Vi har pensionärer, som aldrig får sin röst hörd. Dom körs över, bara för att det går. Vi har sjuka, som sitter och köpslår, med sin hälsa som insats – inte för att dom vill – dom har inget val. Vi har arbetslösa mammor och pappor, som ska hålla humöret uppe, inför sina barn, sina vänner och för Arbetsförmedlingen.

Dessa 3 “grupper”, är inte gnälliga, dom är inte bittra, dom gör inga fel val.
Att göra “sina egna val”, som det så fint heter, innebär ofta för dessa människor, att välja mellan pest och kolera.

Det höjs för många röster, röster som inte har en susning hur det verkligen är.
Det tros alldeles för mycket, som ofta inte har en faktagrund att hänvisa till, för det bara tros.

För många är det lättare att tro, att ha en klar bild hur det “verkligen är”.
Istället för att ta reda på fakta, sluta att skuldbelägga människor som inte har samma möjlighet att göra samma val, som de människor, som har jobb, som är friska och lever i den “hela” familjen – pappa, mamma, barn.
Vi har stora klassklyftor i vårt samhälle. Stora klassklyftor är aldrig bra för ett land.
Ett land ska ledas på ett sätt, där alla människor räknas, även de gamla, sjuka och arbetslösa. Idag ses dessa människor, som dom eviga “förlorarna”, ingen vill satsa, ingen vill föra deras talan – för det är ju bara gnälliga människor.

Livståget, det tåg som alla får plats på – det bygger gemenskap, det bygger ett vänligare samhälle, det bygger ett starkare samhälle – för alla, precis alla är värdefulla för vårt land. Alla har en styrka – den styrkan ska vi ta tillvara på!

//Louise – jag tror inte bara…….

 

Louise Hemming
Har stått med fötterna i flera “läger”-
högavlönad, arbetslös och nu långtidssjuk.