Johan Forsell, M, skrev ett debattinlägg i SvD 29/7 och uttalade sig om vikten att behålla utförsäkringarna. “Sluta missköta Försäkringskassan” skrev han. Han uttalade en myt, valde selektivt ut remissvar och delar av remissvar som passade honom och resten av högern. Han försvarade reformer som knyckte sjukas öronmärkta pengar och tog dem till skatteavdrag till friska. Sedan gavs sjuka och skadade skulden för att kostnaderna för sjukskrivna ökar.
Det här blir ett långt inlägg.

Ideologi, selektivt inhämtande av fakta ger rätt att jaga sjuka med blåslampa.
Man undrar vilket som är viktigast för högern, med Johan Forssell i spetsen, att minska sjukskrivningarna eller få ha rätten att straffa de som inte återfår arbetsförmåga inom given tidsram. Chansen att få svänga med blåslampan.
Att vilja skaka av sig för tillfället icke ekonomiskt lönsamma personer genom utförsäkring lutar mera åt att vara ett beteende som grundar sig i ideologi mera än politisk vilja att skapa fungerande socialförsäkringar. Kan också vara därför det är så svårt för högern att ta till sig alla fakta i de rapporteringar och utredningar som publiceras av oberoende institut och sakkunniga. Förutom de delar eller bisatser som stödjer deras agenda.

Forsell gör som vanligt när han debatterar, väljer ut de bitar som stödjer de åsikter han vill ska råda. Han skriver att ISF (Inspektionen för socialförsäkringen) säger att om utförsäkringarna tas bort så kommer sjukskrivningarna att öka och bli längre. Om Forsell läst första raden i ISF:s remissvar till regeringen hade han kunnat läsa:
“Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) anser att ett avskaffande av den
bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen är möjligt men då under förutsättning
att Försäkringskassan upprätthåller tidsgränserna vid dag 90, 180 och 365
och prövar arbetsförmågan i enlighet med regelverket.”

Forsell hänvisar även till Arbetsförmedlingens uttalande om avskaffandet av utförsäkringarna. Arbetsförmedlingen skriver i sitt svar att det saknas en fullständig bild av vilken betydelse det har för sjukfrånvaron med en “bortre tidsgräns” och att “Försäkringskassan bedömer samtidigt att det finns skäl att se över den nuvarande tidsgränsen. Detta för att klargöra dess syfte och vilka effekter som ska uppnås, samt utifrån det anpassa dess utformning och innehållet i de insatser som den försäkrade erbjuds.”
Ett syfte som vi vet att Forsell anser finnas till att behålla bortre tidsgränsen är att han anser att sjuka behöver en blåslampa för att återfå arbetsförmåga.
Detta gjorde han klart i en riksdagsdebatt den 26 maj där han formulerade sig som följande:
”Jag tror att tidsgränsen har en funktion, inte minst som en blåslampa för att se till att vi kommer bort från passiviteten och från sjukskrivningar som bara löper på. Jag tror att den behövs.”
Jag tror en bättre och individuellt tidsbestämd handläggning där alla aktörer medverkar och har ansvar vore att föredra, en där både individ, vård, arbetsgivare och myndigheter samverkar och ansvarar.

Det finns 24 stycken remissvar att läsa så det finns mera att ta till sig, om man vill.

Att börja ett debattinlägg med en gammal myt.
Forsell inleder sin debattartikel med en myt. vi var världens friskaste men ändå världens mest sjukskrivna folk.
Friskaste baseras på livslängd, inte hälsotillstånd, vi överlever längre tack vare god vård men för den del kanske vi inte är friskare/arbetsföra.
Dessutom beror det mycket på var du bor och den skillnaden ökar nu, det kan skilja så mycket som fem år på medellivslängden mellan två grannkommuner.
Dessutom dog 2014 så mycket som 16,3% av männen innan pension och 9,9% av kvinnorna.
Att jämföra olika länders antal sjuka genom att titta på antalet som får ersättning i sjukförsäkringen haltar också. I andra länder, som man då jämförde med, åker man efter ett år ur sjukförsäkringen och går över i andra system. I socialförsäkring eller arbetslöshetssystem, vilket då döljer sjukdom, som det nu gör här. Anledningen till att vi hade ett högt värde var inte att vi hade ett större inflöde utan att vi hade ett lågt utflöde, långa sjukskrivningar där den långtidssjukskrivne räknades flera gånger, inte bara vid sjukfallets början. Vi hade också många som jobbade deltid och var sjukskrivna deltid. Att vi hade många som fick förtidspension (numera sjukersättning) betydde inte att människor fick hel förtidspension utan många jobbade deltid, 25, 50 eller 75 procent.

Utanför utanförskapet är man osynlig
Högern klappar sig ofta själva på axeln för att de minskat utanförskapet. Vilka som ingår i detta utanförskap varierar med tidpunkt och talare men jag kan tala m att jag och många med mig har aldrig känt oss mera utanför än när vi blev utförsäkrade.
Sjuka hittas nu på arbetsförmedlingen, kommunernas socialkontor eller inte alls då de blivit partner- eller anhörigförsörjda. Utanför utanförskapet syns man inte.
Och då minskar ju utanförskapet?
Gömmandet av sjuka eller osynliggörandet av dem tillsammans med de jämförelsevis hårdast regler i sjukförsäkringen gav högern kortsiktigt det resultat de är stolta över men var en sänkning som började innan de kom i regeringsställning Sjukskrivningarna började sjunka redan innan utförsäkringarna började vinna laga kraft och började stiga igen 2010.

