Det bästa sättet att ha ett lågt inflöde i sjukförsäkringen är att folk håller sig friska. Att se till att folk håller sig friska måste ju vara att se till att förutsättningarna för bibehållen hälsa ökar. Bästa sättet att forma en hälsosam arbetsmiljö är att identifiera riskerna för att sedan jobba mot att eliminera dem i stor utsträckning som går. Vi har en del tankar om det.

Det bästa sättet att hålla folk från sjukförsäkringen är att de håller sig friska och oskadade. Ett annat sätt, som provats av förra regeringen, är att göra en sjukförsäkringen med jämförelsevis de hårdast reglerna för ersättning och där det är lätt att åka ur. Nackdelen med sjukförsäkringen nu är att den främjar inte hälsa, läkning och återhämtning och den präglas av ett kortsiktigt tänkande. Om folk får hjälp och stöd att återfå arbetsförmåga på ett tryggt och rättssäkert sätt så kostar det men det betalar sig i långa loppet.

Om förebyggande.

Det bästa sättet att ha små kostnader i sjukförsäkringen är att folk håller sig friska och utan skador. Vad är det som gör folk sjuka och/eller skadade? Vad som är orsaken i privatlivet skiljer sig mycket åt och kan vara svårt att påverka. Arbetslivet antas vara största orsaken.
När arbetslivet slimmades i början av 1990-talet ökade belastningen på de arbetande.Kraven höjdes samtidigt som takten ökade. Detta tros vara en av de större anledningarna till att sjukskrivningarna ökade. Detta samtidigt som företagshälsovården nedmonterades och bristerna inom rehabilitering ökade. Att avveckla Arbetslivsinstitutet var ännu en sak som bidrog till att försvåra det förebyggande likväl som det rehabiliterande arbetet.

Identifiera de arbetsplatser med hög sjukfrånvaro och de med låg frånvaro och då inom samma yrke och/eller kategori. Titta på organisation, medbestämmande och delaktighet, arbetsbelastning, arbetsmiljö och även anställningstrygghet. Vad skiljer dem åt och vad överensstämmer? Vilka är de skillnader som gör att de anställda är så mycket friskare på ena stället och hur överför man de förhållandena på det andra?
Återbilda arbetslivsinstitutet, satsa på arbetsmiljö.

Här var vi alla överens om att det förebyggande arbetet är av högsta vikt för att främja hälsan.

I vårt yttrande om rehabilitering:

Rehabiliteringskedjan som förra regeringen införde var ingen rehabilitering värd namnet utan mera ett verktyg för att vid olika tidsgränser försöka få ut folk ur sjukförsäkringen. De ansvariga för reformen vill gärna hävda att rehabiliteringskedjan varit framgångsrik och fungerat väl, i synnerhet utförsäkringarna. Enligt ISF:s rapport, 2013:6 Personer som uppnår maximal tid i sjukförsäkringen, är det endast 2 procent som efter utförsäkringen är i ett osubventionerat arbete efter 14 månader. En riktig rehabilitering borde innehålla vård och stöd – inte hot om fattigdom.

Att bli utförsäkrad och själv inte kunna påverka sin situation är inte främjande för hälsan. Att drabbas negativt av en tidsgräns minimerar de sjukes egna drivkrafter att ta sig tillbaka till hälsa och arbete. Ett gemensamt arbete där insatser och tidpunkter sätts borde rimligen ha större möjlighet att lyckas än att drabbas av oro och fattigdom. Eget ansvar och delaktighet ger bättre möjligheter om det samtidigt ges stöd från andra aktörer.

Genom sjukvårdmiljarden finansieras rehabiliteringsgarantin som innebär att kvinnor och män i åldern 16-67 år erbjuds kognitiv beteendeterapi (KBT) Interpersonell terapi (ITP) vid ångest, depression eller stress. Multimodal rehabilitering (MMR) erbjuds patienter med långvarig smärta.
Flera rapporter har visat på att metoderna inte varit så framgångsrika som man hävdat utan i många fall gjort folk sjukare. En anledning till detta kan vara att även en evidensbaserad metod bör vara anpassad för individen. Inte alla blir hjälpta av nämnda behandlingar men eftersom det var dessa som gav de kliniker som utförde dem extra
pengar så var det de behandlingarna som påtvingades. Om man tackar nej till någon av dessa metoder när de erbjuds så står man sedan utan någon hjälp, därför kallar vi det ett tvång och inte ett erbjudande. Eftersom en klinik kan få upp till 45 000 kronor per patient så blir det här att ekonomin styr mera än patientens behov.
En baksida av rehabiliteringsgarantin som borde lyftas.

Vi pratade en del om rehabilitering på riktigt. Hur viktigt det är att man får rätt vård och rehabilitering och att man får den i rätt tid. Det här kräver att både individ, myndigheter och andra aktörer tar ansvar, inte minst vården.

Vi pratade om att kvinnors sjuktal ökar och att de ofta återfinns i de yrken där det är både tungt och underbemannat. Att svenska kvinnor i större utsträckning än andra länders kvinnor är sjukskrivna kan säkerligen bero på att svenska kvinnor arbetar i mycket större utsträckning än andra länders.

Det här var återigen två områden där vi var överens och hade mycket liknande syn på orsak, verkan och åtgärd. Tror att arbetet med att tänka brett genom förebyggande och rehabilitering kommer att betyda mycket för arbetet med att bygga upp sjukförsäkringen igen.