Försäkringskassans nya kampanj Laget Sverige väcker starka känslor. Vem ingår i laget och är det verkligen Försäkringskassan som ska definiera det? Solrosuppropet.se försöker reda ut vad Försäkringskassan faktiskt säger med kampanjen och vad det är i budskapet som får många att reagera.

Laget Sverige. Så heter Försäkringskassans nya kampanj som handlar om att sjukskrivning ”inte är svart eller vitt” och som syftar till att uppmärksamma ”att alla behövs och kan delta efter förmåga”.

I Sydsvenskan skriver Gunilla Bengtsson ett svar på kampanjen, hon berättar om sin erfarenhet av att vara sjukskriven för tredje gången för sitt utmattningssyndrom: “I ‘Laget Sverige’ sitter jag på avbytarbänken, ingen frågar om jag vill delta.” Gunilla har ingen arbetsgivare längre eftersom hon blev uppsagd under sin provanställning när hon blev sjuk. Gunilla har inte fått den vård och det stöd hon behöver för att kunna delta i laget igen. Gunilla vill spela med i Laget Sverige men sedan hon blev sjuk så är hon inte längre önskad.

”Laget Sverige” som metafor är bra på många sätt. Men vad signalerar den egentligen, vad är det som avses? Kampanjen har väckt mycket känslor. För att försöka förstå varför kan vi titta närmare på metaforens två delar. Vi börjar med den första delen: ”Laget”. Idén om att vi alla har någonting att bidra med, att sjukdom inte behöver betyda att man ställs utanför arbetsmarknaden, att det handlar om gemenskap och en grupp med samma mål, är i grunden sympatisk. Den andra delen, att det gäller just laget ”Sverige”, är svår att tolka på annat sätt än att laget handlar om oss som medborgare. Medborgare i välfärdsstaten Sverige.

Vad är det då folk har reagerat på när det gäller den här kampanjen? För det första, att den är dyr; budgeten är på 25 miljoner kr och kampanjen har hittills kostat 23 miljoner. Försäkringskassans reklam ett hån mot sjukskrivna, tycker Zandra Hedlund i ett blogginlägg som har fått spridning via sociala medier. Jonna Garphult menar i Expressen att Försäkringskassan i sin kampanj utgår ifrån att den som är sjuk inte vill tillhöra Laget Sverige. Av alla de sjuka Jonna har haft kontakt med genom åren finner hon inte en enda som inte hellre skulle jobba och “göra rätt för sig”. Ingen vill stå utanför samhället. Ingen vill vara till last. Ingen vill gå hemma hellre än att jobba.

På Försäkringskassans egen facebooksida hittar man också många upprörda kommentarer. På Twitter har människor påpekat att idén om Laget Sverige bara inkluderar de som kan arbeta i någon omfattning. Den som inte kan återgå i arbete efter sin sjukdom eller skada är helt enkelt inte en del av laget. “Laget” som metafor kompliceras av de här invändningarna. I Försäkringskassans kampanj är det tydligt att laget består av de som kan bidra och återgå i arbete. Men har de verkligen rätt att definiera Laget Sverige utifrån en sådan princip? Visst kan man säga att det bara är en metafor i en informationskampanj, men Försäkringskassan finns till för alla medborgare och inte bara för den arbetande delen av befolkningen. Liksom med alla kampanjer är själva syftet att påverka människor genom ett visst urval av ord och bilder. Försäkringskassan har svarat Gunilla Bengtsson men de kommenterar inte med ett ord definitionen av Laget Sverige som så många har reagerat på.

I regleringsbrevet för 2016, som är regeringens uppdrag till Försäkringskassan, står det att: ”Försäkringskassan ska verka för en väl fungerande sjukförsäkring. Rätt ersättning ska ges till rätt person. Rätt åtgärder ska ges i rätt tid så att kvinnor och män ges förutsättningar att försörja sig genom förvärvsarbete. Därigenom ska Försäkringskassan, i samverkan med berörda aktörer, bidra till att uppfylla det övergripande målet om att frånvaron från arbete på grund av sjukdom ska ligga på en långsiktigt stabil och låg nivå.” Försäkringskassan ska alltså arbeta för att frånvaron från arbete ska ligga på en låg nivå. Gott så, vi önskar nog alla att den som kan arbeta ska ges möjlighet att göra det. Men Försäkringskassan ska också garantera att ”rätt ersättning ges till rätt person”. Rätt ersättning till rätt person kan förstås innebära sjukpenning på heltid. Den som är för sjuk för att arbeta alls är också en del av ”laget”, enligt regleringsbrevet.

För Försäkringskassan jobbar för oss alla som medborgare, inte bara för den del av befolkningen som (för tillfället) är i arbete. Vi har sociala rättigheter och omfattas av sjukförsäkringen som medborgare, inte som produktiva medborgare. Ja, Försäkringskassan ska verka för att hålla sjukfrånvaron låg. Men man ska också verka för alla medborgare. De två målen kan inte utesluta varandra. Jag finner helt enkelt inget stöd för en definition av ”laget” där arbete blir nyckeln till medborgarskap i Försäkringskassans uppdrag. Som myndighet ska Försäkringskassan verka i medborgarnas tjänst, och även den som är för sjuk för att arbeta måste få vara en del av Laget Sverige.

Kampanjen väcker också frågor som handlar om den bakomliggande politiken som reglerar och ska manifesteras i Försäkringskassans arbete. Många människor förlorar sin hälsa på grund av ett arbetsliv där kroppar slits ut och där ”slitaget” är ojämnt fördelat och drabbar vissa kroppar oftare än andra. Som tur är har vi inte längre kvar den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen som utförsäkrade sjuka; för varför är det den som blir fälld under matchen som ska bli ”utvisad”? Men vad händer med oss som redan har blivit ”utvisade”? Vi som utförsäkrades och som fortfarande sitter kvar på avbytarbänken eftersom vi har förlorat hela eller delar av vår SGI (den sjukpenninggrundande inkomsten)? När släpps vi in i matchen igen?

Någonstans måste man bestämma sig: är Laget Sverige till för alla eller bara för de som har turen att ha en arbets- eller funktionsförmåga som anses vara produktiv? Låt oss fortsätta med sportmetaforerna och ta ett tips från en riktig expert. Pia Sundhage har beskrivit sin syn på hur man skapar ett vinnande lag så här: ”Vi är varandras miljö och vi gör varandra bra”. Det om något är ett tips från coachen som är värt att följa. För att kunna bli det bästa laget vi kan vara krävs en hållbar (arbets-) miljö där alla får den support (vård, rehabilitering, ekonomisk ersättning) de behöver. Först då kan vi tala om en laganda på riktigt där alla får vara med.