkringen och när vi kommer i den situationen att vi behöver ta hjälp från den. Kontroll ska naturligtvis göras inför ett beviljande av ersättning och vid misstanke om brott men då på den misstänkte, inte kollektivt och det ska göras rättssäkert.

Jag råder alla att läsa den långa artikeln i Sydsvenskan för där finns mycket som man kan reagera på.
Hur det drabbar den enskilde, hur rättssäkerheten och tryggheten samt förtroendet skadas, hur våra pengar används för att jaga ett fusk som är så litet att det kostar mera att hitta det än att betala ut det.
Pilaprojektet jag deltog i ska jag här redovisa som exempel:

• bedrevs mellan 2006 och 2008 för att få sjuka till arbete
• drygt 108 000 personer deltog
• 70 procent bedömdes helt sakna arbetsförmåga
• 10 procent bedömdes ha hel eller del av arbetsförmåga men hälften av de hade beviljats sjuk- eller aktivitetsersättning ett halvår efter Pilas avslut.
• 20 procent hade redan hade lämnat försäkringen, eller hade pågående eller planerade insatser i Försäkringskassans ordinarie verksamhet.
• allt till en kostnad av 812 000 000, nästan en miljard

Det finns flera exempel på när jaktlusten på fuskare tagit överhanden så att ekonomi, etik, rättssäkerhet och den enskildes väl och ve lämnats därhän. Man bara undrar när ska de lära sig av alla fel de gör?

Inte bara i tunnelseende köra på det enda rätt de har?