Mer än hälften av pengarna till sjukförsäkringen försvann.
Kostnaderna för sjukförsäkringen kommer att skena och det har vi inte råd med!
Om vi nu bara ska titta på de ekonomiska effekterna och bortse från sådant som ut- och innanförskap, ökade klyftor, trygg- och otrygghet och så vidare så kan man se en del.
I arbetsgivaravgiften finns något som heter sjukförsäkringsavgift, det är den delen av avgiften som är öronmärkt till att gå till vår sjukförsäkring och då till just sjuka. Innan Alliansen kom till makten 2006 gick 10,15 procent till just sjukförsäkringen. Sjukförsäkringen gick då med stort överskott och Alliansen ville i Arbetslinjens namn sänka skatter och här hittade de pengarna!

Arbetsgivaravgiften ligger nu på 31,42 2014 (32,46 låg den på 2005)
Genom att ta från sjukförsäkringen och omfördela till allmän löneavgift kunde Alliansen få loss pengar som inte är öronmärkta. Man tog från sjuka och gav till friska på det viset genom bland annat jobbskatteavdrag. Och det är inga småsummor!
2005 gick 10,15 till sjukförsäkringsavgiften och 2013 hade man omfördelat så att endast 4,35 gick till sjukförsäkringen. Man har tagit mera än hälften av pengarna som skulle gått till sjukförsäkringen.
Och så vill man påskina att det är de sjukas fel att det fattas pengar? Dessutom går fortfarande sjukförsäkringen med överskott ca 3,3 miljarder per år och i slutet av detta år räknas överskottet ligga på ca 70 miljarder. Att vi har överskott fortfarande beror inte på att det är färre sjuka utan mycket på att de sjuka är fattigare.

Ersättningarna sänktes.
1 januari 2007 infördes också en del förändringar.
När man räknar tak på ersättningar och storlek på garantinivåer räknar man dem utifrån prisbasbelopp, tidigare kallat basbelopp, 2007 sänkte man taket i sjukförsäkringen från 10 prisbasbelopp till 7,5 prisbasbelopp.
När man skulle räkna ut SGI (sjukpenningsgrundande inkomst) hade tidigare räknat månadslön x 12 men för att få fram en summa men nu skulle man i stället räkna fram SGI genom att multiplicera med 0,989.
Så om du trodde att du hade 80 % i sjukpenning så kan man väl säga att du har det av något men det är inte av din inkomst.

Man har alltså minskat avgifterna till sjukförsäkringen, minskat ersättningsnivåerna i densamma, utförsäkrat över 100 000 sjuka människor och så har man mage att skam- och skuldbelägga dem som betalat in till det överskott som finns när de blir sjuka eller skadade.

Minska inflödet i sjukförsäkringen genom förebyggande arbete, ej genom hårdare regler.
Men naturligtvis ska vi ha så få sjuka som möjligt, så många arbetande som möjligt men det innebär inte att vi inte kan ha en fungerande och trygg sjukförsäkring parallellt. Det viktigaste för att folk inte ska behöva utnyttja sin försäkring måste ju vara att i största möjliga mån hålla dem friska?
Titta på varför folk blir sjuka, titta på vilka ställen som gör folk sjuka, identifiera yrken och professioner. Leta sedan reda på ställen inom samma områden där folk håller sig friska och se vad som skiljer dessa ställen åt vad gäller organisation, arbetsmiljö, anställningsformer och så vidare. Då är vi en bit på väg. Att förebygga är det enda sättet att minska inflödet i sjukförsäkringen, att kasta ut dem som redan blivit sjuka för att minska sjukskrivningarna är en annan inte så effektiv eller vettig metod.

Om utförsäkringarna haft den effekten att de minskade sjukskrivningarna så borde vi väl sett det vid det här laget?
De första utförsäkringarna trädde i kraft årsskiftet 2009/2010.
Det är 2010 som sjukskrivningarna ökar igen. Sjukskrivningarna minskade innan utförsäkringarna började.
Det är därför högern hävdar att utförsäkringarna fungerat så bra?
För det kan väl inte bara vara så att det är inom högern råder en människosyn som de anser ger dem rätt att jaga sjuka och skadade med blåslampa, att kasta ut dem och sno pengarna till skatteavdrag till friska och arbetande, pengar som från början var tänkta till vår gemensamma sjukförsäkring.

Dessutom fyller vi år!
Det är i morgon tre år sedan vi träffades i Norrköping och startade föreningen Solrosuppropet.se. Det har hänt en del under de åren men inget som ens antyder att det är dags att avveckla föreningen. Det är ju däråt vi jobbar, att vi inte ska behövas längre. En fungerande sjukförsäkring och avskaffandet av FAS3.
Skriv gärna på vår namninsamling via knappen på startsidan.

Forsells debattinlägg i SvD.